Mars 2020 kommer hamna i historieboken

Mars 2020 kommer hamna i historieboken

Mars 2020 kommer hamna i historieboken. Nästan ingen träning och en sjukt seglivad förkylning som inte har velat ge med sig till hundra procent. Dock inte någon covid-19, vilket man kan vara glad för

När inget blir som man vill och tänkt. Mars månad kommer skrivas in in min historia varje fall.

Första vecka. I mars började huvudvärk, halsont och snuva. Fick jobba en dag hemma för ”det gör över ju”. Nej! Fick sjuka mig två dagar innan jag kunde jobba igen, fast på distans då.

Även vecka två fick jag jobba hemma för att jag kände mig inte riktigt 100 ännu. Sen började all Corona upptrappning, och här var man sjuk i en vanlig influensan så varför klaga.

Vecka tre och fyra var det bara att fortsätta jobba hemma och försöka bli av med det sista av halsont som fans kvar, samtidigt som vi bestämde på jobbet att vi jobbar hemma.

Nu har jag börjat jogga/springa lite, men shit vad jobbigt det är. Så mycket som kan raseras av sin kondition bara på tre veckor. Har börjat med 3, 4, 5 och 6 kilometers rundor så smått, men det är sjukt vad det tar i mot.

Det positiva är att våren kommit till Lund. Det är riktigt härligt. Får hoppas att April visar samma väder, så det inte blir typiskt april väder.

Mitt 2019 i löparspåret

Mitt 2019 i löparspåret

Med bara några timmar kvar av ett riktigt bra år i löparspåret så är det dags att summera det.

2019 började med ett mål som jag längtat efter länge att sätta. Viljan hade funnits länge att sätta det som mål istället för att bara drömma om det.

Målet jag pratar om är att lyckas springa 21097,5 meter igen på ett bräde. Detta skulle hända då jag redan beställt boende och flyg till Lissabon till den 17 mars.

Jag lyckades men inga rekord tider precis. Det var ju inte det som var målet, utan att lyckas ta mig igenom.

Sen fanns inga stora mål när detta var genomfört, men viste att jag skulle springa Lundaloppet. Det går ju hemma så varför inte. Det jag inte räknade med var att jag skulle sätta PB på 10 km. Hade en vilja att göra det veckan innan, och när jag stod på startlinjen. Och jag lyckades. 💪🏻 Känns så gott.

Månaden efter Lissabon kändes det ganska okej att prova en runda runt Lund som var 21km och det fungerade bra. Detta gjorde jag till och med september sen blev jag väldigt förkyld och vågade inte sätta hälsan på spel, men det var roligt så länge det varade.

Ett roligt minne var när hela familjen var med på Midnattsloppet i Malmö. Vi var tre av fyra som sprang och det var så roligt. Med bästa enmans hejarklacken så var det något a det roligaste jag gjort med familjen på länge. Så nästa år gör vi det igen.

Under sommaren bestämde jag mig för att springa Atea Helsingborg Half Marathon, som var ett grymt lopp. SÅ många utmaningar. Banan var grymt jobbig men man ska ju kämpa för medaljen ju 😊

I mitten av November kom jag i gång med min träning på alvar igen och nu så här sista dagen på 2019 och sista dagen på 10-talet känner jag mig grymt taggad för 2020

Så mina mål för nästa år är…

  • Slå mot PB på halv marathon
  • Köra 21km 1 gång i månaden hela året

Ha nu ett Gott Nytt År och var rädda om varandra

Göteborgsvarvet virtual run 10km

Göteborgsvarvet virtual run 10km

Nu för det vara nog. Kan inte bara hålla på med en massa ursäkter. Göteborgsvarvet virtual run 10km får det bli så jag kommer ut i spåret

Dagen planerades så att jag skulle springa 10km och varför inte så seeda mig till en bra plats på Göteborgsvarvet.

I år har de ett seedningslopp där du bor. Mellan den 1-10 november kan man springa de 10 kilometrarna med hjälp av Strava där man signar upp för Göteborgsvarvet Virtual run 10k.

Blev en snabb start där jag droppade på mitten av turen, men hamnade på 58 minuter ändå. Får vara nöjd ändå efter nästan 1,5 månader utan bra träning.

Nu är det helg och med gott sällskap i jaen farads i morgon 😊

Trevlig helg på er alla

Efter tre veckor

Efter tre veckor

Med oro av att månadens halvmaraton inte kommer bli sprunget så var första löprundan efter tre veckor nu avklarad

Efter tre veckors uppehåll och fruktansvärd längtan efter att komma ut i löpspåret är jag tillbaka

Många planerar sin egentid, eller löptid igenom att springa ”kl 05:00” eller ”kl 22:00” för att hinna med allt det som känns som ett måste eller de roliga sakerna. Jag är ingen sådan. Själv går jag upp varje vardag kl 05:00 men har inte drivkraften att ta mig ut då eller kl 22:00 när man som mest krypa ner i sängen

Men nu är rolig renovering och allt annat gjort, så nu är jag tillbaka 😜. Det som är negativt i detta är att min Halv Marston streck är i farozonen. Kör ju en halvmara i månaden och har gjort det sedan mars. Skulle vara förödande om jag var tvungen att stå över en månad, men jag har t.o.m. på torsdag på mig.

I går kom jag då ut på en fem kilometrare och kändes bra. Känns lite i benen så här dagen efter, men känslan är bara så go.

Får kanske bli att springa hela vägen hem från jobbet så har jag gjort min halvmara. Vi får se 😜

Ha en fin söndag på er.

Sex månader har gått

Sex månader har gått

Sex månader har gått och fler ska det bli. Detta är mitt sätt att göra en reboot på kroppen en gång i månaden. Skönt av lycka och energin är påfylld.

Det började med ett halvmaraton i Lissabon. Efter det så blev det bara en galen idé.

Idén var att ”varför inte springa ett halvmaraton i månaden?”. Precis! Varför inte. Sedan dess har det blivit av. Och målet är att genomföra det så länge som möjligt.

I sex månader har jag gjort detta och snart är denna månaden också slut så det var dags att köra en runda runt Lund.

På sista tiden har jag inte tränat mycket alls så det skulle bli en utmaning. Tre kilometer in så var det riktigt jobbigt, men efter sju kilometer så kändes det mycket bättre, samtidigt som min klocka bråkade så jag fick starta om den. Mög! Finns annat i livet som är mer värt att bli frustrerad för så det var bara att köra på.

När jag skulle springa ut ur Nöbbelöv och igenom Sankt Hans Backar viste jag att jag inte skulle vara kaxig. Hade redan sprungit 13 km och hade bara en gigantisk stigning framför mig. Så klart är det gött när man har det gjort, men där och då tänker man inte på något annat är det jobbiga.

Var bara så slut när jag äntligen var hemma. Men 30 minuter senare var det bara så underbart.

Kroppen är bara så underbar. Är man snäll mot den är den snäll tillbaka. Nu är det bara att planera in nästa halvmara.

Atea Helsingborg Half Marathon

Atea Helsingborg Half Marathon

En härlig dag med Atea Helsingborg Half Marathon. Ett halvmaraton man bör uppleva som avslutades med gratis öl! kan det bli bättre.

Allt började på fredagen. Tog halva dagen ledig från jobbet och körde till Helsingborg för att bara ha det gött tillsammans med bästa frun. Lunch och sen glass i små båts hamnen bakom stadsteatern. Och då kunde jag ju lika bra hämta min nummerlapp också tänkte jag 😜 Sen var det till att åka hem, käka taco, packa inför dagen D och chilla med mina töser.

Så var då dagen kommen. Dagen när jag skulle springa mitt andra halvmara lopp för i år. I Helsingborg. Hur göt kunde det bli egentligen, det ligger ju bara ett stenkast från Lund.

05:45 ringde klockan och hunden och jag skulle göra våra behov för att sen äta frukost. Hur gott är det inte med frukost. Bästa stunden på dagen. Första stadsbussen kom inte så fick vänta på nästa 20 minuter senare och ta ett annat tåg än vad jag hade tänkte. Men men! Jag kom ju fram till Helsingborg.

Fram kommen till Helsingborg så var det bara att gå den lila biten till gröningen för att lämna in min väska. Göra behoven en sista gång, och gå förbi Espresso house för att köpa en vatten (glömde min flaska).
Väl framme på sundstorget där starten skulle gå, stod Filborna Arena och skulle just börja med uppvärmningen. Vilket röj det blev. Känslan i kroppen att detta skulle bli en bra dag bara höjdes.

09:30! Starten gick! Allt kändes bra och vi passerade helt plötsligt 1 km. Kändes som det gick fort, men allt gick som planerat. 2 km passerade vi när vi sprang igenom söder. Visste att det skulle komma men kända att det var ett tag tills det var dags. Men fel hade jag. Vi skulle upp till slottshagen. Och jag menar upp! Upp längs Bergaliden skulle vi för att passera sjukhuset och komma i slottshagen.

Första vatten kontrollen. Det var efterlängtad efter att ha blivit i sönder mosad av den backen. Tog en sportdryck i farten och fortsatte springa.

Nu tickade kilometrarna på kändes det som. 4, 5 och 6 bara fusade förbi när vi sprang i stadsdelen Tågaborg. Skyltmannen dök upp! Här stod han och hejade på mig och en High Five blev det också! Bra energi kick in på kontot. Det var välbehövligt.

Skyltmannen

Längs med Pålsjö skogen och in i Mariastaden. Här var det livat. Människor som hade sina dörrar öppna med massa musik och peppade som bara den.

10 kilometer passerades på 1 timme blankt, och nu kändes det som att min plan skulle gå i hamn. Men usch vad jobbigt det skulle bli. In i Pålsjö skogen med en massa stigning och detta skulle på gå 3 km. Det sköna med det var att det var grus och inte asfalt.

Nu var det dags att springa mot Laröd. Laröd ligger norr om Helsingborg och har Sofiero slott som granne. Men vilka långa sega stigningar det var för att komma in i Laröd. Såååå jobbigt var det just nu och det blev inte lättare heller när vi kom in på slottsområdet. Det var värsta snitslade banan (kändes det som i det sinnestillståndet) och flakt var det inte heller. In med lite vatten som fanns här och sen fortsatte resan.

Väl ute på asfalt igen så stod det 3200m, och jag visste vad det betydde. Det var ett ca avståndet till mål. och grädde på moset så var det en grym nedförsbacke också i säkert 1,5 km så benen bara kutade på.

Väl nere på den flacka delen som var kvar längs havet var det bara att få till det med viljan. Ville ju få den där tiden som jag hade i mitt huvud. När det stod 1 km kvar så laddande jag. T.o.m. skrek jag när jag sprang för bi löpare ”Kom igen nu”, ”Bara en kilometer kvar”.

När det var 200 meter kvar kände jag hur energin bara försvann. Försökte allt vad jag kunde för att kämpa in i mål.

Bip-Bip sa tidtagningsutrustningen! Jag var i mål! 2.07:01 En riktigt bra tid! Men inte riktigt vad jag hade drömt om, men är långt i från missnöjd.

Första Grattiset fick jag av medaljutdelaren. Kändes så skönt! Men vänta! Vad tung medaljen var! Hur kunde det ens vara det första jag reagerade över. Hur tung en medalj var. Haha! Ja hjärnan är inte riktigt med en efter 21.097 m säger jag bara! En Bannan, Kexcholklad, Ramlösa, mer choklad (från Chocolatte) och en öl från Erdinger! Det var vad man blev bjuden på för att jag hade gjort denna personliga bragd! Så härligt!

Så Nu har man en ny medalj och fina minnen! Nu ska jag bara vila en vecka för att sen köra Midnattsloppet i Malmö den 7/9.

Ha det gött!

Semester och träning

Semester och träning

Då har det fått en månad. En månad av semester och tystnad här. Den har varit grymt skön och välbehövlig. Husvagns folk som vi är så har jag och frun kört runt i Sverige i år också. Kolla på vårt Instagram konto för våra resor så ska ni se var vi varit

Vi bestämde att vi skulle försöka röra på oss lite varje fall, och det gjorde vi. När vi var i Karlsborg så blev det ett antal varv runt campingen varje fall. Kanske inte någon rolig löpning men det blev av.

I Mora blev det en morgon tur i fäders spår. En sjukt backig tur mot sälen upp till Mora skidstadion och tillbaka till Mora parken igen. Kan inte förstå att de kör längdåkning i dessa backar. Iom att jag var ute och sprang före frukost så styla håret och raka mig var inte riktigt vad jag ville då. Ville ju springa 😜

Sedan blev det ingen löpning vecka två, men lite vandring upp till toppstugan i Åre blev det. Blev ingen löpning förrän i Söderhamn. Bilen gick i sönder så jag behövde rensa tankarna lite i 10 kilometer. Det fungerade bra varje fall.

Men sista anhalten på vår resa var Karlskrona. Här har vi varit förr och jag blev då lite kaxig. Skulle ju inte vara svårare än sist ju. Så jag byter runda. Skulle jag inte ha gjort. Eller Jo. Ska jag inte gå i gamla fotspår så måste man byta stigar ju 😜. Gick ut hårt på 5:00 men insåg snabbt att jag var tvungen att sänka tempot så mina ben började brinna av smärta av alla backar. Men en plågsam 5 kilometers runda blev det 😊

Junis halvmaraton till historien

Junis halvmaraton till historien

Klockan ringde. Körde frun till jobbet. Började springa och vips var junis halvmaraton till historien. Nja! Kanske inte riktigt så lätt var det

Planerna för helgen var redan satta sedan förra helgen. Det skulle bli en halvmaraton denna helgen så att junis halvmaraton blev gjord. Nämnde det också i förra månades inlägg som jag skrev att det skulle bli denna helgen. Skrev kanske att jag skulle springa på lördagen, men strunt i det.

Körde frun till jobbet och hem och softa en halv timme sen bar det ut. 07:52 sa Runkeeper. Vem ger sig ut en söndag på långpass en söndag kl 07:52. Jo jag 😊 Fick köra på innan det blev för varmt.

Blev ett behagligt snacke tempo (den ända jag snackade med var ju mig själv 😂) på 6:30 och det höll jag till vid 10km sen fick det bli 6:00. Riktigt härligt.

När jag kom till Nova här i Lund såg jag en tjej som hade cykeln upp och ner för att försöka få på kedjan. Så jag ryckte in och fixa det. ”Ha en bra dag” sa hon och tackade för hjälpen. Precis efter det blev jag staterad av en fiskmås som skulle skydda sina barn för att bli över sprugna av mig. Riktigt aggressiv så jag fick snabbt vända och springa ett annat håll. Var dock inte en super stor omväg. Nog bättre det än att ha en fiskmås efter mig.

Sprang in på Sankt Hans backar och benen var bara så trötta att springa denna låååånga uppförsbacke. Men det gick.

Sprang förbi Norra fäladen och sen mot ideontorget och sprang längs med spårvägs bygget. Här ska anordnas en stafett den 17 September 2019. En sträcka med 4 byten. Ganska sugen på att rafsa i hop ett lag faktiskt. En gång detta händer kanske.

Vid 18 kilometer var viden elak så jag fick springa i mot den och kroppen kändes sliten. Uch!

Men känslan när kilometer antalet tickar över 21 kilometer är så magisk. Jag känner mig så nöjd efteråt! Att kroppen fortfarande vill och att jag faktiskt lyckades.

Nu är det söndag 😊 Ha en fin sådan alla där ute

Sveriges nationaldag

Sveriges nationaldag

Känns som att Sveriges nationaldag firas på så många olika vis. Inte sedan dagen blev en helgdag i kalendern har det börjat blomstra vad som bör göras en dag som i dag, men tycker vi ligger långt efter våra grannar ändå. Jag börjar dagen med löpning medan frun jobbar varje fall

Uch! Har inte skrivit på länge kom jag på. Har inte varit så aktiv att springa heller. Varit ute med husvagnen med bästa frun och lite långhelg där i mellan. Vi var i Mölle(Insta ”vårt husvagnsliv”) förra helgen, vilket var behövligt med lite cutoff.

Så kom värmen på riktigt också! I går den 5/6. Så varför inte ta en runda på 5km. var tanken. Men när jag insåg att min 5km runda var lite backig så sprang jag ett annat håll som också skulle va ca 5km.

Men NEJ! Det var ju 7km rundan. 5km sprang jag på 28 minuter och efter 6,3 slutade jag springa och gick resten av vägen hem. Ingen vätska och bara helt sjukt varmt. Men men! Bättre 6,3 ärm noll 😜

En svettig 6.3km runda

I dag på Sveriges nationaldag så blev jag lite sugen på att springa igen. Hade lovat frun att hämta henne när hon slutade 14:00 i dag och klockan vad 13:00. Men! Varför inte springa runt i Sankt Lars parken så länge jag hinner? Så fick det bli. Blev en lite runda och gött var det.

Sveriges nationaldag i Sankt Lars parken
Runt Sankt Lars parken i ett par skor

Vet inte riktigt vad kartbilden ska likna, men runt på olika vis blev det.

Nu är det chill till i kväll som gäller! Ha en fin nationaldag 🇸🇪 alla

Lund halvmaraton

Lund halvmaraton

En gång i månaden kör jag ett halvt maraton. Denna veckan blev det också i Lund precis som förra månaden. Så jag kallar det för Lund halvmaraton 🙂

Förra månaden skrev jag om månadens halvmaraton. Jag kom på iden då för att jag hade under mars sprungit Lissabon halvmaraton och fortsatte jag med ett halvt maraton varje månad så kan jag ju hålla kroppen vid liv. Det var tanken och så får det bli. Är ingen coach eller något så jag vet inte om min teori fungerar, men vi kör 😉

Det är fruns arbetshelg så då kan jag med gott samvete smyga i väg på min låååånga runda. Med bara sol på himlen och grymt taggad så vardet till att snöra på skorna, en puss på frun (då hon inte är hemma när jag kommer tillbaka), trycka på play på Spotify och sen starta Runkeeper, och vi är i gång

Vid 3 kilometer så kom jag till ett av det härliga rapsfälten som finns här runt Lund.

En sak som jag kom på, som jag inte tänkt på innan, var att jag faktiskt springer in i Staffanstorps kommun och springer där i nästan en kilometer. Jaja! bara lite rolig fakta.

När jag sprang in i höjeådalen så hade det gått 7 kilometer. Det som var härligt här var att det fanns fyra lösa hästar som var väldigt nära stigen som jag sprang på. Riktigt mysigt.

Kilometerna tickade på. Från asfalt till grus och asfalt igen. Långa backar upp och branta nedförsbackar. Lund i ett nötskal.

När jag sprungit igenom Sankt Hans backar så hade jag en plan på att inte springa förbi ideon utan springa förbi Willys för att sedan ta tunneln under E22:an och komma ut vid Logen här i utkanten av Lund.

Det som också finns på den sidan är Brunnshög. En stads del som håller på att växa fram och med det nya transport sättet, Spårvagn, som håller på att byggas här i Lund. Ska bli spännande när den kommer att börja att rulla under 2020.

När jag kom till stadsdelen Östra Torn och mäturet sa 19,8 kilometer var det jobbigt. Shit! var jag inte framme snart.

Äntligen

21.1 kilometer! Stop! Jag är hemma! Tack och lov. Det var riktigt jobbigt men det var värt det. Men frågan kommer ändå. Varför var det så jobbigt i dag och inte förra gången. Kanske för att jag körde som tusan på Lundaloppet förra lördagen. Kanske inte kroppen är riktigt återhämtad. Bara en massa spekulationer, men underbart var det.

Bara att ladda om för den 8:de Juni är det dags igen 😉

Ha en fin helg på er

%d bloggare gillar detta: