Det var riktigt jobbigt

Det var riktigt jobbigt

.Det var riktigt jobbigt. Trodde aldrig denna dagen skulle hända. Och på en ”Långlördag” med en del vind också. Så himla härligt.

Det blev lördag och tanken sedan i måndags var att dra av min första 10 kilometre sedan maj. Klockan ringde inte i dag vilket var super skönt, men vaknade vid 8 och dags att gå ut med hunden och sen äta frukost. Dagen började alltså i väldigt lugnt tempo. Det är så sina lediga dagar ska vara 😉

Men varför inte dra ut på den där rundan då. Tittade lite på Google Maps innan jag stack ut för att jag var sugen på någon ny runda. Med det bestämt så var det dags att dra ut. När jag passerade 2.5 kilometer, så var det dags att svänga in på den nya rutten. Mot Bjällerup begav jag mig. När 4 kilometer passerades så var det dags att byta asvalt till grus i 3.5 kilometer. Kroppen och knoppen känns bara så himla bra och temport ligger väldigt jämt mellan 6:00-6:20. Förstod när jag passerade vid 5 kilometer att detta skulle bli längre än 10 kilometer. Hoppas detta skulle gå.

När grusvägen slutade sprang jag över E22 söder om Tetra Pack, och sedan in i Sankt Lars Park, där jag passerade dottern Cherie:s skola och Lottas arbete. 8 kilometer hade passerats, och kroppen känders pigg. Nu var det dags att ändra rodret och springa hem. Passerade 10 kilometer på 1:03:40 och allt känns bra. Wow, vilken känsla.

Oh No! Vad var det som kändes i knäet. Vet inte, men det kändes inte bra. 11 och 12 kilometer passerades, och känslan i knäet kändes hela tiden. Började fundera på hur min hålling och fot i sättning var och då börja den obehagliga känsla försvinna mer och mer. När hade sprungit 13 kilometrar ville jag stanna. Så sjukt jobbigt. Den sista kilometern var bara pannben. Det värkt i allt under midjan. Men när jag kom hem och stoppade min Runkeeper så visade den 14 kilometrar. Men det var riktigt jobbigt men var så skönt. Har inte sprungit längre än 10 kilometer sedan oktober 2016 när jag blev skadad i knäet.Det var riktigt jobbigt

Nu är det vila som gäller för att köra några små pass nästa vecka.

Ha en skön Lördag på er!

Snart dags att ta an Midnattsloppet

Semester, Camping, Sol och en mängder andra saker som jag kan skylla på för att jag inte sprungit i mängder under Juni och Juli. Snart dags att ta an Midnattsloppet så nu är det till att kavla upp ärmarna, snöra skorna och välja min bästa spellista på Spotify och bara köra

Men herre gud (om man nu får säga så ;)) uppdaterade bloggen i slutet på maj. Lite skamligt men i bland räcker inte tiden till.

Men vad har då hänt i min lilla löparvärld på denna tiden?

I maj slutade jag med tolv löprunder var jag sprang som längst 10 kilometer.
Lite löpning har det blivit i Juni och Juli, men inga mängder. Halva Juni och Juli var det ju semester, sen var det svårt att komma igång igen. Här kommer lite bilder från sommarens rundor.


Men det är slut med ha ursäkter nu. Om en månad är det Midnatsloppet i Malmö och det ska jag spring. Förra veckan kändes det som att jag började komma i gång, men det blev bara två löppass, och när jag skulle ut i dag så kändes allt bara super jobbigt efter 5 minuter. Men med pannben och vilja så blev det 8 kilometer in på augusti kontot. Så skönt nu efter åt. En gång denna vecka ska det springas de två extra kilometerna så det blir blankt 10. Så är det bara 😉

Vad jag tror (är ingen löpcoach eller PT eller vad man måste vara) så ska jag lyckas ligga under timmen den 8:de september. Dit ska jag! Så är det! Nu kör vi!

Ha en skön kväll alla!

Stigningen upp för Götaälvbron

Stigningen upp för Götaälvbron

När träningen är jobbig och man tänker tillbaka på stigningen upp för Götaälvbron får en att veta att man kan, och pannbenet bara växer.

Måndag och vad händer då? Jo löpning så klart 😉 I dags var det dags att bita i backarna en del som finns på min sida dalbyvägen. När ca två kilometer är sprungna på min runda är det dags för stigningen. En stigning på 25 meter på 1500 meter. Med detsamma kom jag till att tänka på Götaälvbron i Göteborg när jag sprang varvet 2016. När man nästan sprungit 15 kilometer och ska upp för Götaälvbron. En höjdmeter på 17-18 meter och ca 450 meters stigning till toppen. Det var riktigt jobbigt, och något som sitt kvar i minnet.

Det var bra att tankarna kom. Fick mitt pannben att växa och fick mig att pusha mig som bara den. För kunde jag springa upp för den bron 2016, så kunde jag fixa detta också! Varvet var något av det roligaste jag gjort men det var så enormt jobbigt. Då hade jag ställt mig in på det men det var jobbigare.

Träningen slutade med att summera kilometrarna till 7 stycken. Så jädra gött

Ha en skön kväll alla

En promenix med också löpning

En promenix med också löpning

23 grader med lite vind. Vill man vara inne då? Njee, så det fick bli en promenix men också löpning som gjordes efter promenixen med bästa frun

Efter jobbet hade sagt sitt så blev det en timmes Power Walk med bästa frun. Ca 5,50km som tog en timme. Riktigt härligt i denna värmen. Det måste vi göra oftare.

Bästa frun och jag

Sen skulle hon gå ännu mer, för hon skulle gå in till centrum.
– Jag möter dig där
Bra! Då var det bestämt. Att det skulle bli en löp runda också. På men skorna igen och ut i det super härliga vädret. När jag kom ner till centrum hade det gått 5,50km med en super skön känsla. In på Coop och köpa bubbelvatten och lite annat att återhämta sig med. Denna kanske 😉

Marabou Kick Käck

Ett Kick (eller Käck som den hette när en annan var ung). Duscha nu och sen är det hockey VM i kväll.

Simma lunch
//Jens

Löpning i borstahusen

Löpning i borstahusen

Ledig helg med frun är lika med Camping. Det medförde också att det blev löpning i Borstahusen också. Känslan efteråt var riktigt härlig

Då var denna helgen gången och det blev en helg med camping på schemat. Att vara nära naturen är bra så underbart. Denna helgen bar det av till den lila fiske orten precis norr om Landskrona som heter Borstahusen. En ny camping som bara är 5 år gammal då de flyttade den p.g.a hus bygge.

Runt campingen hade de också ett elupplyst motionsspår, så det fick man prova. Rundan jag sprang var ca 1,7km/varv. Två varv lätt som en plätt, men vilja sa ”ett varv till” och det blev det, men fy vad jobbigt det var. Efter halva sista varvet ville jag bara stanna, men huvet sa något annat. När jag sprungit det tredje varvet klart så var jag helt färdig. Herre gud vad jobbig det var. Vad har hänt? Jag som sprang 10 kilometer i mitten på mars. Hur kunde kroppen sänka sig så bara av en förkylning.

Jag får nöja mig med att jag kan springa varje fall. För ett år sedan gick det inte alls. Men beslutet är definitivt nu att det blir inget Lundalopp nästa vecka varje fall. Det är lite vemodigt att säga det men det får bli så.

Löpning i Borstahusen

Jaja! Men det finns fler lopp att testa. Midnattsloppet ska springas i år. Ska bara anmäla mig också 😉

//Jens

Springa fortare

Springa fortare

Det svåra i att springa långsammare när man vill springa fortare är något bra att träna på kände jag i dag. Sjukt svårt men bra att hålla igen så man orkar

Då var det dags att ta an en ny fräck vecka. Det är nästa det bästa med veckan tycker jag, måndag för man får lov att längta till helgen.

I helgen som gick fick jag till en 7km runda vilket var längre än jag räknat med, men roligt var det. I dag var planen att köra samma runda för nu viste jag var varje kilometer märke var. Allt kändes bra där jag höll igen fram till kilometer 4 där jag ökade farten lite. BTW! Shit vad det är svårt att hålla igen på farten när man känner att man vill springa fortare.

När jag närmade mig 5 km så sprang jag ur en tunnel och kände att jag hade bra fart och flöjt i benen. När Kat i Runkeepern sa att jag sprang en minut snabbare än genomsnittet var det tur att jag hade öron. Annars hade leendet slutat i nacken. Hihi!! Försökte hålla mig kvar vid den hastigheten och körde in mot 7 km. Lyckades nästan hålla samma fart ända in, men strunt i det. Nu känns det bar så gött!

Ha en super bra kväll alla!

Det blev 10 kilometer

Det blev 10 kilometer

Med längtan, fjärilar i magen och lite konsultation med Lotta så lyckades jag. Det blev 10 kilometer och en milstolpe som jag lyckats nå innan årets slut

 

Att röra på denna otränade kropp alla dagar sedan i Lördags. Det känns. Men det är en skön känsla. Sprang inomhus i lördags som jag skrev måndags inlägget. Då blev det åtta kilometer och även i måndags sprang jag åtta kilometer men utomhus. Sedan dess har jag promenerat eller kört Power Walk, och bara längtar till i dag. Men känslan var jobbig när jag kom hem från jobbet. Men med lite pytt i panna i kistan och två stekta ägg så kändes allt lättare. Med lite rädsla, luftade jag mina tankar till Lotta och då bestämde jag mig för 10 kilometer. Med tankar som ”var ska jag springa”, ” tänk om…” och även andra tankar så var det dags att byta om och bege sig ut. Väl ute så kändes det lite tyngre än vanligt. Men detta skulle gå! Så först vek jag av ner i industriområdet Gastelyckan, får att få några fler kilometer tänkte jag. När jag kom tillbaka från Gastelyckan insåg jag att det bara blev en kilometer längre. Hmm! Efter 5 kilometer så kändes det som att kroppen svarade lite mer. Märkligt att man måste värma upp i 5 kilometer *ASG* Men frågan var hur skulle jag kunna hitta en kilometer till i banan sedan i måndags 😉

Som ni ser på kartan så var det lite fram och tillbaka (kändes så varje fall 😉 ) MEN!! Det blev 10 kilometer! Yay! Äntligen, fick jag springa 10 kilometer utan problem.

Mitt mål är då uppfyllt och jag är värd en belöning. Eller hur! 😉

Det blir Sylvester loppet i Helsingborg den 31/12. Längtar så!

Nej nu väntar sängen. Jobb i morgon.

Ha en skön kväll!

Belöning till mig

Belöning till mig

En helg som var underbar som innehöll vänner, gemenskap, och tacos har jag nu lagd bakom mig för att se om jag kan belöning till mig om jag når 10 kilometer sträcket innan nyårsafton. Detta ska bör gå om kroppen håller. Håller tummarna när jag skriver detta.

Vintern börjar komma till Skåne och Lund, så den gångna helgen började med ett löppass inomhus på Friskis & Svettis här i Lund.

På löpbandet kan man ställa in hur länge man ska springa så först ställde jag in den på 40 minuter. Tiden tickade på precis som antalet kilometrar. När jag passerat 35 minuter höjde jag slutmålets tid till 50 minuter. Men det vara bara det när jag sprungit 10 minuter till kände jag att åtta kilometer inte var långt i från, så sagt och gjort. 8 kilometer skulle det bli och det blev det också. Riktigt härligt. Känns som en hel evighet sedan sist jag sprang så långt.

Helgen fortsatt sen med en Power Walk på Söndagen på 6.8 kilometer. Wow, denne mannen kan röra på sig! Hihi

Och i dag är det måndag. Härligt tycker jag. Ny vecka och nya utmaningar. En utmaning som jag tog mig ann i dag var att köra 8 kilometer ute. Det är alltid jobbigare att springa ute, för man har väder och backar som man inte har inomhus. Men jag lyckades. Och flåset är ganska dåligt precis som innan. Spräcker jag 10 kilometer gränsen innan nyårsafton så har jag en belöning till mig själv som jag ska göra. Längtar och hoppas jag lyckas.

Du där Belöning till mig om jag lyckas

Nu är det dags att göra en god räkmacka. Är värd det 😉

Ha en skön kväll!

Glad som en speleman

Glad som en speleman

Det går om man vill med rätt vilja, tempo i sin träning och rehab kommer man dit man önskar. Man blir glad som en speleman av det

Jaha! Då sitter man här och tänker och känner efter vad som hände i dag, men dagen började först med att äta en riktigt god frukost med stora tjejen (som snart ska flytta hemifrån, snyft), hennes pojkvän och bästa frun. Sen begav de sig i väg till IKEA inför flytten (lite mer snyft).

Själv vad det dags att plocka undan och göra snyggt till de kommer hem. Sen kom tanken. Varför inte köra ett litet löppass ute i det härliga vädret. Sagt och gjort. Fram med skor, kläder, mössa och vantar.

Målet var att ta det lugn. Med Spotifys running tempo 150 så begav jag mig ut i ett lugnt tempo. Det gick en kilometer, två kilometer och även trean passerades. Ingen känning i knäet alls. Glad som en speleman var man och det var bara att springa vidare. Men herregud vad dålig kondis man har. Sjukt jobbig var det. Men att hålla en sådant ”lågt” tempo är jätte svårt. När jag kom till 4,5 km så ökade jag. Måste prova att hålla ett mer komfortabel hastighet. Allt rullade på utan känningar. Dagen slutade med 6,5 kilometer rakt in på konto. Så himla skönt.

Mina tankar går nu i tankar som ”om nu detta håller, ska jag…ska jag anmäla mig till loppet som hade varit roligt att genomföra” eller ”detta kan ju inte hålla, varför fungerade det i dag”. Ja! Man blir tokig av att tänka för mycket. Får nog sluta med det.

Men nu känner jag mig nöjd. Sitter här på tåget hem till min pappa och känner hur det kryper i benen efter löpningen i dag. En riktigt god känsla. Den är den känslan som jag längtat efter så länge.

Ha nu en super skön helg på er där ute och ha en skön första advent på er. Kramas lugnt. Finns en till alla 😉

/Jens

November är här

November är här

November är här och nu är man jetlaggad en timme. Men snart är man med i gemet igen.

Lördag! Klockan är 07:03 och fingret trycker på Starta Löppass i Runkeeper appen i min telefon och knappen play på headsetet trycks in så att musiken strömmar in i öronen. Dags att vakna. 


Det är Lottas helg att jobba och ta hand om de gamla i området, så jag gick upp tillsammans med henne. Detta gör att jag kan göra allt det där innan hon slutar så jag kan lägga 100% på familjen i kväll. Så härligt.

Det blev en 7km runda i snacke fart. Så skönt. Sen blev det en kilometer för att rasta molly som en en nedvarvning. Så skönt

 

Ha nu en skön lördag!

%d bloggare gillar detta: