Sjutton vad det var jobbigt i dag. Från inslag av totalt mörker till härliga stråk av höst färgen som var upplysta av gatlyktor som landade i riktigt styva ben. Det var min löprunda i dag.

Det började i torsdags. Var sjukt inställd på att det inte blev någon löpning under helgen, då finaste fyllde år i fredags och sen hade vi bestämt oss för att fräscha upp köket med nytt golv och färg på väggarna under helgen. Så det skulle bli en lång runda under måndagen i stället. Alltså i dag då.

Det är bara det. Är man inte golv läggare i vanliga fall så vet man inte att vissa muskelgrupper existerar. I dag hade jag så sjukt mycket träningsvärk i benen där jag aldrig i vanliga fall har träningsvärk när jag springer. Men jag hade gett mig den på att jag skulle springa i dag. På väg till jobbet hade jag rekat en runda på c:a 19 kilometer i lund som jag skulle ta. Har försökt stretcha lite i smyg på jobbet i dag, men hade fortfarande ont när jag kom hem, men JAG SKULLE UT! Vilket jag gjorde.

Sjutton vad det var jobbigt

På med kläder och reflexvästen, och ut. Visste att om jag skulle springa under järnvägen så var där inga lampor, så jag funderade lite snabbt, och bestämde mig för en annan rutt. Efter 6 kilometer så kom jag dit jag tänkte springa. SHIT! Inga lampor här heller, och jag tog inte med mig pannlampan. Bara att fortsätta! Sprang c:a 800 meter i mörker där jag fick ha stads ljuset som lös upp himlen som en siluett så jag såg var jag skulle. Inga roliga 800 meter men det gick.

Passerade dotterns lägenhet efter 9 kilometer och in i centrum bar det sedan. Ett mörkt och lugnt Lundagård passerades och även några nationer, innan jag kom till botaniska trädgården. Vid 12 kilometer så gick jag på Hardebergaspåret österut så jag kunde ta mig hemåt igen. Vid 13 kilometer så började jag känna hur låren började påpeka att jag kanske inte var riktigt frisk i huvudet att springa så här långt när jag hade sådan grym träningsvärk. Det blev bara värre och värre. När jag stannade när klockan sa 17 kilometer var jag hemma och då hade jag ont.

Jaja!Var brukar man säga!

När huvudet är dumt får kroppen lida

Så var det i dag. Ingen Pannlampa och inget bra omdöme.

Men nu är det gjort och dags att ”Chilla” som barnen säger!

Ha en skön kväll!