En tolva endorfin tack

Då var det måndag och den andra i ordningen i augusti. Långpass stod på schemat som alltid. Det blev en tolva endorfin av denna dag

Måndag. Vad händer då! Jo det blåser säger Pohlman. Och så blev det i dag också. Men skulle det stoppa mig eller. Ha! Not! Laddat vätskebältet med CR7 Drive, musik i öronen och Runkeeper startad var det bara att köra igång. Min plan var att köra mer än 10km i dag. Så med ett bra tempo så passerade jag 1km och regnen började falla. Strunt samma. Här blir det inga bröd bakade om jag stannar, tänkte jag. Vinden höll i sig och blev alt kraftigare när jag kom ner till industriområdet.

Blåsigt med 14m/s
Enligt SMHI skulle det vara 14m/s och det var det minst ska jag säga. Med fortsatt bra tempo och mycket vilja kom jag till 10km märket. Jag vet inte men kroppen bara sa ”En tolva endorfin tack” och jag började springa fortare. Tröttheten fanns inte. Benen bara rörde sig fortare. Känslan var så skön. 12.3km stannade mätaren på när jag kom till Friskis. De sista 100m var riktigt jobbiga och det var bara viljan som styrde.

En tolva endorfin tack
Om! Jag lyckas springa 15km innan den 15 augusti så ska jag anmäla mig till Köpenhamn Halvmaraton. Och det är mitt mål, och det datumet är det nästa vecka. Hmmmm. Vi får se

Ha en skön kväll!

Kommentera

%d bloggare gillar detta: