Efter tre veckor

Efter tre veckor

Med oro av att månadens halvmaraton inte kommer bli sprunget så var första löprundan efter tre veckor nu avklarad

Efter tre veckors uppehåll och fruktansvärd längtan efter att komma ut i löpspåret är jag tillbaka

Många planerar sin egentid, eller löptid igenom att springa ”kl 05:00” eller ”kl 22:00” för att hinna med allt det som känns som ett måste eller de roliga sakerna. Jag är ingen sådan. Själv går jag upp varje vardag kl 05:00 men har inte drivkraften att ta mig ut då eller kl 22:00 när man som mest krypa ner i sängen

Men nu är rolig renovering och allt annat gjort, så nu är jag tillbaka 😜. Det som är negativt i detta är att min Halv Marston streck är i farozonen. Kör ju en halvmara i månaden och har gjort det sedan mars. Skulle vara förödande om jag var tvungen att stå över en månad, men jag har t.o.m. på torsdag på mig.

I går kom jag då ut på en fem kilometrare och kändes bra. Känns lite i benen så här dagen efter, men känslan är bara så go.

Får kanske bli att springa hela vägen hem från jobbet så har jag gjort min halvmara. Vi får se 😜

Ha en fin söndag på er.

Månadens halvmaraton

Månadens halvmaraton

Från en god frukost till månadens halvmaraton avklarad på en bra tid och även få en rund tur runt Lund.

Dagen började riktigt bra. Ensam frukost med datorn för att planera lite inför sommarens husvagnssemester Ska bli så roligt och längtar som bara den.

Sen bar det till att ta på löparkläderna, stretcha och sen ut. Jade inte något riktigt mål med dagens runda men kändes som det kunde bli 10km varje fall.

Startade och hamnade på ca 6.20/km vilket jag tyckte var en super bra fart. Fastnade kring denna farten de tre första vilket var riktigt skönt.

Utan att tänka på det så gick det fortare. Vädret och känslan var bara helt underbar så jag kan förstå att det gick snabbare och snabbare. Gick ner på 5:30 någon kilometer fram till 13:an sen gick det trögare. Inget jag kan säga att jag kände men så här efteråt ser jag det.

För varje kilometer som jag sprang så sa klockan till och jag brydde mig inte om jag sprang snabbare eller långsammare. Var så skönt att bara springa 😀

En vända in på Sankt Hans Backar blev det också, men blev bara ”rakt” igenom. Ganska backig där men så härlig miljö att springa i.

Mellan 16 och 17km passerade jag Lunds gigantiska spårvägs bygge. Ska bli så roligt när det är klart. Vet att många Lundabor inte håller med men gillar när man tänker till och utnyttja naturen och smälter in trafiken i den.

Efter 18km så gick allt bara fortare och fortare och vid 19,5km så ville jag bara vara hemma. Nu var det jobbigt. Men jag krigade på och var hemma 9 minuter fortare än Lissabon halvan som jag sprang.

Så nästa månad så sökandet bli något liknande. Springa runt Lund i en halv mara. 😜

Ha en fortsatt fin dag

Blev längre än tänkt

Blev längre än tänkt

Blev längre än tänkt på rundan i dag, men vad gör det. Nu vet jag att kroppen håller för ett halvt maraton i Lissabon den 17 mars.

Träningsplanen inför halv maraton i Lissabon är bestämd, och i dag var det dags att långpass och när jag tänkte på långpass så ligger det på max 18 kilometer.

Dagen börjar helt underbart med en gemensam frukost med frun vid 05:30 för att sen köra henna till jobbet. Väl hemma igen så väntade jag på uppskjutningen av SpaceX Crew Dragon (är lite rymd intresserad så var bara tvungen 🙂 ) medans jag kläde på mig mina löparkläder.

09:05 slog klockan och dags att sticka ut i det lite kyla Lund vädret. Målet var att springa samma 18 kilometers runda som sist. Kroppen kändes super bra och planen på att börja med 6:30/km kändes bra. när jag passerade E22 vid 5 kilometer var livet riktigt bra. Dessa vyer som utkanten av Lund levererar är helt underbara.

Lund runt den första mars

Att springa längs Höjeå och in i Höjedalen är helt underbart. Men det är här mitt ”misstag” börjar. När jag kom till järnvägen så var tanken att springa längs spåret som innan och längre fram springa under den, men då kom tanken…

Att mycket längre kan det ju inte vara om jag springer längs renhållnings dammarna i Värpinge.

När jag passerade kilometer 11 så började tankarna komma. ”Detta blir nog lite längre än 18km” Opps! Men jag harvade på. Det tråkiga var att när jag sprungit 13 kilometer så slutade mina hörlurar att fungera. Glömt att ladda de. Typiskt!

Men med gott mod var det bara att springa på. Vid 15 kilometer kändes allt förvånansvärt värt bra. Kropp och knopp var på topp 😉 när jag passerade sjukhuset och insåg att detta blir långt. Och när när när klockan tickade upp på 17km insåg jag att detta skulle bli 20-21 kilometrar i dag. Fötter, knän och ben var i bra form i dag, och mina Asics skor som jag köpte i mellandagsrean blir jag bara mer och mer nöjd med.

När jag sprungit 20 kilometer så stannade jag. Hade bara 200 meter hem, och behövde gå den biten som en nedvarvning.

Så om två veckor är det dags att springa halv maraton, och det känns som det borde fungera. Men nu blir det bara som max 14 kilometer fram tills dess. Vill inte skada mig i onödan.

Ha en fin helg på er!

Ett januari som levererar

Ett januari som levererar

Ett januari som levererar med både alternativ träning som långpass. Men hjärnspökena finns där. Klarar jag min utmaning.

2018 avslutades med Sylvester loppet som vanligt. Men det vår då. Nu är det ett nytt år. Januari är både lätt att ge mycket för att sen i slutet på månaden varva ner. Eller hoppa över hela januari för att små starta sina aktiviteter i februari.

Mitt januari har varit bra. har dock inte lagt all tid på bara löpning. Har börjat köra gruppträning på Friskis & Svettis här i Lund. Det blir Indoor Walking intervall en gång i veckan. Försöker också att gymma med yngsta dottern en gång i veckan. När det gäller löpningen har det blivit minst två löppass. Och jag försöker också få in mina ”långlördags pass”, alltså långa distanser på 15km och längre.

I dag blev det till att sticka ut på ett långlördags pass som slutade med 18km. Kändes riktigt skönt att få det gjort och känslan i kroppen var bara underbar (förutom de stumma låren efter 15km 😜) Detta för att det ”Bara” är två månader kvar till halvmaratonet i Lissabon. Är lite stressad av det och nervös. Tror nog att det är lite troll i huvudet bara, för det var så länge sedan sist som jag sprang en halva. Jag vet att jag kommer att fixa det men lätt att fastna i tankarna. Ser ut att vara relativt flackt lopp förutom när vi springer av bron Ponte 24 de Abril.

Ha en skön kväll!

Sjutton vad det var jobbigt

Sjutton vad det var jobbigt

Sjutton vad det var jobbigt i dag. Från inslag av totalt mörker till härliga stråk av höst färgen som var upplysta av gatlyktor som landade i riktigt styva ben. Det var min löprunda i dag.

Det började i torsdags. Var sjukt inställd på att det inte blev någon löpning under helgen, då finaste fyllde år i fredags och sen hade vi bestämt oss för att fräscha upp köket med nytt golv och färg på väggarna under helgen. Så det skulle bli en lång runda under måndagen i stället. Alltså i dag då.

Det är bara det. Är man inte golv läggare i vanliga fall så vet man inte att vissa muskelgrupper existerar. I dag hade jag så sjukt mycket träningsvärk i benen där jag aldrig i vanliga fall har träningsvärk när jag springer. Men jag hade gett mig den på att jag skulle springa i dag. På väg till jobbet hade jag rekat en runda på c:a 19 kilometer i lund som jag skulle ta. Har försökt stretcha lite i smyg på jobbet i dag, men hade fortfarande ont när jag kom hem, men JAG SKULLE UT! Vilket jag gjorde.

På med kläder och reflexvästen, och ut. Visste att om jag skulle springa under järnvägen så var där inga lampor, så jag funderade lite snabbt, och bestämde mig för en annan rutt. Efter 6 kilometer så kom jag dit jag tänkte springa. SHIT! Inga lampor här heller, och jag tog inte med mig pannlampan. Bara att fortsätta! Sprang c:a 800 meter i mörker där jag fick ha stads ljuset som lös upp himlen som en siluett så jag såg var jag skulle. Inga roliga 800 meter men det gick.

Passerade dotterns lägenhet efter 9 kilometer och in i centrum bar det sedan. Ett mörkt och lugnt Lundagård passerades och även några nationer, innan jag kom till botaniska trädgården. Vid 12 kilometer så gick jag på Hardebergaspåret österut så jag kunde ta mig hemåt igen. Vid 13 kilometer så började jag känna hur låren började påpeka att jag kanske inte var riktigt frisk i huvudet att springa så här långt när jag hade sådan grym träningsvärk. Det blev bara värre och värre. När jag stannade när klockan sa 17 kilometer var jag hemma och då hade jag ont.

Jaja!Var brukar man säga!

När huvudet är dumt får kroppen lida

Så var det i dag. Ingen Pannlampa och inget bra omdöme.

Men nu är det gjort och dags att ”Chilla” som barnen säger!

Ha en skön kväll!

Vet vad jag vill och jag ska dit

Vet vad jag vill och jag ska dit

Med huvudet på skaft, beredd på 2019 och med mottot Vet vad jag vill och jag ska dit i huvudet så ska jag dit! Nu kör vi

Ja! Det var några veckor sedan ni fick ett nytt blogg från mig 😉 Men då kommer här ett.

Träningen och kroppen stämmer överens just nu och jag mår som aldrig förr när de förstår varandra 🙂 Det har blivit några lördagar i rad nu där jag kört mitt koncept #långlördag där mitt mål är att springa mer än 12km. Detta för att komma in i en rytm där jag är bestämd för vad jag vill och när. Vad jag vill är att springa 21km igen och att genomföra ett mål jag har till nästa år. Inget är bokat eller anmält, men jag vet var jag vill. I dag blev det en runda på 13,3km som var riktigt skön. Sprang mellan åkrarna mot Staffanstorp och tillbaka igen.

Har också börjat med en go söndags träning med frun, där vi kör Indoor Walking Spurt på Friskis här i Lund. Ett grymt pass med distans och intervaller kombinerat i 60 minuter.

Det är riktigt härlig med alternativ träning också. Sen vet jag att jag hade behövt komma till gymmet också för lite löpstyrke träning. Men det kommer nog

Ha en skön lördag alla

Lite Afrika hetta i september

Lite Afrika hetta i september

Vädergudarna hade lovat lite Afrika hetta i september och så blev det, och vad måste man göra då? Jo ut och springa 😉

September och andra hälften av månaden och med temperatur nära 25 grader. Med detta underbara väder i Lund måste jag bara ut en runda.

Bestämde på väg hem att det fick bli 10 kilometer i dag. Ska bli en avslappnad helg med bl.a en go lördag där vi ska till vänner så långpass i dag alltså.

Men fy vad jobbigt det var. Rundan jag hade bestämt mig för är jobbig. Det visste jag. Första 3-3,5 km är relativt flack, men sen stiger det i 3 km och 16m/km. Så jobbigt. Hade varit bättre att ta 49m stigning på en och samma kilometer så jag haft det gjort. Är hemma nu varje fall och de 10 är gjorda.

Pricken på i:et var nog ändå att komma hem till ett framdukat bord med quorn sallad med ägg. Så sjukt gott.

Ha en skön kväll!

Det var riktigt jobbigt

Det var riktigt jobbigt

.Det var riktigt jobbigt. Trodde aldrig denna dagen skulle hända. Och på en ”Långlördag” med en del vind också. Så himla härligt.

Det blev lördag och tanken sedan i måndags var att dra av min första 10 kilometre sedan maj. Klockan ringde inte i dag vilket var super skönt, men vaknade vid 8 och dags att gå ut med hunden och sen äta frukost. Dagen började alltså i väldigt lugnt tempo. Det är så sina lediga dagar ska vara 😉

Men varför inte dra ut på den där rundan då. Tittade lite på Google Maps innan jag stack ut för att jag var sugen på någon ny runda. Med det bestämt så var det dags att dra ut. När jag passerade 2.5 kilometer, så var det dags att svänga in på den nya rutten. Mot Bjällerup begav jag mig. När 4 kilometer passerades så var det dags att byta asvalt till grus i 3.5 kilometer. Kroppen och knoppen känns bara så himla bra och temport ligger väldigt jämt mellan 6:00-6:20. Förstod när jag passerade vid 5 kilometer att detta skulle bli längre än 10 kilometer. Hoppas detta skulle gå.

När grusvägen slutade sprang jag över E22 söder om Tetra Pack, och sedan in i Sankt Lars Park, där jag passerade dottern Cherie:s skola och Lottas arbete. 8 kilometer hade passerats, och kroppen känders pigg. Nu var det dags att ändra rodret och springa hem. Passerade 10 kilometer på 1:03:40 och allt känns bra. Wow, vilken känsla.

Oh No! Vad var det som kändes i knäet. Vet inte, men det kändes inte bra. 11 och 12 kilometer passerades, och känslan i knäet kändes hela tiden. Började fundera på hur min hålling och fot i sättning var och då börja den obehagliga känsla försvinna mer och mer. När hade sprungit 13 kilometrar ville jag stanna. Så sjukt jobbigt. Den sista kilometern var bara pannben. Det värkt i allt under midjan. Men när jag kom hem och stoppade min Runkeeper så visade den 14 kilometrar. Men det var riktigt jobbigt men var så skönt. Har inte sprungit längre än 10 kilometer sedan oktober 2016 när jag blev skadad i knäet.Det var riktigt jobbigt

Nu är det vila som gäller för att köra några små pass nästa vecka.

Ha en skön Lördag på er!

Snart dags att ta an Midnattsloppet

Semester, Camping, Sol och en mängder andra saker som jag kan skylla på för att jag inte sprungit i mängder under Juni och Juli. Snart dags att ta an Midnattsloppet så nu är det till att kavla upp ärmarna, snöra skorna och välja min bästa spellista på Spotify och bara köra

Men herre gud (om man nu får säga så ;)) uppdaterade bloggen i slutet på maj. Lite skamligt men i bland räcker inte tiden till.

Men vad har då hänt i min lilla löparvärld på denna tiden?

I maj slutade jag med tolv löprunder var jag sprang som längst 10 kilometer.
Lite löpning har det blivit i Juni och Juli, men inga mängder. Halva Juni och Juli var det ju semester, sen var det svårt att komma igång igen. Här kommer lite bilder från sommarens rundor.


Men det är slut med ha ursäkter nu. Om en månad är det Midnatsloppet i Malmö och det ska jag spring. Förra veckan kändes det som att jag började komma i gång, men det blev bara två löppass, och när jag skulle ut i dag så kändes allt bara super jobbigt efter 5 minuter. Men med pannben och vilja så blev det 8 kilometer in på augusti kontot. Så skönt nu efter åt. En gång denna vecka ska det springas de två extra kilometerna så det blir blankt 10. Så är det bara 😉

Vad jag tror (är ingen löpcoach eller PT eller vad man måste vara) så ska jag lyckas ligga under timmen den 8:de september. Dit ska jag! Så är det! Nu kör vi!

Ha en skön kväll alla!

Långlördag

Långlördag

En långlördag som blev en riktigt bra lördag. Tankarna har börjat florera om nya mål och drömmar efter gårdagens distans och känslan i kroppen i dag. Ska kroppen hålla för drömmarna? Vi får se hur det slutar. Midnattsloppet i Malmö är bokat den 8:de september varje fall.

I går var det dags för långlördag. Min långlördag är kanske inte vad Wikipedia tycker för jag gillar inte shopping. Långlördag för mig är så klart i löpningens tecken. Hade inga mål men hade bestämt mig att det skulle blir mer än sju kilometer. Med min Maj listaSpotify i lurarna och mitt svettband om handleden på så vad det dags att köra! När Runkeeper Kate tyckte att vi passerat två kilometrar så kändes livet helt underbart. Solen skiner, bra musik och en kropp som tycker detta är helt fantastiskt då mår jag som bäst.

När jag passerade fyra kilometerna hade jag bestämt mig det skulle bli tio till slut och känslan var helt underbar fortfarande. Men resan började här att ta sig upp 45 höjdmeter på en sträcka på tre kilometer. När jag kom till den sjunde kilometern så kunde jag känna lite obehag i mitt vänstra knä.
– ”Skulle detta vara max jag skulle kunna springa tro?”
Det var tanken som kom upp. Men jag fortsatte i mitt tempo för detta skulle inte hände.

När jag passerade kilometer nio så var det jobbigt, men pannbenet växte så jag lyckades komma till de tio som hade blivit som målet. Var så super skönt och kroppen höll.

Långlördag med 10k

Nu så här dagen efter börjar det poppa upp en del mål som hade varit super roligt att kunna nå, men en sak först. Måste springa lite fler tior och sen öka distansen i samma tempo som jag hade i går, för att se om kroppen håller hela vägen. Som sagt vi får se, men drömmar är roligt och viktigt för att man ska kunna ha livsgnistan uppe 😉

Ha en skön Söndag

%d bloggare gillar detta: