Frustration med ett ömmande knä

Sedan den femte november har det inte hänt mycket här. Har mest varit frustration med ett ömmande knä. Mycket tankar och ovisshet har det blivit pga det.

Förra inlägget (November är här) skrev jag med positiva tankar för jag ville så mycket att mitt löparknä skulle bli bättre. 


Får tre veckor sedan var jag så nere och tyckte att livet var skit för jag kunde inte springa tre kilometer förrän det började göra ont. Då ställde jag in mina skor för att strunta i och springa. Men med siktet inställt på att det skulle bli bättre. Så en gång om dagen skulle jag stretcha låren, in och utsida och rulla på min foam roll.

Vecka två började det känna bättre och förhoppningarna började större. Vecka tre kom och vi åkte till Teneriffa och Playa de las Américas. Med tränings kläder nerpackade var tanken att ta första steget i löparskorna efter tre veckors vila och stretching.

Två första kilometrarna gick riktigt fint men efter 2,5 började jag få känningar i knäet igen. Deppad till max blev det till att vända tillbaka till hotellet. Jädra skit alltså!

Med två dagars vila så begav jag och frugan oss i väg på en powerwalk till en marknad. Blev c:a 3,5km och det kändes helt perfekt. Ja så var det ju lika långt hem också ju 😉 under hela dagen i går kände jag inget alls! Wow!!


I dag lovade vi varandra att det skulle bli en runga på 10km. Och det blev det. Det blev också nära 11km och inga smärtor!!

Detta ska bli roligt att ta med sig hem och fortsätta på denna nivån. Har inte orkar anmäla mig till något lopp nästa år i.o.m att jag har problem med knäet, men detta känns bra.

Ha en fortsatt bra dag med er!

Kommentera

%d bloggare gillar detta: