Sjutton vad det var jobbigt

Sjutton vad det var jobbigt

Sjutton vad det var jobbigt i dag. Från inslag av totalt mörker till härliga stråk av höst färgen som var upplysta av gatlyktor som landade i riktigt styva ben. Det var min löprunda i dag.

Det började i torsdags. Var sjukt inställd på att det inte blev någon löpning under helgen, då finaste fyllde år i fredags och sen hade vi bestämt oss för att fräscha upp köket med nytt golv och färg på väggarna under helgen. Så det skulle bli en lång runda under måndagen i stället. Alltså i dag då.

Det är bara det. Är man inte golv läggare i vanliga fall så vet man inte att vissa muskelgrupper existerar. I dag hade jag så sjukt mycket träningsvärk i benen där jag aldrig i vanliga fall har träningsvärk när jag springer. Men jag hade gett mig den på att jag skulle springa i dag. På väg till jobbet hade jag rekat en runda på c:a 19 kilometer i lund som jag skulle ta. Har försökt stretcha lite i smyg på jobbet i dag, men hade fortfarande ont när jag kom hem, men JAG SKULLE UT! Vilket jag gjorde.

På med kläder och reflexvästen, och ut. Visste att om jag skulle springa under järnvägen så var där inga lampor, så jag funderade lite snabbt, och bestämde mig för en annan rutt. Efter 6 killometer så kom jag dit jag tänkte springa. SHIT! Inga lampor här heller, och jag tog inte med mig pannlampan. Bara att fortsätta! Sprang c:a 800 meter i mörker där jag fick ha stads ljuset som lös upp himlen som en siluett så jag såg var jag skulle. Inga roliga 800 meter men det gick.

Passerade dotterns lägenhet efter 9 kilometer och in i centrum bar det sedan. Ett mörkt och lugnt Lundagård passerades och även några nationer, innan jag kom till botaniska trädgården. Vid 12 kilometer så gick jag på Hardebergaspåret österut så jag kunde ta mig hemåt igen. Vid 13 kilometer så började jag känna hur låren började påpeka att jag kanske inte var riktigt frisk i huvudet att springa så här långt när jag hade sådan grym träningsvärk. Det blev bara värre och värre. När jag stannade när klockan sa 17 kilometer var jag hemma och då hade jag ont.

Jaja!Var brukar man säga!

När huvudet är dumt får kroppen lida

Så var det i dag. Ingen Pannlampa och inget bra omdöme.

Men nu är det gjort och dags att ”Chilla” som barnen säger!

Ha en skön kväll!

Vet vad jag vill och jag ska dit

Vet vad jag vill och jag ska dit

Med huvudet på skaft, beredd på 2019 och med mottot Vet vad jag vill och jag ska dit i huvudet så ska jag dit! Nu kör vi

Ja! Det var några veckor sedan ni fick ett nytt blogg från mig 😉 Men då kommer här ett.

Träningen och kroppen stämmer överens just nu och jag mår som aldrig förr när de förstår varandra 🙂 Det har blivit några lördagar i rad nu där jag kört mitt koncept #långlördag där mitt mål är att springa mer än 12km. Detta för att komma in i en rytm där jag är bestämd för vad jag vill och när. Vad jag vill är att springa 21km igen och att genomföra ett mål jag har till nästa år. Inget är bokat eller anmält, men jag vet var jag vill. I dag blev det en runda på 13,3km som var riktigt skön. Sprang mellan åkrarna mot Staffanstorp och tillbaka igen.

Har också börjat med en go söndags träning med frun, där vi kör Indoor Walking Spurt på Friskis här i Lund. Ett grymt pass med distans och intervaller kombinerat i 60 minuter.

Det är riktigt härlig med alternativ träning också. Sen vet jag att jag hade behövt komma till gymmet också för lite löpstyrke träning. Men det kommer nog

Ha en skön lördag alla

Snart dags att ta an Midnattsloppet

Semester, Camping, Sol och en mängder andra saker som jag kan skylla på för att jag inte sprungit i mängder under Juni och Juli. Snart dags att ta an Midnattsloppet så nu är det till att kavla upp ärmarna, snöra skorna och välja min bästa spellista på Spotify och bara köra

Men herre gud (om man nu får säga så ;)) uppdaterade bloggen i slutet på maj. Lite skamligt men i bland räcker inte tiden till.

Men vad har då hänt i min lilla löparvärld på denna tiden?

I maj slutade jag med tolv löprunder var jag sprang som längst 10 kilometer.
Lite löpning har det blivit i Juni och Juli, men inga mängder. Halva Juni och Juli var det ju semester, sen var det svårt att komma igång igen. Här kommer lite bilder från sommarens rundor.


Men det är slut med ha ursäkter nu. Om en månad är det Midnatsloppet i Malmö och det ska jag spring. Förra veckan kändes det som att jag började komma i gång, men det blev bara två löppass, och när jag skulle ut i dag så kändes allt bara super jobbigt efter 5 minuter. Men med pannben och vilja så blev det 8 kilometer in på augusti kontot. Så skönt nu efter åt. En gång denna vecka ska det springas de två extra kilometerna så det blir blankt 10. Så är det bara 😉

Vad jag tror (är ingen löpcoach eller PT eller vad man måste vara) så ska jag lyckas ligga under timmen den 8:de september. Dit ska jag! Så är det! Nu kör vi!

Ha en skön kväll alla!

En promenix med också löpning

En promenix med också löpning

23 grader med lite vind. Vill man vara inne då? Njee, så det fick bli en promenix men också löpning som gjordes efter promenixen med bästa frun

Efter jobbet hade sagt sitt så blev det en timmes Power Walk med bästa frun. Ca 5,50km som tog en timme. Riktigt härligt i denna värmen. Det måste vi göra oftare.

Bästa frun och jag

Sen skulle hon gå ännu mer, för hon skulle gå in till centrum.
– Jag möter dig där
Bra! Då var det bestämt. Att det skulle bli en löp runda också. På men skorna igen och ut i det super härliga vädret. När jag kom ner till centrum hade det gått 5,50km med en super skön känsla. In på Coop och köpa bubbelvatten och lite annat att återhämta sig med. Denna kanske 😉

Marabou Kick Käck

Ett Kick (eller Käck som den hette när en annan var ung). Duscha nu och sen är det hockey VM i kväll.

Simma lunch
//Jens

Några svettiga droppar inlägg som inte blev av

Några svettiga droppar inlägg som inte blev av

I dag blev det några svettiga droppar och så insåg jag att jag hade ett inlägg som inte blivit av när jag började på detta. Man kan ju inte hinna med allt i välden ju. En sak i taget 😉

I fredags hade jag en del motgångar i jobbet och behövde ett break. Snörade på dojorna till lunch och begav mig ut på en riktigt härlig runda. Förstår fortfarande inte hur jag kunde ha så mycket spring i benen som jag hade då. Det bara flöt på och slutade med 5 härliga kilometrar in på kontot i en genomsnitts fart på 5:48/km. Helt magisk var känslan kommer jag i håg.

En svettig lunch runda

Och den härliga känslan hade jag tänkt skriva om i fredags, men märkte i dag, Måndag, att så blev inte fallet. Hade bara skrivit huvud texten och laddat upp en mild 🙂 Jaja!

Men så kan dagen i dag då. Dagen började med att gå upp 04:30 och börja jobba 04:45. Så är det i bland. Man får jobba när det är så lite användare i systemen om de ska underhållas.

Dagen har varit fantastisk i dag. Som många andra dagar. Jobb dagen fick sluta kl 15:45 i dag. Lagom arbetsdag känns det som. Hunnit med mycket. Men avslutar vi jobbet får vi göra något annat ju! Vi kan ju inte bara ligga i soffan och svettas. Då kan man ju springa och svettas i stället. Haha! Sagt och gjort.

Skulle bli en 6km runda var tanken så det var bara att pinna på. Började första kilometern i nästan exakt 6:00/km och sen ökade jag lite tänkte jag. Det gick ju bra i fredags. Riktigt härlig känsla. Fram till 4,5km var det riktigt skönt att springa. Sen började jag tycka det var tungt och jobbigt och så ökade jag lite till. Jag ska fixa 6km! Jag ska!! Var nästan hemma och började springa fram och tillbaka för att få in sträckan. Men sen högg det bara till i sidan så jag fick stanna. 5,90km. MEN snälla!! Det var ju så nära! Jaja. Strunt i det nu. Jag är super nöjd med vad jag har åstadkommit. Slutade med en bättre genomsnittstid än i fredags också 5:46/km. ”Det tar sig” som mordbrännaren sa 😉

Några svettiga droppar inlägg som inte blev av

Nu blir det att göra lite quorn wok till familjen och sen en lite promenad med bästa frun.

Livet är vad man gör det till! Gör något bra i dag vet jag

Spring lugnt!!

//Jens

Löpning i borstahusen

Löpning i borstahusen

Ledig helg med frun är lika med Camping. Det medförde också att det blev löpning i Borstahusen också. Känslan efteråt var riktigt härlig

Då var denna helgen gången och det blev en helg med camping på schemat. Att vara nära naturen är bra så underbart. Denna helgen bar det av till den lila fiske orten precis norr om Landskrona som heter Borstahusen. En ny camping som bara är 5 år gammal då de flyttade den p.g.a hus bygge.

Runt campingen hade de också ett elupplyst motionsspår, så det fick man prova. Rundan jag sprang var ca 1,7km/varv. Två varv lätt som en plätt, men vilja sa ”ett varv till” och det blev det, men fy vad jobbigt det var. Efter halva sista varvet ville jag bara stanna, men huvet sa något annat. När jag sprungit det tredje varvet klart så var jag helt färdig. Herre gud vad jobbig det var. Vad har hänt? Jag som sprang 10 kilometer i mitten på mars. Hur kunde kroppen sänka sig så bara av en förkylning.

Jag får nöja mig med att jag kan springa varje fall. För ett år sedan gick det inte alls. Men beslutet är definitivt nu att det blir inget Lundalopp nästa vecka varje fall. Det är lite vemodigt att säga det men det får bli så.

Löpning i Borstahusen

Jaja! Men det finns fler lopp att testa. Midnattsloppet ska springas i år. Ska bara anmäla mig också 😉

//Jens

Inga bekymmer. Bara förkylning

Inga bekymmer. Bara förkylning

Skidåkning och träningsvärk så inga bekymmer, bara förkylning. Det är orsaken till att jag dröjt med träning och skrivande här 🙂

Nu är det väldigt länge sedan som jag skrev något här, men det ska vi förändra. Det är inga bekymmer som varit orsaken bara förkylning. En rackarns förkylning. Men innan det så började jag köra lite med löpgruppen på Friskis & Svettis här i Lund igen. Det är alltid roligt för alla är så positiva och glada. Sen skulle jag med jobbet till Sälen för att lära mig att åka skidor. Det var ju en upplevelse. Men extrem träningsvärk när jag kom hem och skavsår, så blev det inte mycket träning.

Men i början på April var vi med husvagnen i Tylösand och löpargrejorna var med då också. hihi. Blev en liten runda på Prins Bertils stig. Hem herre gud vad det var jobbigt.

Prins Bertils stig Prins Bertils stig

Njöt så mycket av utsikten an jag hade glömt att jag sprungit nedför ganska mycket för att nå havet, men sen skulle man upp också. och det var ingen lång backe utan en kort och brant. Jag fick gå upp. Inget jag brukar göra, men det var helt sjukt.

Sen kom den som ett brev på posten. Den ihärdiga förkylningen. Suck! Men nu är den snart het borta. I måndags kunde jag inte låta bli att känna lite på löpstegen. Körde en härlig och relativt platt runda runt Stora Råbylund. Men det var jobbigt. Shit! När jag passerade 4 kilometer trodde jag det var 5 kilometer som var passerat. Vilja att bara vara hemma för stunden var stor. Passerade 5 kilometer och hade c:a 800-1000 meter hem där i från. När jag sprungit 5.45 kunde jag inte mer. Kroppen sa ”Stopp”. Wow, vad trött jag var. Både förkylningen och skippade tränings pass hade satt sina spår. Men nu ska det förändras. I morgon Torsdag ska jag ut igen. Så är det bara.

Inga bekymmer. Bara förkylning

Over and out 😉

Springa fortare

Springa fortare

Det svåra i att springa långsammare när man vill springa fortare är något bra att träna på kände jag i dag. Sjukt svårt men bra att hålla igen så man orkar

Då var det dags att ta an en ny fräck vecka. Det är nästa det bästa med veckan tycker jag, måndag för man får lov att längta till helgen.

I helgen som gick fick jag till en 7km runda vilket var längre än jag räknat med, men roligt var det. I dag var planen att köra samma runda för nu viste jag var varje kilometer märke var. Allt kändes bra där jag höll igen fram till kilometer 4 där jag ökade farten lite. BTW! Shit vad det är svårt att hålla igen på farten när man känner att man vill springa fortare.

När jag närmade mig 5 km så sprang jag ur en tunnel och kände att jag hade bra fart och flöjt i benen. När Kat i Runkeepern sa att jag sprang en minut snabbare än genomsnittet var det tur att jag hade öron. Annars hade leendet slutat i nacken. Hihi!! Försökte hålla mig kvar vid den hastigheten och körde in mot 7 km. Lyckades nästan hålla samma fart ända in, men strunt i det. Nu känns det bar så gött!

Ha en super bra kväll alla!

Vem var det som fegade

Vem var det som fegade

Vem var det som fegade? Hörde jag Mr. Nilsson. Nej just det, det hörde vi inte, för han låg inte och fes på 8:00/km denna gången. 😉

I går var det då dags för årets först träning. Blev inomhus trots att det var torrt och fint ute.

Det kändes i benen fortfarande efter min bragd i söndags på Sylvesterloppet. Men upp på löpbandet var det som skulle ske. Började sakta och hoppade av efter 5 minuter för att stretcha trots att jag inte kände av något. Men efter det så var det bara att bränna på. De första 5 minutrarna höll jag 7:00/km och det kändes bra. När jag kom till 5km ökade jag successivt och hamnade så småningom på 06:00/km.

Till sist kände man sig som på bilden. Darrig och skakig med en känsla att man verkligen börjar från noll. Finns ingen kondition längre, men det ska vi fixa. Träningen slutade på 7 härliga kilometrar i dag och det var inte jag som fegade alls. I dag är det vila för min del.

Ha det skönt!

Det blev 10 kilometer

Det blev 10 kilometer

Med längtan, fjärilar i magen och lite konsultation med Lotta så lyckades jag. Det blev 10 kilometer och en milstolpe som jag lyckats nå innan årets slut

 

Att röra på denna otränade kropp alla dagar sedan i Lördags. Det känns. Men det är en skön känsla. Sprang inomhus i lördags som jag skrev måndags inlägget. Då blev det åtta kilometer och även i måndags sprang jag åtta kilometer men utomhus. Sedan dess har jag promenerat eller kört Power Walk, och bara längtar till i dag. Men känslan var jobbig när jag kom hem från jobbet. Men med lite pytt i panna i kistan och två stekta ägg så kändes allt lättare. Med lite rädsla, luftade jag mina tankar till Lotta och då bestämde jag mig för 10 kilometer. Med tankar som ”var ska jag springa”, ” tänk om…” och även andra tankar så var det dags att byta om och bege sig ut. Väl ute så kändes det lite tyngre än vanligt. Men detta skulle gå! Så först vek jag av ner i industriområdet Gastelyckan, får att få några fler kilometer tänkte jag. När jag kom tillbaka från Gastelyckan insåg jag att det bara blev en kilometer längre. Hmm! Efter 5 kilometer så kändes det som att kroppen svarade lite mer. Märkligt att man måste värma upp i 5 kilometer *ASG* Men frågan var hur skulle jag kunna hitta en kilometer till i banan sedan i måndags 😉

Som ni ser på kartan så var det lite fram och tillbaka (kändes så varje fall 😉 ) MEN!! Det blev 10 kilometer! Yay! Äntligen, fick jag springa 10 kilometer utan problem.

Mitt mål är då uppfyllt och jag är värd en belöning. Eller hur! 😉

Det blir Sylvester loppet i Helsingborg den 31/12. Längtar så!

Nej nu väntar sängen. Jobb i morgon.

Ha en skön kväll!

%d bloggare gillar detta: