Långlördag

Långlördag

En långlördag som blev en riktigt bra lördag. Tankarna har börjat florera om nya mål och drömmar efter gårdagens distans och känslan i kroppen i dag. Ska kroppen hålla för drömmarna? Vi får se hur det slutar. Midnattsloppet i Malmö är bokat den 8:de september varje fall.

I går var det dags för långlördag. Min långlördag är kanske inte vad Wikipedia tycker för jag gillar inte shopping. Långlördag för mig är så klart i löpningens tecken. Hade inga mål men hade bestämt mig att det skulle blir mer än sju kilometer. Med min Maj listaSpotify i lurarna och mitt svettband om handleden på så vad det dags att köra! När Runkeeper Kate tyckte att vi passerat två kilometrar så kändes livet helt underbart. Solen skiner, bra musik och en kropp som tycker detta är helt fantastiskt då mår jag som bäst.

När jag passerade fyra kilometerna hade jag bestämt mig det skulle bli tio till slut och känslan var helt underbar fortfarande. Men resan började här att ta sig upp 45 höjdmeter på en sträcka på tre kilometer. När jag kom till den sjunde kilometern så kunde jag känna lite obehag i mitt vänstra knä.
– ”Skulle detta vara max jag skulle kunna springa tro?”
Det var tanken som kom upp. Men jag fortsatte i mitt tempo för detta skulle inte hände.

När jag passerade kilometer nio så var det jobbigt, men pannbenet växte så jag lyckades komma till de tio som hade blivit som målet. Var så super skönt och kroppen höll.

Långlördag med 10k

Nu så här dagen efter börjar det poppa upp en del mål som hade varit super roligt att kunna nå, men en sak först. Måste springa lite fler tior och sen öka distansen i samma tempo som jag hade i går, för att se om kroppen håller hela vägen. Som sagt vi får se, men drömmar är roligt och viktigt för att man ska kunna ha livsgnistan uppe 😉

Ha en skön Söndag

Stigningen upp för Götaälvbron

Stigningen upp för Götaälvbron

När träningen är jobbig och man tänker tillbaka på stigningen upp för Götaälvbron får en att veta att man kan, och pannbenet bara växer.

Måndag och vad händer då? Jo löpning så klart 😉 I dags var det dags att bita i backarna en del som finns på min sida dalbyvägen. När ca två kilometer är sprungna på min runda är det dags för stigningen. En stigning på 25 meter på 1500 meter. Med detsamma kom jag till att tänka på Götaälvbron i Göteborg när jag sprang varvet 2016. När man nästan sprungit 15 kilometer och ska upp för Götaälvbron. En höjdmeter på 17-18 meter och ca 450 meters stigning till toppen. Det var riktigt jobbigt, och något som sitt kvar i minnet.

Det var bra att tankarna kom. Fick mitt pannben att växa och fick mig att pusha mig som bara den. För kunde jag springa upp för den bron 2016, så kunde jag fixa detta också! Varvet var något av det roligaste jag gjort men det var så enormt jobbigt. Då hade jag ställt mig in på det men det var jobbigare.

Träningen slutade med att summera kilometrarna till 7 stycken. Så jädra gött

Ha en skön kväll alla

En promenix med också löpning

En promenix med också löpning

23 grader med lite vind. Vill man vara inne då? Njee, så det fick bli en promenix men också löpning som gjordes efter promenixen med bästa frun

Efter jobbet hade sagt sitt så blev det en timmes Power Walk med bästa frun. Ca 5,50km som tog en timme. Riktigt härligt i denna värmen. Det måste vi göra oftare.

Bästa frun och jag

Sen skulle hon gå ännu mer, för hon skulle gå in till centrum.
– Jag möter dig där
Bra! Då var det bestämt. Att det skulle bli en löp runda också. På men skorna igen och ut i det super härliga vädret. När jag kom ner till centrum hade det gått 5,50km med en super skön känsla. In på Coop och köpa bubbelvatten och lite annat att återhämta sig med. Denna kanske 😉

Marabou Kick Käck

Ett Kick (eller Käck som den hette när en annan var ung). Duscha nu och sen är det hockey VM i kväll.

Simma lunch
//Jens

Några svettiga droppar inlägg som inte blev av

Några svettiga droppar inlägg som inte blev av

I dag blev det några svettiga droppar och så insåg jag att jag hade ett inlägg som inte blivit av när jag började på detta. Man kan ju inte hinna med allt i välden ju. En sak i taget 😉

I fredags hade jag en del motgångar i jobbet och behövde ett break. Snörade på dojorna till lunch och begav mig ut på en riktigt härlig runda. Förstår fortfarande inte hur jag kunde ha så mycket spring i benen som jag hade då. Det bara flöt på och slutade med 5 härliga kilometrar in på kontot i en genomsnitts fart på 5:48/km. Helt magisk var känslan kommer jag i håg.

En svettig lunch runda

Och den härliga känslan hade jag tänkt skriva om i fredags, men märkte i dag, Måndag, att så blev inte fallet. Hade bara skrivit huvud texten och laddat upp en mild 🙂 Jaja!

Men så kan dagen i dag då. Dagen började med att gå upp 04:30 och börja jobba 04:45. Så är det i bland. Man får jobba när det är så lite användare i systemen om de ska underhållas.

Dagen har varit fantastisk i dag. Som många andra dagar. Jobb dagen fick sluta kl 15:45 i dag. Lagom arbetsdag känns det som. Hunnit med mycket. Men avslutar vi jobbet får vi göra något annat ju! Vi kan ju inte bara ligga i soffan och svettas. Då kan man ju springa och svettas i stället. Haha! Sagt och gjort.

Skulle bli en 6km runda var tanken så det var bara att pinna på. Började första kilometern i nästan exakt 6:00/km och sen ökade jag lite tänkte jag. Det gick ju bra i fredags. Riktigt härlig känsla. Fram till 4,5km var det riktigt skönt att springa. Sen började jag tycka det var tungt och jobbigt och så ökade jag lite till. Jag ska fixa 6km! Jag ska!! Var nästan hemma och började springa fram och tillbaka för att få in sträckan. Men sen högg det bara till i sidan så jag fick stanna. 5,90km. MEN snälla!! Det var ju så nära! Jaja. Strunt i det nu. Jag är super nöjd med vad jag har åstadkommit. Slutade med en bättre genomsnittstid än i fredags också 5:46/km. ”Det tar sig” som mordbrännaren sa 😉

Några svettiga droppar inlägg som inte blev av

Nu blir det att göra lite quorn wok till familjen och sen en lite promenad med bästa frun.

Livet är vad man gör det till! Gör något bra i dag vet jag

Spring lugnt!!

//Jens

Löpning i borstahusen

Löpning i borstahusen

Ledig helg med frun är lika med Camping. Det medförde också att det blev löpning i Borstahusen också. Känslan efteråt var riktigt härlig

Då var denna helgen gången och det blev en helg med camping på schemat. Att vara nära naturen är bra så underbart. Denna helgen bar det av till den lila fiske orten precis norr om Landskrona som heter Borstahusen. En ny camping som bara är 5 år gammal då de flyttade den p.g.a hus bygge.

Runt campingen hade de också ett elupplyst motionsspår, så det fick man prova. Rundan jag sprang var ca 1,7km/varv. Två varv lätt som en plätt, men vilja sa ”ett varv till” och det blev det, men fy vad jobbigt det var. Efter halva sista varvet ville jag bara stanna, men huvet sa något annat. När jag sprungit det tredje varvet klart så var jag helt färdig. Herre gud vad jobbig det var. Vad har hänt? Jag som sprang 10 kilometer i mitten på mars. Hur kunde kroppen sänka sig så bara av en förkylning.

Jag får nöja mig med att jag kan springa varje fall. För ett år sedan gick det inte alls. Men beslutet är definitivt nu att det blir inget Lundalopp nästa vecka varje fall. Det är lite vemodigt att säga det men det får bli så.

Löpning i Borstahusen

Jaja! Men det finns fler lopp att testa. Midnattsloppet ska springas i år. Ska bara anmäla mig också 😉

//Jens

Inga bekymmer. Bara förkylning

Inga bekymmer. Bara förkylning

Skidåkning och träningsvärk så inga bekymmer, bara förkylning. Det är orsaken till att jag dröjt med träning och skrivande här 🙂

Nu är det väldigt länge sedan som jag skrev något här, men det ska vi förändra. Det är inga bekymmer som varit orsaken bara förkylning. En rackarns förkylning. Men innan det så började jag köra lite med löpgruppen på Friskis & Svettis här i Lund igen. Det är alltid roligt för alla är så positiva och glada. Sen skulle jag med jobbet till Sälen för att lära mig att åka skidor. Det var ju en upplevelse. Men extrem träningsvärk när jag kom hem och skavsår, så blev det inte mycket träning.

Men i början på April var vi med husvagnen i Tylösand och löpargrejorna var med då också. hihi. Blev en liten runda på Prins Bertils stig. Hem herre gud vad det var jobbigt.

Prins Bertils stig Prins Bertils stig

Njöt så mycket av utsikten an jag hade glömt att jag sprungit nedför ganska mycket för att nå havet, men sen skulle man upp också. och det var ingen lång backe utan en kort och brant. Jag fick gå upp. Inget jag brukar göra, men det var helt sjukt.

Sen kom den som ett brev på posten. Den ihärdiga förkylningen. Suck! Men nu är den snart het borta. I måndags kunde jag inte låta bli att känna lite på löpstegen. Körde en härlig och relativt platt runda runt Stora Råbylund. Men det var jobbigt. Shit! När jag passerade 4 kilometer trodde jag det var 5 kilometer som var passerat. Vilja att bara vara hemma för stunden var stor. Passerade 5 kilometer och hade c:a 800-1000 meter hem där i från. När jag sprungit 5.45 kunde jag inte mer. Kroppen sa ”Stopp”. Wow, vad trött jag var. Både förkylningen och skippade tränings pass hade satt sina spår. Men nu ska det förändras. I morgon Torsdag ska jag ut igen. Så är det bara.

Inga bekymmer. Bara förkylning

Over and out 😉

Springa fortare

Springa fortare

Det svåra i att springa långsammare när man vill springa fortare är något bra att träna på kände jag i dag. Sjukt svårt men bra att hålla igen så man orkar

Då var det dags att ta an en ny fräck vecka. Det är nästa det bästa med veckan tycker jag, måndag för man får lov att längta till helgen.

I helgen som gick fick jag till en 7km runda vilket var längre än jag räknat med, men roligt var det. I dag var planen att köra samma runda för nu viste jag var varje kilometer märke var. Allt kändes bra där jag höll igen fram till kilometer 4 där jag ökade farten lite. BTW! Shit vad det är svårt att hålla igen på farten när man känner att man vill springa fortare.

När jag närmade mig 5 km så sprang jag ur en tunnel och kände att jag hade bra fart och flöjt i benen. När Kat i Runkeepern sa att jag sprang en minut snabbare än genomsnittet var det tur att jag hade öron. Annars hade leendet slutat i nacken. Hihi!! Försökte hålla mig kvar vid den hastigheten och körde in mot 7 km. Lyckades nästan hålla samma fart ända in, men strunt i det. Nu känns det bar så gött!

Ha en super bra kväll alla!

Vem var det som fegade

Vem var det som fegade

Vem var det som fegade? Hörde jag Mr. Nilsson. Nej just det, det hörde vi inte, för han låg inte och fes på 8:00/km denna gången. 😉

I går var det då dags för årets först träning. Blev inomhus trots att det var torrt och fint ute.

Det kändes i benen fortfarande efter min bragd i söndags på Sylvesterloppet. Men upp på löpbandet var det som skulle ske. Började sakta och hoppade av efter 5 minuter för att stretcha trots att jag inte kände av något. Men efter det så var det bara att bränna på. De första 5 minutrarna höll jag 7:00/km och det kändes bra. När jag kom till 5km ökade jag successivt och hamnade så småningom på 06:00/km.

Till sist kände man sig som på bilden. Darrig och skakig med en känsla att man verkligen börjar från noll. Finns ingen kondition längre, men det ska vi fixa. Träningen slutade på 7 härliga kilometrar i dag och det var inte jag som fegade alls. I dag är det vila för min del.

Ha det skönt!

Sylvesterloppet 2017

Sylvesterloppet 2017

Ett slut på året som skulle sluta med Sylvesterloppet 2017 som var ett sätt att unna mig något för att jag lyckats ta mig tillbaka på löparbanan.

Nu är det inte så många timmar kvar på detta året. Ett år som har varit i hoppets tecken. Mycket smärta och hopp på att skadan skulle ge med sig. Med hjälp av Idrottshälsan och sjukgymnasten Gunilla där, så lyckades jag gå från extrem smärta i vardagen till känningar någon gång i veckan. Fokusen har varit på löpstyrka. Vilket har har blivit bättre, men på sistone har jag slarvat en del. Opps!

Under hösten har jag så smått börjat springa både inne och ute. Målet var att om jag lyckades springa 10km ute så skulle jag anmäla mig till Sylvesterloppet i Helsingborg för att avsluta 2017 och se framåt. Jag lyckades som jag skrivit i förra uppdateringen. Så skönt var det men pirrigt.

Så kom då dagen! Det var ett lopp som skulle springas. Tankarna var många. Och ännu fler efter att ha fått backslag i onsdags då jag skulle springa 5km ”bara” men fick gå hälften av de för att benhinnorna gjorde så otroligt ont. Jag var så otroligt nervös att jag var 1,5 timme tidig i Helsingborg. Nu skulle snart ett psykiskt lopp genomföras. 2 varv på en 5km bana med alla tankar på om kroppen håller.

Tiden gick och klockan var några minuter innan 10:30. Jag ställer mig sist tänkte jag. Sagt och gjort. Starten gick och alla sprang i väg. När jag har sprungit hemma har jag fegat en del, men under 7:00/km har jag aldrig legat. För varje km som sprangs låg tempot på 6:40 under första 5km. När jag gick in i start området för att gå ut på andra varvet, började jag lägga upp en plan. Om känslan är den samma efter 7,5km så ökar vi. Och det var den. Och där framme såg jag två som jag kom allt närmre. ”Jag ska springa om de. Jag ska inte vara sist”. Kraften i benen samlade sig och farten ökade. Låg för en stud vid 5:50/km och hastigheten bara ökade. Passerade de båda och känslan var enorm. Lycka! Hela kroppen var med mig. Loppet slutade på 1.02:55. Hela loppet var en seger för mig. Inga tider att jämföra med inget måste, bara ett lopp som jag unnade mig för att jag lyckats komma längre fram i min resa tillbaka.

Nu väntar ett nytt år och nya mål att genomföra. Längtar så. Ha nu ett nytt fint år på er alla!

Det blev 10 kilometer

Det blev 10 kilometer

Med längtan, fjärilar i magen och lite konsultation med Lotta så lyckades jag. Det blev 10 kilometer och en milstolpe som jag lyckats nå innan årets slut

 

Att röra på denna otränade kropp alla dagar sedan i Lördags. Det känns. Men det är en skön känsla. Sprang inomhus i lördags som jag skrev måndags inlägget. Då blev det åtta kilometer och även i måndags sprang jag åtta kilometer men utomhus. Sedan dess har jag promenerat eller kört Power Walk, och bara längtar till i dag. Men känslan var jobbig när jag kom hem från jobbet. Men med lite pytt i panna i kistan och två stekta ägg så kändes allt lättare. Med lite rädsla, luftade jag mina tankar till Lotta och då bestämde jag mig för 10 kilometer. Med tankar som ”var ska jag springa”, ” tänk om…” och även andra tankar så var det dags att byta om och bege sig ut. Väl ute så kändes det lite tyngre än vanligt. Men detta skulle gå! Så först vek jag av ner i industriområdet Gastelyckan, får att få några fler kilometer tänkte jag. När jag kom tillbaka från Gastelyckan insåg jag att det bara blev en kilometer längre. Hmm! Efter 5 kilometer så kändes det som att kroppen svarade lite mer. Märkligt att man måste värma upp i 5 kilometer *ASG* Men frågan var hur skulle jag kunna hitta en kilometer till i banan sedan i måndags 😉

Som ni ser på kartan så var det lite fram och tillbaka (kändes så varje fall 😉 ) MEN!! Det blev 10 kilometer! Yay! Äntligen, fick jag springa 10 kilometer utan problem.

Mitt mål är då uppfyllt och jag är värd en belöning. Eller hur! 😉

Det blir Sylvester loppet i Helsingborg den 31/12. Längtar så!

Nej nu väntar sängen. Jobb i morgon.

Ha en skön kväll!

%d bloggare gillar detta: