Vägen tillbaka känns lång men för varje vecka som går känns det som en framgång

Snart två veckor har gott sedan vi kom hem från vår härliga semester. Längtar tillbaka för att slippa denna tristessen. Hade en veckas uppförsbacken innan latmasken började krypa ut. 

I tisdags kväll gick strömmen på denna sidan av Lund, och man kunde inget göra. Det var bara att på med kläderna och bege sig ut i det dimmiga och lite skymmande vädret. Målet var inställt på 10km Power Walk.

Vägen tillbaka

När jag gott 7km så kände jag bara. Jag måste prova springa. När jag sprungit 1km så började jag gå igen, men lyckan var enorm. Det kändes inget konstigt i knäet. Tack och lov. Summan blev 8,6km totalt på denna dagens runda.

I dag var jag inställd på att köra samma upplägg. På med skor med tillbehör och ut i vinter ruskiga vädret. När jag gott 1km kände jag ”nu springer vi sakta i 1km” när jag totalt varit ute på 2km så började jag gå igen. Kändes okey men ingen ”sing halelulia” känsla. Men målet hade ändrats för dagens tränings pass. Det skulle bli ett JRI pass. Jens Rehab Intervaller 😉 Power Walk 1km – Löpning 1km – Power Walk 1km o.s.v i 10km totalt.

Denna dagen kändes riktigt bra. När jag var hemma och varit ute i 10km så var det helt okey. Tror dock att jag inte klarat löpning i 5km utan PW också. 

Har dock inte bestämt hur mitt 2017 ska se ut ännu. Finns en del spår att gå. Får tänk 1-2 veckor till innan jag bestämmer mig.

Ha en skön Söndag