Målet är bestämt och resan har börjat men vet inte om det är någon 40års kris eller något annat. Allt började med en sträckning i ryggen och jag var tvungen att komma tillbaka till verkligheten på något sätt. Sjukgymnasten bad mig att röra mig och hålla i gång.
Med de föreskrifterna hamnade jag på löpbandet på gymmet. Första tanken innan jag startade det var “detta fixar inte jag”. När jag väl stigit av bandet så var upplevelsen enorm.
Efter att ha varit på löparbandet minst två gånger per vecka och kört på så berättade jag för min fru för några dagar sedan att jag skulle lära mig att springa. Efter jag sagt det så gick tankarna.
“tänk om man kunde springa en hal maraton”.
Utan att vet hur långt en halv mara är så med en beslutsam tanke var målet satt. När jag berättade det för familjen så tyckte frun det var ett bra mål och äldsta dottern sa “det vill jag också”.
Så första inomhuspasset efter beslutet blev på 7,2km. Nu är det framåt som gäller.

Målet är bestämt och resan har börjat