Ja! Då sitter man här med ett leende på läpparna och tycker livet är underbart. Jag har nått mitt mål som jag satte den 22 september 2015. Att springa ett halvt maraton och göra det på Göteborgsvarvet 2016

Med min närmsta vän bar det av mot Göteborg på fredagen. Tre timmar senare satt vi ett trafik kaos utanför svenska mässan. Tankarna var många, och upplevelsen var stor. När vi väl hade parkerat på hotellet och checkat in så bar det av till mässan. Göteborgsvarvet Expo var målet inne på mässan där vi bl.a. skulle hämta min nummer lapp. Riktigt roligt också att gå omkring där och kola på träningskläder, kost och gagets. Där inne knäckte vi minst två timmar bland alla utställare. Med mycket snack om vad vi hade upplevt och tankar inför framtiden avslutades kvällen med god mat för att sen släcktes lampan vid halv 12. Han dock slå några ord med min fina familj också under kvällen. Måste ha lite energi från de. Något som betydde mycket var att min lästa dotter ringde och önskade mig lycka till. Vi peppar alltid varandra i familjen, men jag vet inte. Det bara kändes lite extra mot hjärtat när ens barn ringer.

Dagen D hade kommit. Datumet var den 21 Maj 2016. Göteborgsvarvet skulle springas i dag. Natten hade varit si sådär. Klockan slog åtta på morgonen och frukosten öppnade. Vi var där redan då så vi skulle  hinna med en lunch också innan jag skulle springa. Snacken gick fortfarande i mål och fokus område där vi slutade dagen innan. Mina tankar rusade förbi på att göra ytterligare ett halvmaraton detta året, men snabbt som bara den borstade jag bort det igen. ”Hur kunde jag tänka på nästa när jag inte hade sprungit ett?” Frukosten avslutades och lite senare var det dags för utcheckning. Kände att jag behövde lite energi från Lotta (hon var tvungen att jobba så hon kunde inte föna med denna gången) så det fick bli ett sms till henne.


Med en inhandlad sallad var det av till korsvägen för att ta spårvagnen till startområdet. Med lite strul i trafiken så var vi äntligen framme. Framme i Slottsskogen blev det till att sjunka ner i på en parkbänk för att förtära salladen. Det var helt otroligt. Folk bara välde in i parken. Klockan närmade sig 13:00 så det var dags att dra till start för att se eliten

Där gick starten för årets varv Photo: Jens Nilsson

Dagen var som sagt inne men snart också tiden. Med en 1,5 timme till start så gick jag till min start grupp för att samla tankarna och stretcha lite.

15:53! Pang! Där gick startskottet. Dags att göra det jag kan, och i mitt tempo. Med det mottot så var det dags. Med tanken på att det fanns två backar inom de 5 första kilometerna så var det läge att ta det lugnt. Först kom Säldammsbacken på väg ut ur Slottsskogen. Den var dryg men inte omöjlig. Med taken på att jag skulle upp för den där häng bron som jag skymtade mer och mer mellan husen började jag nynna på min melodi som jag hade som riktmärke för veta hur snabbt jag sprang. När stigningen började upp för Älvsborgsbron så var det bara att nynna, bita ihop och ta mindre steg längd. Bara känslan att passera 5 km märket och se upp på bron var helt mäktigt. Wow! Väl uppe på bron var inte stigningen så farlig. De brantaste var upp till bro fästet. Allt som kommer upp ska ner också brukar man säga. Nerförsbacken kändes riktigt mycket i benen, och även i mitt knä började jag känna lite så tanterna florerade lite angående det.

Sportdryck stod på schemat för nu kom jag till första kontrollen där man kund få sportdryck. Snart kom vi till 10 km och klockren visade att jag varit ute en timme. Riktigt bra känsla. Rädslan hade varit att inte hinna fram till 13,3km innan 17:30. Men det var 1,5 timme tills dess, och bara 3,3 km dit. Bra själv känsla va? Hihi. Hela ”andra sidan” som jag sprang igenom kändes riktigt skön. Först Eriksberg sen Lindholmen och Frihamnen. Hmm, sen ska vi över götaälv igen, och då kom vindram till Götaälvsbron. Seg som bara den. Och ännu en gång i nedförs backen kände jag i knäet vilket började oroa mig mer. ”Fan” tänkte jag. Men när jag väl passerade 15 km vid Nordstan så krom djävelen i mig. Och det var bra. Nu skulle vi ända upp till Götaplatsen och bara det var någon kilometer i uppförsbacke.

Med en mugg vatten i handen lämnade jag Götaplatsen och kände kicken att det inte kunde vara så långt kvar. Väl inne på Vasagatan funderade jag på var kilometers skyltarna hade tagit vägen. ”Måste vara 17km snart” tänkte jag. Då kom 18km markeringen! WoHo! Snacka om att man får en kick av det.

Vid 19km började smärtan komma. I höften. Shit! Bit i hop. Nästan vid 20 km skulle vi springa över dag hammarsköldsleden på en gångbro. Folk var trötta och jag hade farten uppe. Då skrek jag ”Håll höger” det struntade jag i. Bip-Bip sa det och 20km var passerade. Nu var det bara 1098m kvar nu jädrans. Känslan och den extra kicken jag fick av den tanken gjorde att jag ökade takten lite. Nu var det nära.

Såg första bron av tre in till mål. Pulsen ökade och även hastigheten. Det var många som skulle springa i mål så det gick inte att öka som jag ville de sista metrarna in till stadium. Väl inne på stadium så bar det bara att ge allt. När jag hörde blippen så stannade klockan på 2.11:15 shit! Riktigt nöjd! Mitt första halvmaraton och under 2.30 timme. Wow! Riktigt nöjd med min prestation. Ännu nöjdare är jag när jag ser split tiderna. Min plan höll att hålla en lite lägre profil för att hålla hela vägen. Mellan 6-6:13 min/km låg hastigheten på.

Väl i mål träffade jag på de tre vännerna som jag aldrig såg i start fållan som jag lockat med mig. Alla hade gjort en helt grym prestation!

Vill tacka alla som trott på mig och peppat mig för att nå mitt mål att klara Göteborgsvarvet 2016, som sattes den 22 september 2015.

Anmälningen för Göteborgsvarvet 2017 öppnar den 1 Juni. Vem ska med?