Sjutton vad det var jobbigt

Sjutton vad det var jobbigt

Sjutton vad det var jobbigt i dag. Från inslag av totalt mörker till härliga stråk av höst färgen som var upplysta av gatlyktor som landade i riktigt styva ben. Det var min löprunda i dag.

Det började i torsdags. Var sjukt inställd på att det inte blev någon löpning under helgen, då finaste fyllde år i fredags och sen hade vi bestämt oss för att fräscha upp köket med nytt golv och färg på väggarna under helgen. Så det skulle bli en lång runda under måndagen i stället. Alltså i dag då.

Det är bara det. Är man inte golv läggare i vanliga fall så vet man inte att vissa muskelgrupper existerar. I dag hade jag så sjukt mycket träningsvärk i benen där jag aldrig i vanliga fall har träningsvärk när jag springer. Men jag hade gett mig den på att jag skulle springa i dag. På väg till jobbet hade jag rekat en runda på c:a 19 kilometer i lund som jag skulle ta. Har försökt stretcha lite i smyg på jobbet i dag, men hade fortfarande ont när jag kom hem, men JAG SKULLE UT! Vilket jag gjorde.

På med kläder och reflexvästen, och ut. Visste att om jag skulle springa under järnvägen så var där inga lampor, så jag funderade lite snabbt, och bestämde mig för en annan rutt. Efter 6 killometer så kom jag dit jag tänkte springa. SHIT! Inga lampor här heller, och jag tog inte med mig pannlampan. Bara att fortsätta! Sprang c:a 800 meter i mörker där jag fick ha stads ljuset som lös upp himlen som en siluett så jag såg var jag skulle. Inga roliga 800 meter men det gick.

Passerade dotterns lägenhet efter 9 kilometer och in i centrum bar det sedan. Ett mörkt och lugnt Lundagård passerades och även några nationer, innan jag kom till botaniska trädgården. Vid 12 kilometer så gick jag på Hardebergaspåret österut så jag kunde ta mig hemåt igen. Vid 13 kilometer så började jag känna hur låren började påpeka att jag kanske inte var riktigt frisk i huvudet att springa så här långt när jag hade sådan grym träningsvärk. Det blev bara värre och värre. När jag stannade när klockan sa 17 kilometer var jag hemma och då hade jag ont.

Jaja!Var brukar man säga!

När huvudet är dumt får kroppen lida

Så var det i dag. Ingen Pannlampa och inget bra omdöme.

Men nu är det gjort och dags att ”Chilla” som barnen säger!

Ha en skön kväll!

Vet vad jag vill och jag ska dit

Vet vad jag vill och jag ska dit

Med huvudet på skaft, beredd på 2019 och med mottot Vet vad jag vill och jag ska dit i huvudet så ska jag dit! Nu kör vi

Ja! Det var några veckor sedan ni fick ett nytt blogg från mig 😉 Men då kommer här ett.

Träningen och kroppen stämmer överens just nu och jag mår som aldrig förr när de förstår varandra 🙂 Det har blivit några lördagar i rad nu där jag kört mitt koncept #långlördag där mitt mål är att springa mer än 12km. Detta för att komma in i en rytm där jag är bestämd för vad jag vill och när. Vad jag vill är att springa 21km igen och att genomföra ett mål jag har till nästa år. Inget är bokat eller anmält, men jag vet var jag vill. I dag blev det en runda på 13,3km som var riktigt skön. Sprang mellan åkrarna mot Staffanstorp och tillbaka igen.

Har också börjat med en go söndags träning med frun, där vi kör Indoor Walking Spurt på Friskis här i Lund. Ett grymt pass med distans och intervaller kombinerat i 60 minuter.

Det är riktigt härlig med alternativ träning också. Sen vet jag att jag hade behövt komma till gymmet också för lite löpstyrke träning. Men det kommer nog

Ha en skön lördag alla

Lite Afrika hetta i september

Lite Afrika hetta i september

Vädergudarna hade lovat lite Afrika hetta i september och så blev det, och vad måste man göra då? Jo ut och springa 😉

September och andra hälften av månaden och med temperatur nära 25 grader. Med detta underbara väder i Lund måste jag bara ut en runda.

Bestämde på väg hem att det fick bli 10 kilometer i dag. Ska bli en avslappnad helg med bl.a en go lördag där vi ska till vänner så långpass i dag alltså.

Men fy vad jobbigt det var. Rundan jag hade bestämt mig för är jobbig. Det visste jag. Första 3-3,5 km är relativt flack, men sen stiger det i 3 km och 16m/km. Så jobbigt. Hade varit bättre att ta 49m stigning på en och samma kilometer så jag haft det gjort. Är hemma nu varje fall och de 10 är gjorda.

Pricken på i:et var nog ändå att komma hem till ett framdukat bord med quorn sallad med ägg. Så sjukt gott.

Ha en skön kväll!

Det var riktigt jobbigt

Det var riktigt jobbigt

.Det var riktigt jobbigt. Trodde aldrig denna dagen skulle hända. Och på en ”Långlördag” med en del vind också. Så himla härligt.

Det blev lördag och tanken sedan i måndags var att dra av min första 10 kilometre sedan maj. Klockan ringde inte i dag vilket var super skönt, men vaknade vid 8 och dags att gå ut med hunden och sen äta frukost. Dagen började alltså i väldigt lugnt tempo. Det är så sina lediga dagar ska vara 😉

Men varför inte dra ut på den där rundan då. Tittade lite på Google Maps innan jag stack ut för att jag var sugen på någon ny runda. Med det bestämt så var det dags att dra ut. När jag passerade 2.5 kilometer, så var det dags att svänga in på den nya rutten. Mot Bjällerup begav jag mig. När 4 kilometer passerades så var det dags att byta asvalt till grus i 3.5 kilometer. Kroppen och knoppen känns bara så himla bra och temport ligger väldigt jämt mellan 6:00-6:20. Förstod när jag passerade vid 5 kilometer att detta skulle bli längre än 10 kilometer. Hoppas detta skulle gå.

När grusvägen slutade sprang jag över E22 söder om Tetra Pack, och sedan in i Sankt Lars Park, där jag passerade dottern Cherie:s skola och Lottas arbete. 8 kilometer hade passerats, och kroppen känders pigg. Nu var det dags att ändra rodret och springa hem. Passerade 10 kilometer på 1:03:40 och allt känns bra. Wow, vilken känsla.

Oh No! Vad var det som kändes i knäet. Vet inte, men det kändes inte bra. 11 och 12 kilometer passerades, och känslan i knäet kändes hela tiden. Började fundera på hur min hålling och fot i sättning var och då börja den obehagliga känsla försvinna mer och mer. När hade sprungit 13 kilometrar ville jag stanna. Så sjukt jobbigt. Den sista kilometern var bara pannben. Det värkt i allt under midjan. Men när jag kom hem och stoppade min Runkeeper så visade den 14 kilometrar. Men det var riktigt jobbigt men var så skönt. Har inte sprungit längre än 10 kilometer sedan oktober 2016 när jag blev skadad i knäet.Det var riktigt jobbigt

Nu är det vila som gäller för att köra några små pass nästa vecka.

Ha en skön Lördag på er!

Snart dags att ta an Midnattsloppet

Semester, Camping, Sol och en mängder andra saker som jag kan skylla på för att jag inte sprungit i mängder under Juni och Juli. Snart dags att ta an Midnattsloppet så nu är det till att kavla upp ärmarna, snöra skorna och välja min bästa spellista på Spotify och bara köra

Men herre gud (om man nu får säga så ;)) uppdaterade bloggen i slutet på maj. Lite skamligt men i bland räcker inte tiden till.

Men vad har då hänt i min lilla löparvärld på denna tiden?

I maj slutade jag med tolv löprunder var jag sprang som längst 10 kilometer.
Lite löpning har det blivit i Juni och Juli, men inga mängder. Halva Juni och Juli var det ju semester, sen var det svårt att komma igång igen. Här kommer lite bilder från sommarens rundor.


Men det är slut med ha ursäkter nu. Om en månad är det Midnatsloppet i Malmö och det ska jag spring. Förra veckan kändes det som att jag började komma i gång, men det blev bara två löppass, och när jag skulle ut i dag så kändes allt bara super jobbigt efter 5 minuter. Men med pannben och vilja så blev det 8 kilometer in på augusti kontot. Så skönt nu efter åt. En gång denna vecka ska det springas de två extra kilometerna så det blir blankt 10. Så är det bara 😉

Vad jag tror (är ingen löpcoach eller PT eller vad man måste vara) så ska jag lyckas ligga under timmen den 8:de september. Dit ska jag! Så är det! Nu kör vi!

Ha en skön kväll alla!

Långlördag

Långlördag

En långlördag som blev en riktigt bra lördag. Tankarna har börjat florera om nya mål och drömmar efter gårdagens distans och känslan i kroppen i dag. Ska kroppen hålla för drömmarna? Vi får se hur det slutar. Midnattsloppet i Malmö är bokat den 8:de september varje fall.

I går var det dags för långlördag. Min långlördag är kanske inte vad Wikipedia tycker för jag gillar inte shopping. Långlördag för mig är så klart i löpningens tecken. Hade inga mål men hade bestämt mig att det skulle blir mer än sju kilometer. Med min Maj listaSpotify i lurarna och mitt svettband om handleden på så vad det dags att köra! När Runkeeper Kate tyckte att vi passerat två kilometrar så kändes livet helt underbart. Solen skiner, bra musik och en kropp som tycker detta är helt fantastiskt då mår jag som bäst.

När jag passerade fyra kilometerna hade jag bestämt mig det skulle bli tio till slut och känslan var helt underbar fortfarande. Men resan började här att ta sig upp 45 höjdmeter på en sträcka på tre kilometer. När jag kom till den sjunde kilometern så kunde jag känna lite obehag i mitt vänstra knä.
– ”Skulle detta vara max jag skulle kunna springa tro?”
Det var tanken som kom upp. Men jag fortsatte i mitt tempo för detta skulle inte hände.

När jag passerade kilometer nio så var det jobbigt, men pannbenet växte så jag lyckades komma till de tio som hade blivit som målet. Var så super skönt och kroppen höll.

Långlördag med 10k

Nu så här dagen efter börjar det poppa upp en del mål som hade varit super roligt att kunna nå, men en sak först. Måste springa lite fler tior och sen öka distansen i samma tempo som jag hade i går, för att se om kroppen håller hela vägen. Som sagt vi får se, men drömmar är roligt och viktigt för att man ska kunna ha livsgnistan uppe 😉

Ha en skön Söndag

Stigningen upp för Götaälvbron

Stigningen upp för Götaälvbron

När träningen är jobbig och man tänker tillbaka på stigningen upp för Götaälvbron får en att veta att man kan, och pannbenet bara växer.

Måndag och vad händer då? Jo löpning så klart 😉 I dags var det dags att bita i backarna en del som finns på min sida dalbyvägen. När ca två kilometer är sprungna på min runda är det dags för stigningen. En stigning på 25 meter på 1500 meter. Med detsamma kom jag till att tänka på Götaälvbron i Göteborg när jag sprang varvet 2016. När man nästan sprungit 15 kilometer och ska upp för Götaälvbron. En höjdmeter på 17-18 meter och ca 450 meters stigning till toppen. Det var riktigt jobbigt, och något som sitt kvar i minnet.

Det var bra att tankarna kom. Fick mitt pannben att växa och fick mig att pusha mig som bara den. För kunde jag springa upp för den bron 2016, så kunde jag fixa detta också! Varvet var något av det roligaste jag gjort men det var så enormt jobbigt. Då hade jag ställt mig in på det men det var jobbigare.

Träningen slutade med att summera kilometrarna till 7 stycken. Så jädra gött

Ha en skön kväll alla

En promenix med också löpning

En promenix med också löpning

23 grader med lite vind. Vill man vara inne då? Njee, så det fick bli en promenix men också löpning som gjordes efter promenixen med bästa frun

Efter jobbet hade sagt sitt så blev det en timmes Power Walk med bästa frun. Ca 5,50km som tog en timme. Riktigt härligt i denna värmen. Det måste vi göra oftare.

Bästa frun och jag

Sen skulle hon gå ännu mer, för hon skulle gå in till centrum.
– Jag möter dig där
Bra! Då var det bestämt. Att det skulle bli en löp runda också. På men skorna igen och ut i det super härliga vädret. När jag kom ner till centrum hade det gått 5,50km med en super skön känsla. In på Coop och köpa bubbelvatten och lite annat att återhämta sig med. Denna kanske 😉

Marabou Kick Käck

Ett Kick (eller Käck som den hette när en annan var ung). Duscha nu och sen är det hockey VM i kväll.

Simma lunch
//Jens

Löpning i borstahusen

Löpning i borstahusen

Ledig helg med frun är lika med Camping. Det medförde också att det blev löpning i Borstahusen också. Känslan efteråt var riktigt härlig

Då var denna helgen gången och det blev en helg med camping på schemat. Att vara nära naturen är bra så underbart. Denna helgen bar det av till den lila fiske orten precis norr om Landskrona som heter Borstahusen. En ny camping som bara är 5 år gammal då de flyttade den p.g.a hus bygge.

Runt campingen hade de också ett elupplyst motionsspår, så det fick man prova. Rundan jag sprang var ca 1,7km/varv. Två varv lätt som en plätt, men vilja sa ”ett varv till” och det blev det, men fy vad jobbigt det var. Efter halva sista varvet ville jag bara stanna, men huvet sa något annat. När jag sprungit det tredje varvet klart så var jag helt färdig. Herre gud vad jobbig det var. Vad har hänt? Jag som sprang 10 kilometer i mitten på mars. Hur kunde kroppen sänka sig så bara av en förkylning.

Jag får nöja mig med att jag kan springa varje fall. För ett år sedan gick det inte alls. Men beslutet är definitivt nu att det blir inget Lundalopp nästa vecka varje fall. Det är lite vemodigt att säga det men det får bli så.

Löpning i Borstahusen

Jaja! Men det finns fler lopp att testa. Midnattsloppet ska springas i år. Ska bara anmäla mig också 😉

//Jens

Springa fortare

Springa fortare

Det svåra i att springa långsammare när man vill springa fortare är något bra att träna på kände jag i dag. Sjukt svårt men bra att hålla igen så man orkar

Då var det dags att ta an en ny fräck vecka. Det är nästa det bästa med veckan tycker jag, måndag för man får lov att längta till helgen.

I helgen som gick fick jag till en 7km runda vilket var längre än jag räknat med, men roligt var det. I dag var planen att köra samma runda för nu viste jag var varje kilometer märke var. Allt kändes bra där jag höll igen fram till kilometer 4 där jag ökade farten lite. BTW! Shit vad det är svårt att hålla igen på farten när man känner att man vill springa fortare.

När jag närmade mig 5 km så sprang jag ur en tunnel och kände att jag hade bra fart och flöjt i benen. När Kat i Runkeepern sa att jag sprang en minut snabbare än genomsnittet var det tur att jag hade öron. Annars hade leendet slutat i nacken. Hihi!! Försökte hålla mig kvar vid den hastigheten och körde in mot 7 km. Lyckades nästan hålla samma fart ända in, men strunt i det. Nu känns det bar så gött!

Ha en super bra kväll alla!

%d bloggare gillar detta: