Sylvesterloppet 2017

Sylvesterloppet 2017

Ett slut på året som skulle sluta med Sylvesterloppet 2017 som var ett sätt att unna mig något för att jag lyckats ta mig tillbaka på löparbanan.

Nu är det inte så många timmar kvar på detta året. Ett år som har varit i hoppets tecken. Mycket smärta och hopp på att skadan skulle ge med sig. Med hjälp av Idrottshälsan och sjukgymnasten Gunilla där, så lyckades jag gå från extrem smärta i vardagen till känningar någon gång i veckan. Fokusen har varit på löpstyrka. Vilket har har blivit bättre, men på sistone har jag slarvat en del. Opps!

Under hösten har jag så smått börjat springa både inne och ute. Målet var att om jag lyckades springa 10km ute så skulle jag anmäla mig till Sylvesterloppet i Helsingborg för att avsluta 2017 och se framåt. Jag lyckades som jag skrivit i förra uppdateringen. Så skönt var det men pirrigt.

Så kom då dagen! Det var ett lopp som skulle springas. Tankarna var många. Och ännu fler efter att ha fått backslag i onsdags då jag skulle springa 5km ”bara” men fick gå hälften av de för att benhinnorna gjorde så otroligt ont. Jag var så otroligt nervös att jag var 1,5 timme tidig i Helsingborg. Nu skulle snart ett psykiskt lopp genomföras. 2 varv på en 5km bana med alla tankar på om kroppen håller.

Tiden gick och klockan var några minuter innan 10:30. Jag ställer mig sist tänkte jag. Sagt och gjort. Starten gick och alla sprang i väg. När jag har sprungit hemma har jag fegat en del, men under 7:00/km har jag aldrig legat. För varje km som sprangs låg tempot på 6:40 under första 5km. När jag gick in i start området för att gå ut på andra varvet, började jag lägga upp en plan. Om känslan är den samma efter 7,5km så ökar vi. Och det var den. Och där framme såg jag två som jag kom allt närmre. ”Jag ska springa om de. Jag ska inte vara sist”. Kraften i benen samlade sig och farten ökade. Låg för en stud vid 5:50/km och hastigheten bara ökade. Passerade de båda och känslan var enorm. Lycka! Hela kroppen var med mig. Loppet slutade på 1.02:55. Hela loppet var en seger för mig. Inga tider att jämföra med inget måste, bara ett lopp som jag unnade mig för att jag lyckats komma längre fram i min resa tillbaka.

Nu väntar ett nytt år och nya mål att genomföra. Längtar så. Ha nu ett nytt fint år på er alla!

Det blev 10 kilometer

Det blev 10 kilometer

Med längtan, fjärilar i magen och lite konsultation med Lotta så lyckades jag. Det blev 10 kilometer och en milstolpe som jag lyckats nå innan årets slut

 

Att röra på denna otränade kropp alla dagar sedan i Lördags. Det känns. Men det är en skön känsla. Sprang inomhus i lördags som jag skrev måndags inlägget. Då blev det åtta kilometer och även i måndags sprang jag åtta kilometer men utomhus. Sedan dess har jag promenerat eller kört Power Walk, och bara längtar till i dag. Men känslan var jobbig när jag kom hem från jobbet. Men med lite pytt i panna i kistan och två stekta ägg så kändes allt lättare. Med lite rädsla, luftade jag mina tankar till Lotta och då bestämde jag mig för 10 kilometer. Med tankar som ”var ska jag springa”, ” tänk om…” och även andra tankar så var det dags att byta om och bege sig ut. Väl ute så kändes det lite tyngre än vanligt. Men detta skulle gå! Så först vek jag av ner i industriområdet Gastelyckan, får att få några fler kilometer tänkte jag. När jag kom tillbaka från Gastelyckan insåg jag att det bara blev en kilometer längre. Hmm! Efter 5 kilometer så kändes det som att kroppen svarade lite mer. Märkligt att man måste värma upp i 5 kilometer *ASG* Men frågan var hur skulle jag kunna hitta en kilometer till i banan sedan i måndags 😉

Som ni ser på kartan så var det lite fram och tillbaka (kändes så varje fall 😉 ) MEN!! Det blev 10 kilometer! Yay! Äntligen, fick jag springa 10 kilometer utan problem.

Mitt mål är då uppfyllt och jag är värd en belöning. Eller hur! 😉

Det blir Sylvester loppet i Helsingborg den 31/12. Längtar så!

Nej nu väntar sängen. Jobb i morgon.

Ha en skön kväll!

Vad ger löpningen mig

Vad ger löpningen mig

Vänner och familj men också jag själv undrar vad ger löpningen mig. Det ska jag berätta

Nu är semestern något som ligger bakom en och den kommer inte förrän till 2017. Men vad gör det? På min semester brukar jag bara äta och dricka gott och göra vad som faller en in. Ingen styrning på tillvaron alls. Men när man börjar jobba så är man tillbaka i gängorna igen.

Men #1. Det finns en viss uppförsbacke . Jag frågar mig själv varför springer jag, precis som min omgivning ”din redig petter, ska du springa igen! Skit i det!”.

Men #2 Det ger mig mycket. Energi, Stressa av, Pusha mig själv & Sluta tänka på jobbet. Så skönt!

Varför springer ni?

Men #3 I dag blev det av. Löpning stod på schemat. Hade get men den på att jag skulle springa hemifrån till Friskis. Lotta skulle stå i receptionen så tänkte hänga lite där när jag kom fram. Hade mentalt ställt mig in på att det skulle bli en 10 km runda, och det var inte i går som jag sprang den distansen. Först när jag kom till 2 km så slutade mina hörlurar fungera. Var bara att packa i hop de och köra utan musik. När jag kommit till 7 km kände jag hur stelheten började komma, och jag visste att vid 8 km hade jag djävulsbacken. Ooo! När jag kom fram stod Runkeeper på 10,80 km men en skaplig tid för att ha legat i hängmattan så länge.


Slut som artist vad det jag och Zlatan som stretchade i 15 minuter och denna dagen var gjord och nu är man full av energi igen


Med Midnattsloppet i sikte och en önskan att kroppen klarar en halv mara till den 18 september så är vi igång med en god känsla i kroppen!

Ha en trevlig kväll

Lundaloppet 2016

Gympa är inget för mig, det förstod jag när jag stod bland alla på den gemensamma uppvärmningen på Lundaloppet 2016. Jag håller mig till löpningen

Lördag morgon och dagen då årets rösta lopp infaller har kommit. Frågorna i huvudet skulle besvaras i dag. Håller mina ben efter alla problem? Kommer jag orka? Ja, många frågor finns.

Med utan stress, blev det god och bra frukost som fick inleda dagen. Sen fick dammsugaren se om den var lika pigg som jag. Klockan blev 10:30 och det var dags för en tidig lunch. Var detta rätt drag? Jaja, lite taco sallad, för att sen klä mig med mina tränings kläder.


Det fick bli buss ner till idrottsplatsen. När bussen körde igenom stan, såg jag 8 km markeringen och undrade vad jag get mig in på, men direkt efter så förstod jag inte var i från det tvivlet kom i från. Jag har ju sprungit denna sträckan så många gånger innan. Närmre vi kom till IP ju mer människornas ute på gatorna, och de hade träningskläder på sig precis som jag och Lotta. Jag blev mer och mer taggad. Känslan var riktigt härlig. Väl framme på IP var lilla Lundaloppet i full gång. Mycket folk i rörelse så härligt att se. Snart stod det ”Uppvärmning” på agendan, så varför inte vara med på den. Så sagt och gjort. Samtidigt som jag stod mitt i folk havet för att värma upp och musiken startade så förstod jag att ”Jag inte skulle vara här”. Detta var ju som gympa, och jag klara inte av sådant. För det är något steg hit, och en arm dit. Och sen är man bara pinsam för man inte Inter med eller inte förstår. Skrattade inombords åt mig själv, men gjorde det fullt ut ändå. Försökte hitta min vän Micke men utan lycka, så jag begav mig till start området.

Där skulle man ställa sig i en viss kategori för hur snabb man var. Ställde mig först på 60min/10km, sen ändrade jag mig till 55min linjen. Det var nu som spänningen ökade. Min vän hittade också ner till start området och lyckades så en del ord och även smyga fram till 50min linjen. 30 sekunder till start! Tankarna började komma och allt fler löpande anslöt. Detta kändes enormt. Pang! Start skottet gick och en och en halv minut senare joggade jag förbi start linjen och min klocka rullade. Dags att springa.

Direkt in i Stadsparken blev det och en härlig grus löpning. När jag såg 1 km markeringen så förstod jag inte att jag ”redan” hade kommit så långt. Att springa i en sådan stor grupp gjorde att jag hade annat hade tänka på. När vi väl sprang ut ur parken kom 2 km markeringen. Detta gick fort kändes det som. Men det kunde jag inte heller göra. Folk sprang om mig. Dags att ta fram mitt fart trick. Sjunga på en låt som jag visste gick i 160 bpm. Vilket visade att jag höll min fart. När vi närmade oss vätskekontroll nummer ett så hade jag en strategi. Hade aldrig innan sprungit och druckit innan. Detta skulle bli ett test inför Göteborgsvarvet. Hade läst om att man skulle trycka till muggen så det går lättare att hälla i sig vätskan. Kom jag i håg det för stunden. NEJ! Var helt uppe i min löpning så det blev en liten fjuttig klunk och sen kastade jag muggen i farten, för jag stannade inte. Det kom jag ihåg. Mot fjärde kilometern var det av upp på gamla järnvägsvallen (hardabyspåret) som i dag är en cykelbana. Liten, lång stigning som kändes riktigt skön, och vek av i Sankt Jörgens park. Den femte kilometern passerades med en mellantid på 28:04. Jag är nöjd varjefall 🙂  Tillbaka till Dalbyvägen och in på Östervångskolan. Shit! Uppförsbacke i singel. Wow. Men jädrar i namma så sprang jag förbi en del för jag ville inte ”fastna” bland alla som blev trötta av det. In i Botaniska trädgården och mot vätske kontrollen på 7,5 km. Ett nytt försök med vätska! Alltså detta är ju hur svårt som bara den, knappt något vatten fick jag i mig. En del på mig blev det dock. Hihi. Fröbi åtta kilometer och in i lundagård, och in i City via Mårtenstorget. Vilken känsla! Här står folk överallt och hejar och skriker. Hela vägen Bantorget stod det folk, och någonstans i vimlet missade jag och se nio kilometers markeringen. Men det gör inget. Med bra fart så begav jag mig upp baksidan på IP där vi skulle springa in.

Allt bara flyter på. När vi entrar IP så skrek någon från sidan ”Kom igen nu bara 300 meter kvar” det var dock inte på mig det var riktat med jag tände till. ”300 meter är ju inget” tänkte jag. Med bokstavligt tagit benen på ryggen landat mig i ytter filen och sprang om alla som var framför mig alla de 300 metrarna. Och de aldra sista metrarna ökade jag ännu mer. ”Pommes” var det ordet jag fick fram när jag lyckats stanna. Var några som tittade konstigt på mig. Och jag förstår! Sen var där någon som gav mig min första medalj. Med andan i halsen och allmänt förvirrad, så var det till att grabba tag i en dricka och en banan .

Lundaloppet 2016 med PB
Riktigt nöjd med nytt person bästa och allt

Med ett nytt personbästa på 55:47 så klagar jag inte. Riktigt nöjd.

Vill också hylla Lotta. Grymt att ha börjat från noll för sex veckor sedan och sluta med att springa 5 km på 37 minuter

Lundaloppet 2016 och två nöjda löpare
Två nöjda löpare

Nu är det ta det lugnare till på Lördag då det är Göteborgsvarvet. Vi syns väll där?

Ha en bra Måndag

Framåt

Framåt

Nu känns allt bra och det går åt fett håll. Framåt alltså 🙂

I Måndags var det åter dags att hänga på Måndags gruppen på Friskis & Svettis. Jag har inte sprungit me de sedan i höstas, när jag började få problem med foten. Men efter Lördagens löpning med Friskis, så kände jag att jag saknat något. Nu var det dags, och enligt ledaren så var det då dags för en c:a 7km med back träning. Sprang först c:a 3km, och där var backen. När vi var frame så bad han om en siffra. Någon sa 3 och någon 4. Men det var fler som sa 3. ”Tur ni har” sa han. ”Det är antalet gånger ni ska rusha upp för backen”. Shit! Sagt och gjort. Väl uppe så var det att små lunka/jogga ner och köra detta tre gånger. Tredje gången var jobbig. Och som tur var hade ledaren efter mig som skrek på mig. Det sitt en latmask i allas huvud som tittar fram i bland, och det hade den gjort annars. Det slutade med en runda på 7,5km i snackefart, runt 6 min/km.

Tisdagen kom och då var det dags för ytterligare ett löppass på Friskis & Svettis. Detta passet var tänkt att inrikta sig på att lära sig att springa 5km på 6 veckor. För om sex veckor är det Lundaloppet här i Lund. Hade pratat om det för familjen och vännerna så det var en del som jag fick till att gå dit. Hade lovat Lotta att följa med, och hon blev riktigt taggad på löpningen. Passet innebar att denna första gång skulle man gå i rask takt och springa.

Framåt
Ser framåt mot en löprunda på kvällen

Så i går Torsdag var det då dags för min egna 7 km runda som jag kallar för Linero 7:an. När jag satt på jobbet kände jag hur förhoppningarna bara ökade ju längre in på dagen vi kom. Väl hemma var det bara att komma i kläderna och börja stretchningen. Sen ut. Med en upplöpning på c:a 6 m/km i en kilometer brukar det bli, så var det då dags att öka tempot Från 6:27 på första kilometern så passerade jag 7 km skylten på 5:12, vilket slutade på ett genomsnitt på 5:38 min/km när jag stannade klockan på 41:00 minuter och jag sprungit 7,27 km. Grymt nöjd.

Trött som ett ålderdomshem
Trött som ett ålderdomshem
Pustar ur!
Pustar ur!

Ha en skön Fredag!

Sylvesterloppet 2015

Sylvesterloppet 2015

Det gamla året ska springas ut och det nya ska springas in.

Då var dagen kommen. Tanken har funnits länge hur det skulle vara. Hur kroppen skulle fungera och benen vara på min sida. Mitt första lopp. Sylvesterloppet 2015 i Helsingborg. Vilket också blev det sista detta året

Sylvesterloppet är en löpningstävling på gatorna i São Paulo i Brasilien, som varje år springs sedan 1925 den 31 december, det vill säga Nyårsafton. I Loppet, som är namngivet efter påven Silvester I, blev internationellt 1945

Källa:Wikipedia

Kom till Helsingborg vad nio och checkade in och fick min fösta nummerlapp.

Sylvesterloppet 2015
Ser tomt ut en och en halv timme innan start.

 

Efter nummerlapps hämtningen vad det bara att samla tankarna. Hade en bra vän med mig som höll mina tankar borta från nervositeten. Den dök Peter (@marathonpeter) upp. Härligt att träffa en av mina inspiratörer i verkligheten. I ett Helsingborg med klar blå himmel och +1 på termometern så var det dags att gå ut för att värma upp och starta. Tittade på SMHI som sa 11/18 m/s i dag, vilket gjorde att det kändes ännu kallare.

Ett varv var 5km vilket gjorde att jag skulle springa två varv. En riktigt bra planerad och lätt sprungen bana. Att ha lite vind och mycket sol var hel underbart löpar väder. Kändes dock lite konstigt att vi 5km konen skulle man springa ett varv till. Men lite jä…re namma och mycket motivation så var det bara att springa vidare. När jag kom till 8k markeringen kände jag att knäet började säga ”warning”. Shit! Men bit i hop Nilsson sa bara huvudet, vilket resulterade i en tid på 58:58 (enligt runkeeper) och en hastighet på 05:55.

Fösta loppet avklarat. Grymt nöjd

  
Nu är det dags att se framåt 2016 och fira in det i kväll. Ha en skön dag vet jag!

/Jens

%d bloggare gillar detta: