Sex månader har gått

Sex månader har gått

Sex månader har gått och fler ska det bli. Detta är mitt sätt att göra en reboot på kroppen en gång i månaden. Skönt av lycka och energin är påfylld.

Det började med ett halvmaraton i Lissabon. Efter det så blev det bara en galen idé.

Idén var att ”varför inte springa ett halvmaraton i månaden?”. Precis! Varför inte. Sedan dess har det blivit av. Och målet är att genomföra det så länge som möjligt.

I sex månader har jag gjort detta och snart är denna månaden också slut så det var dags att köra en runda runt Lund.

På sista tiden har jag inte tränat mycket alls så det skulle bli en utmaning. Tre kilometer in så var det riktigt jobbigt, men efter sju kilometer så kändes det mycket bättre, samtidigt som min klocka bråkade så jag fick starta om den. Mög! Finns annat i livet som är mer värt att bli frustrerad för så det var bara att köra på.

När jag skulle springa ut ur Nöbbelöv och igenom Sankt Hans Backar viste jag att jag inte skulle vara kaxig. Hade redan sprungit 13 km och hade bara en gigantisk stigning framför mig. Så klart är det gött när man har det gjort, men där och då tänker man inte på något annat är det jobbiga.

Var bara så slut när jag äntligen var hemma. Men 30 minuter senare var det bara så underbart.

Kroppen är bara så underbar. Är man snäll mot den är den snäll tillbaka. Nu är det bara att planera in nästa halvmara.

Atea Helsingborg Half Marathon

Atea Helsingborg Half Marathon

En härlig dag med Atea Helsingborg Half Marathon. Ett halvmaraton man bör uppleva som avslutades med gratis öl! kan det bli bättre.

Allt började på fredagen. Tog halva dagen ledig från jobbet och körde till Helsingborg för att bara ha det gött tillsammans med bästa frun. Lunch och sen glass i små båts hamnen bakom stadsteatern. Och då kunde jag ju lika bra hämta min nummerlapp också tänkte jag 😜 Sen var det till att åka hem, käka taco, packa inför dagen D och chilla med mina töser.

Så var då dagen kommen. Dagen när jag skulle springa mitt andra halvmara lopp för i år. I Helsingborg. Hur göt kunde det bli egentligen, det ligger ju bara ett stenkast från Lund.

05:45 ringde klockan och hunden och jag skulle göra våra behov för att sen äta frukost. Hur gott är det inte med frukost. Bästa stunden på dagen. Första stadsbussen kom inte så fick vänta på nästa 20 minuter senare och ta ett annat tåg än vad jag hade tänkte. Men men! Jag kom ju fram till Helsingborg.

Fram kommen till Helsingborg så var det bara att gå den lila biten till gröningen för att lämna in min väska. Göra behoven en sista gång, och gå förbi Espresso house för att köpa en vatten (glömde min flaska).
Väl framme på sundstorget där starten skulle gå, stod Filborna Arena och skulle just börja med uppvärmningen. Vilket röj det blev. Känslan i kroppen att detta skulle bli en bra dag bara höjdes.

09:30! Starten gick! Allt kändes bra och vi passerade helt plötsligt 1 km. Kändes som det gick fort, men allt gick som planerat. 2 km passerade vi när vi sprang igenom söder. Visste att det skulle komma men kända att det var ett tag tills det var dags. Men fel hade jag. Vi skulle upp till slottshagen. Och jag menar upp! Upp längs Bergaliden skulle vi för att passera sjukhuset och komma i slottshagen.

Första vatten kontrollen. Det var efterlängtad efter att ha blivit i sönder mosad av den backen. Tog en sportdryck i farten och fortsatte springa.

Nu tickade kilometrarna på kändes det som. 4, 5 och 6 bara fusade förbi när vi sprang i stadsdelen Tågaborg. Skyltmannen dök upp! Här stod han och hejade på mig och en High Five blev det också! Bra energi kick in på kontot. Det var välbehövligt.

Skyltmannen

Längs med Pålsjö skogen och in i Mariastaden. Här var det livat. Människor som hade sina dörrar öppna med massa musik och peppade som bara den.

10 kilometer passerades på 1 timme blankt, och nu kändes det som att min plan skulle gå i hamn. Men usch vad jobbigt det skulle bli. In i Pålsjö skogen med en massa stigning och detta skulle på gå 3 km. Det sköna med det var att det var grus och inte asfalt.

Nu var det dags att springa mot Laröd. Laröd ligger norr om Helsingborg och har Sofiero slott som granne. Men vilka långa sega stigningar det var för att komma in i Laröd. Såååå jobbigt var det just nu och det blev inte lättare heller när vi kom in på slottsområdet. Det var värsta snitslade banan (kändes det som i det sinnestillståndet) och flakt var det inte heller. In med lite vatten som fanns här och sen fortsatte resan.

Väl ute på asfalt igen så stod det 3200m, och jag visste vad det betydde. Det var ett ca avståndet till mål. och grädde på moset så var det en grym nedförsbacke också i säkert 1,5 km så benen bara kutade på.

Väl nere på den flacka delen som var kvar längs havet var det bara att få till det med viljan. Ville ju få den där tiden som jag hade i mitt huvud. När det stod 1 km kvar så laddande jag. T.o.m. skrek jag när jag sprang för bi löpare ”Kom igen nu”, ”Bara en kilometer kvar”.

När det var 200 meter kvar kände jag hur energin bara försvann. Försökte allt vad jag kunde för att kämpa in i mål.

Bip-Bip sa tidtagningsutrustningen! Jag var i mål! 2.07:01 En riktigt bra tid! Men inte riktigt vad jag hade drömt om, men är långt i från missnöjd.

Första Grattiset fick jag av medaljutdelaren. Kändes så skönt! Men vänta! Vad tung medaljen var! Hur kunde det ens vara det första jag reagerade över. Hur tung en medalj var. Haha! Ja hjärnan är inte riktigt med en efter 21.097 m säger jag bara! En Bannan, Kexcholklad, Ramlösa, mer choklad (från Chocolatte) och en öl från Erdinger! Det var vad man blev bjuden på för att jag hade gjort denna personliga bragd! Så härligt!

Så Nu har man en ny medalj och fina minnen! Nu ska jag bara vila en vecka för att sen köra Midnattsloppet i Malmö den 7/9.

Ha det gött!

Månadens halvmaraton

Månadens halvmaraton

Från en god frukost till månadens halvmaraton avklarad på en bra tid och även få en rund tur runt Lund.

Dagen började riktigt bra. Ensam frukost med datorn för att planera lite inför sommarens husvagnssemester Ska bli så roligt och längtar som bara den.

Sen bar det till att ta på löparkläderna, stretcha och sen ut. Jade inte något riktigt mål med dagens runda men kändes som det kunde bli 10km varje fall.

Startade och hamnade på ca 6.20/km vilket jag tyckte var en super bra fart. Fastnade kring denna farten de tre första vilket var riktigt skönt.

Utan att tänka på det så gick det fortare. Vädret och känslan var bara helt underbar så jag kan förstå att det gick snabbare och snabbare. Gick ner på 5:30 någon kilometer fram till 13:an sen gick det trögare. Inget jag kan säga att jag kände men så här efteråt ser jag det.

För varje kilometer som jag sprang så sa klockan till och jag brydde mig inte om jag sprang snabbare eller långsammare. Var så skönt att bara springa 😀

En vända in på Sankt Hans Backar blev det också, men blev bara ”rakt” igenom. Ganska backig där men så härlig miljö att springa i.

Mellan 16 och 17km passerade jag Lunds gigantiska spårvägs bygge. Ska bli så roligt när det är klart. Vet att många Lundabor inte håller med men gillar när man tänker till och utnyttja naturen och smälter in trafiken i den.

Efter 18km så gick allt bara fortare och fortare och vid 19,5km så ville jag bara vara hemma. Nu var det jobbigt. Men jag krigade på och var hemma 9 minuter fortare än Lissabon halvan som jag sprang.

Så nästa månad så sökandet bli något liknande. Springa runt Lund i en halv mara. 😜

Ha en fortsatt fin dag

Lissabon Halvmaraton 2019

Lissabon Halvmaraton 2019

Då var målet nått. Lissabon Halvmaraton 2019 är nu genomfört. Kanske inte som jag planerade när jag bokade mig i december men nöjd ändå

Sista veckan fram till i dag har varit en resa i känslornas värld. Senaste tränings tillfället vad den 6 mars och senast jag sprang lång pass var den 2 mars.

Men hur kan detta vara då? Förkylning med feber är svaret. Lotta och jag åkte ner till Lissabon redan i torsdags för att köra en minisemester innan loppet, men med konstiga känningar i kroppen och en extrem förkylning så torsdagen kändes allt hopplöst på löpnings fronten.

Dagarna gick och jag kunde inte bestämma mig om det skulle bli något lopp på söndagen eller inte. På lördagen hämtade jag varje fall min nummerlapp på expon vilket kändes bra.

Dagen kom och klockan ringde 06:30. Gick upp och gick runt i hotellrummet i en timme och bara våndades. Skulle jag eller inte. Hur kändes förkylningen egentligen? Kl 07:30 väckte jag Lotta och sa ”Det blir av”.

Allt blev genast väldigt stressigt. Löparkläder skulle fram och på. Frukost skulle ätas och taxi skulle bokas. Kanske inte den bästa starten men, här skulle det springas 21.097,5 meter om bara tre timmar.

Vi fick ta tåget över bron Ponte 25 de Abril. Antalet löpare var så många så det kändes som de japanska tunnelbanan (som jag sett på bild) att folk står som packade siller.

Väntan på den 29de Halvmaraton i Lissabon

Väl över på andra sidan floden så var det bara att vänta en timme i gassande sol. Varmt men skönt. Planerna hur jag skulle springa började formas. Skulle hålla koll på min puls och ta det lugnt och även lyssna på kroppen. Tog lite nässpray och väntade 15 minuter till.

Så var vi i väg!

Löpningen över bron var nog 2,5 kilometer innan det började gå ner. Bara nerfärden på bron var 1,5 kilometer. Ganska jobbig ned för. Fick tänka på hur jag satte fötterna. Så kom den första efterlängtade vatten stationen. Så skönt! Så här gott har inte vatten varit förr. Med en sådan torr mun var det otroligt gott. Farten låg på ca 6:36 fram till hit. Kände att jag kanske skulle sakta ner ytterligare för att klara av detta med denna förkylningen.

Så jag lade mig på sparlåga på 6:55 fram till jag passerade kilometer 14.

Nu är det dags att dra. Med lätta ben steppade jag upp. Men det kändes. Vid sista vändningen var det sex kilometer kvar. Shit skulle jag fixa detta. Passerade en vatten dusch och en station med energidryck. Tog ett glas i farten och sprang vidare.

När det var två kilometer kvar så var det jobbigt. Betong ben att dra runt på var inget roligt, men jag krigade och bara passerade löpare efter löpare.

Den härligaste vänstersvängen gjordes och det var upplopp. Bara att lägga in allt!

Halvmaraton i Lissabon 2019

BAM! 2.19.19 det var fan bra för vad jag har varit utsatt för senaste 1-1,5 veckan.

Nu är det till att chilla för i morgon är det jobb möte här i Lissabon i två dagar. Bra planerat va 😜

Ha det göt!

Dagen innan anda halvan

Dagen innan anda halvan

Vaken. Kan inte sova. Då är det dagen innan andra halv marton ska springas.

Vad har jag get mig in på. Tankarna rusar i huvet med en del tvivel. Men även ”va f..n” så klart så ska det gå bra.

I dag är det dags att hämta ut start paketet i Sparta hallen i Köpenhamn. Jag och Lotta tar tåget in och hämtar paketet och går på Expon och har en mysig dag för att ladda inför i morgon. Dagen kommer att avslutas med god mat och övernattning på Malmö Arena Hotell.

Ha en super bra dag på er. Det ska jag.

Cphhalf here we come

Cphhalf here we come

Målet är uppfyllt och känslan är enorm. Denna gamla kropp som legat i dvala i sex veckor klarade det 15km. Cphhalf here we come

I dag är det dagen efter. Dagen efter som jag fixade mitt mål för att ta mig till Köpenhamns halvmaraton. Fixade jag 15km och kroppen kändes som den höll, så skulle jag anmäla mig. Men i dag är kroppen seg. Ömmande ben och trötta fötter.

Men i går var en helt fantastisk löpning. Allt kändes bra. Kroppen ville vad jag ville. Kände dock domningar i högerfoten mellan 5 och 7 kilometern men det gick över. När jag kom till djävulsbacken vid 8km var jag pigg och frisk. Efter spurten i backen kunde man känt sig lite mindre vassare 😉 sen blev det lättare och lättare. När jag kom till 12km viste jag att jag hade en stigning på 22m i två kilometer. Det var bara att komma igen. När 14km kom så var målet så pass inriktat att jag viste att jag fixade det. Men den var tuff. Riktigt tuff.

Cphhalf here we come efter avklarad 15 kilometers runda
Sliten efter 15 kilometer

Snitt tiden på passet blev 6:08 min/km vilket jag är nöjd med. Pricken på i:et var att jag hade vädret med mig. De andra måndags passen har det blåst och vissa gånger även regnat. I går bar det sol, 25 grader och nästan vindstilla. Så härlig löpning. Hade inget att klaga på i går. Bara ta in omgivningen och njuta.

Nu blir det att ha vilodag i dag och gå på malmöfestivalen med familjen.

Ha en bra dag

Göteborgsvarvet 2016

Göteborgsvarvet 2016

Ja! Då sitter man här med ett leende på läpparna och tycker livet är underbart. Jag har nått mitt mål som jag satte den 22 september 2015. Att springa ett halvt maraton och göra det på Göteborgsvarvet 2016

Med min närmsta vän bar det av mot Göteborg på fredagen. Tre timmar senare satt vi ett trafik kaos utanför svenska mässan. Tankarna var många, och upplevelsen var stor. När vi väl hade parkerat på hotellet och checkat in så bar det av till mässan. Göteborgsvarvet Expo var målet inne på mässan där vi bl.a. skulle hämta min nummer lapp. Riktigt roligt också att gå omkring där och kola på träningskläder, kost och gagets. Där inne knäckte vi minst två timmar bland alla utställare. Med mycket snack om vad vi hade upplevt och tankar inför framtiden avslutades kvällen med god mat för att sen släcktes lampan vid halv 12. Han dock slå några ord med min fina familj också under kvällen. Måste ha lite energi från de. Något som betydde mycket var att min lästa dotter ringde och önskade mig lycka till. Vi peppar alltid varandra i familjen, men jag vet inte. Det bara kändes lite extra mot hjärtat när ens barn ringer.

Dagen D hade kommit. Datumet var den 21 Maj 2016. Göteborgsvarvet skulle springas i dag. Natten hade varit si sådär. Klockan slog åtta på morgonen och frukosten öppnade. Vi var där redan då så vi skulle  hinna med en lunch också innan jag skulle springa. Snacken gick fortfarande i mål och fokus område där vi slutade dagen innan. Mina tankar rusade förbi på att göra ytterligare ett halvmaraton detta året, men snabbt som bara den borstade jag bort det igen. ”Hur kunde jag tänka på nästa när jag inte hade sprungit ett?” Frukosten avslutades och lite senare var det dags för utcheckning. Kände att jag behövde lite energi från Lotta (hon var tvungen att jobba så hon kunde inte föna med denna gången) så det fick bli ett sms till henne.

IMG_0851
Med en inhandlad sallad var det av till korsvägen för att ta spårvagnen till startområdet. Med lite strul i trafiken så var vi äntligen framme. Framme i Slottsskogen blev det till att sjunka ner i på en parkbänk för att förtära salladen. Det var helt otroligt. Folk bara välde in i parken. Klockan närmade sig 13:00 så det var dags att dra till start för att se eliten

Där gick starten för årets varv Photo: Jens Nilsson
Där gick starten för årets varv Photo: Jens Nilsson

Dagen var som sagt inne men snart också tiden. Med en 1,5 timme till start så gick jag till min start grupp för att samla tankarna och stretcha lite.

15:53! Pang! Där gick startskottet. Dags att göra det jag kan, och i mitt tempo. Med det mottot så var det dags. Med tanken på att det fanns två backar inom de 5 första kilometerna så var det läge att ta det lugnt. Först kom Säldammsbacken på väg ut ur Slottsskogen. Den var dryg men inte omöjlig. Med taken på att jag skulle upp för den där häng bron som jag skymtade mer och mer mellan husen började jag nynna på min melodi som jag hade som riktmärke för veta hur snabbt jag sprang. När stigningen började upp för Älvsborgsbron så var det bara att nynna, bita ihop och ta mindre steg längd. Bara känslan att passera 5 km märket och se upp på bron var helt mäktigt. Wow! Väl uppe på bron var inte stigningen så farlig. De brantaste var upp till bro fästet. Allt som kommer upp ska ner också brukar man säga. Nerförsbacken kändes riktigt mycket i benen, och även i mitt knä började jag känna lite så tanterna florerade lite angående det.

Sportdryck stod på schemat för nu kom jag till första kontrollen där man kund få sportdryck. Snart kom vi till 10 km och klockren visade att jag varit ute en timme. Riktigt bra känsla. Rädslan hade varit att inte hinna fram till 13,3km innan 17:30. Men det var 1,5 timme tills dess, och bara 3,3 km dit. Bra själv känsla va? Hihi. Hela ”andra sidan” som jag sprang igenom kändes riktigt skön. Först Eriksberg sen Lindholmen och Frihamnen. Hmm, sen ska vi över götaälv igen, och då kom vindram till Götaälvsbron. Seg som bara den. Och ännu en gång i nedförs backen kände jag i knäet vilket började oroa mig mer. ”Fan” tänkte jag. Men när jag väl passerade 15 km vid Nordstan så krom djävelen i mig. Och det var bra. Nu skulle vi ända upp till Götaplatsen och bara det var någon kilometer i uppförsbacke.

Photo: MatathonFoto

Photo: MatathonFoto
Photo: MatathonFoto

Med en mugg vatten i handen lämnade jag Götaplatsen och kände kicken att det inte kunde vara så långt kvar. Väl inne på Vasagatan funderade jag på var kilometers skyltarna hade tagit vägen. ”Måste vara 17km snart” tänkte jag. Då kom 18km markeringen! WoHo! Snacka om att man får en kick av det.

Vid 19km började smärtan komma. I höften. Shit! Bit i hop. Nästan vid 20 km skulle vi springa över dag hammarsköldsleden på en gångbro. Folk var trötta och jag hade farten uppe. Då skrek jag ”Håll höger” det struntade jag i. Bip-Bip sa det och 20km var passerade. Nu var det bara 1098m kvar nu jädrans. Känslan och den extra kicken jag fick av den tanken gjorde att jag ökade takten lite. Nu var det nära.

Såg första bron av tre in till mål. Pulsen ökade och även hastigheten. Det var många som skulle springa i mål så det gick inte att öka som jag ville de sista metrarna in till stadium. Väl inne på stadium så bar det bara att ge allt. När jag hörde blippen så stannade klockan på 2.11:15 shit! Riktigt nöjd! Mitt första halvmaraton och under 2.30 timme. Wow! Riktigt nöjd med min prestation. Ännu nöjdare är jag när jag ser split tiderna. Min plan höll att hålla en lite lägre profil för att hålla hela vägen. Mellan 6-6:13 min/km låg hastigheten på.

Väl i mål träffade jag på de tre vännerna som jag aldrig såg i start fållan som jag lockat med mig. Alla hade gjort en helt grym prestation!


Vill tacka alla som trott på mig och peppat mig för att nå mitt mål som sattes den 22 september 2015.

Anmälningen för Göteborgsvarvet 2017 öppnar den 1 Juni. Vem ska med?

Nervös.se

Då sitter man här. Frukost intagen och tvättmaskinerna jobbar för fullt. Väskan är inte packad ännu. Nu är man nervös så in i bomben. Första Göteborgsvarvet

Ja! Då sitter man här. Frukost intagen och tvättmaskinerna jobbar för fullt. Väskan är inte packad ännu, och nervositeten inför morgondagens målgång av mitt mål att klara ett halvt maraton snart är gjord och ytterligare en sak kan skrivas av från min ”bucketlist”.

Snabb googlar på vad man ska tänka på inför en halvmaraton i mat och dryck de sista 24 timmarna, och ännu fler tankarna och mer nervositet kommer. Känslan är grym, att jag ska göra detta. Förväntningen är stor och inställningen är satt på att detta ska bli grym och även jobbigt. Riktigt jobbigt!

Nu kör vi!

Run Jens Run

Run Jens Run

Dagarna tickar på och snart är det dags att avlägga examens provet. Varje gång jag är i slutet av ett löppass tänker jag på Forrest Gump och repliken ”Run Forrest Run” och samtidigt tänker jag på mig själv ”Run Jens Run”

Nu börjar det dra i hopa sig. För 226 dagar sedan satte jag mitt mål i mitt första blogg inlägg. Att lära mig att springa och avsluta med ett halvt maraton. Dagarna rullar på och om 16 dagar är vi där. Längden på de långa löpnings passen börjar bli längre. Med ett 13km pass och två 15km pass, och där i mellan många 10:or, 7:or och 5:or, så känner jag mig redo att inta Göteborgsvarvets 21,097 km. Samtidigt som jag känner mig grymt taggad och med en längtan som är enorm så växer det fram tvivel och närvositet också. Men de tänker jag inte så mycket på. Detta blir bra ska ni se 🙂 Brukar tagga mina inlägg med #runjensrun på Facebook, Instagram och Twitter så det är lätt att hitta mina tankar kring mitt mål.

Denna veckan blir/har varit fantastisk löpning i.o.m vädret. I skrivande stund har det blivit ett 15,5 km pass och ett morgon pass i dag på 5,3 km. Blir ett pass på Lördag. Tror det blir ett 10 km pass då.

Nästa vecka blir första tävlingen för året. Lundaloppet 2016 står för dörren på Lördagen den 14/5. Jag och Lotta ska bl.a. springa. Jag 10 km och Lotta 5 km. Ska bli sjukt kul. Så den ända träningen nästa vecka blir nog i Lissabon, sen är det loppet på lördagen.

Härligt väder på morgon passet

En slut man efter 15,5 i måndags

Ha en skön dag!

Snart dags

Snart dags

Med mina första 15 km i benen och ett startbevis mottaget är det snart dags att inga Göteborg.

Förra veckan hände det äntligen. Hotell blev bokat och startbeviset till Göteborgsvarvet anlände. Nu börjar nerverna komma. Det ska bli sjukt roligt.   I.o.m att man är nybörjare och inte kört något seedningslopp, så hamnade jag i näst sista startled.

Nu är det bara distans träning som räknas. Målet är att träna ett lång pass i veckan och några kostade. Denna vecka har jag redan sprungit min längsta distans. 15,3 km blev det i går. Känslan var helt fantastisk efteråt. Detta gör att självförtroendet har ökats markant.

Nu jädrar!

%d bloggare gillar detta: