Sjutton vad det var jobbigt

Sjutton vad det var jobbigt

Sjutton vad det var jobbigt i dag. Från inslag av totalt mörker till härliga stråk av höst färgen som var upplysta av gatlyktor som landade i riktigt styva ben. Det var min löprunda i dag.

Det började i torsdags. Var sjukt inställd på att det inte blev någon löpning under helgen, då finaste fyllde år i fredags och sen hade vi bestämt oss för att fräscha upp köket med nytt golv och färg på väggarna under helgen. Så det skulle bli en lång runda under måndagen i stället. Alltså i dag då.

Det är bara det. Är man inte golv läggare i vanliga fall så vet man inte att vissa muskelgrupper existerar. I dag hade jag så sjukt mycket träningsvärk i benen där jag aldrig i vanliga fall har träningsvärk när jag springer. Men jag hade gett mig den på att jag skulle springa i dag. På väg till jobbet hade jag rekat en runda på c:a 19 kilometer i lund som jag skulle ta. Har försökt stretcha lite i smyg på jobbet i dag, men hade fortfarande ont när jag kom hem, men JAG SKULLE UT! Vilket jag gjorde.

På med kläder och reflexvästen, och ut. Visste att om jag skulle springa under järnvägen så var där inga lampor, så jag funderade lite snabbt, och bestämde mig för en annan rutt. Efter 6 killometer så kom jag dit jag tänkte springa. SHIT! Inga lampor här heller, och jag tog inte med mig pannlampan. Bara att fortsätta! Sprang c:a 800 meter i mörker där jag fick ha stads ljuset som lös upp himlen som en siluett så jag såg var jag skulle. Inga roliga 800 meter men det gick.

Passerade dotterns lägenhet efter 9 kilometer och in i centrum bar det sedan. Ett mörkt och lugnt Lundagård passerades och även några nationer, innan jag kom till botaniska trädgården. Vid 12 kilometer så gick jag på Hardebergaspåret österut så jag kunde ta mig hemåt igen. Vid 13 kilometer så började jag känna hur låren började påpeka att jag kanske inte var riktigt frisk i huvudet att springa så här långt när jag hade sådan grym träningsvärk. Det blev bara värre och värre. När jag stannade när klockan sa 17 kilometer var jag hemma och då hade jag ont.

Jaja!Var brukar man säga!

När huvudet är dumt får kroppen lida

Så var det i dag. Ingen Pannlampa och inget bra omdöme.

Men nu är det gjort och dags att ”Chilla” som barnen säger!

Ha en skön kväll!

En brittsommar runda till Kyrkheddinge

En brittsommar runda till Kyrkheddinge

Det blev en brittsommar runda till Kyrkheddinge och tillbaka till Lund. Bättre än så får man inte en förmiddag i oktober när det är 18grader ute

Då var det lördag igen. Men inte vilken lördag som helst. Bästa frun har en tuff jobb helg och svärmor fyller år. Men det händer mer än så. DET ÄR JU LÅÅÅÅNG LÖRDAG.

Så efter en otroligt god frukost och TV4s nyhetsmorgon så var det dags att sticka ut på min runda. Ända sedan min 13km runda förra lördagen så viste jag var jag skulle springa, men jag viste också att det skulle vara en utmaning. Skulle min kropp fixa 17-18km istället för 14km som är det längsta sedan 2016.

Med en temperatur på 18 grader var det lätt att knyta skorna och ta sig i väg. 5km passerades men en skön känsla och ett genomsnitt på 6:40min/km.

Sen var det dags att svänga av mot Kvärlöv och byta underlag. En grusväg som knappt fanns med på kartan. Och så kom jag till min vändpunkt. Kyrkheddinge! 9km var löpta och dags att vända skutan norrut. Att ha den friheten att få vistas i ett sådant vackert landskap som Sverige levererar varje dag är helt fantastiskt. Kyrka nummer tre passerades efter 11 kilometer. Och nu var det den super långa sträckan ut till väg 102. Börjar jag bli trött är det tungt att se en ”endless road” framför sig.

Men när jag hade korsat väg 102 så var det ”bara” tre kilometrar kvar. Men den sista var så jobbig. Började känna i benen att det var max vad de klarar av just nu.

Men nu har jag gjort det! Sprungit längre än 14km. Snart är jag på 21095,5 meter och snusar. Hade varit så gött. Då ska jag boka mig till en halv mara så är det bara.

Ha en super skön helg

Att ha rutiner

Att ha rutiner

Det här med att ha rutiner. Hur är det egentligen. Springer vi utan att tänka på det om det finns en dedikerad dag? Det kanske skulle vara så att måndags löpningen har blivit ett måste och en bra start på veckan.

Måndag! Ny vecka och dags för att ta tag i rutiner igen efter helgen. Visst är det skönt med rutiner. Jag vet vad som ska hända och när. Visst är det härligt. Älskar rutiner, men det är ganska lätt att anses vara lite tråkig och stel för att jag inte tittar utanför boxen.

Men måndagar! Visst är de härliga. Ny vecka med bara orörda dagar och o skriven historia. Dagar som man tänkt i förväg där man ska springa, men kanske inte blir av. Saker som är tänkt att hända som händer och bara blir så bra. Ja! Måndagar alltså.

Mina måndagar har blivit löpnings måndag. Det blev bara så. Träffade en väldigt god vän på Ica en lördag kväll i början på Augusti där han tyckte att han var tvungen att komma i gång lite. Vi kom på då att lite löpning på den kommande måndagen hade ju varit en start, och på den vägen är det.

Det har blivit som en rutin nu. Varje måndag springer vi i ”snacke fart” (en gemensam hastighet där båda kan prata och springa samtidigt utan att tycka det är jobbigt) och har inga prestations mål och måsten. Inget ”måste ta mig till gymet” eller inget ”måste köra till löpargeuppen”. Bara knyta skorna och sticka ut. Visst är det härligt!

Sådan är jag när det gäller att ha rutiner 😉

Ha en skön dag på er!

Det var riktigt jobbigt

Det var riktigt jobbigt

.Det var riktigt jobbigt. Trodde aldrig denna dagen skulle hända. Och på en ”Långlördag” med en del vind också. Så himla härligt.

Det blev lördag och tanken sedan i måndags var att dra av min första 10 kilometre sedan maj. Klockan ringde inte i dag vilket var super skönt, men vaknade vid 8 och dags att gå ut med hunden och sen äta frukost. Dagen började alltså i väldigt lugnt tempo. Det är så sina lediga dagar ska vara 😉

Men varför inte dra ut på den där rundan då. Tittade lite på Google Maps innan jag stack ut för att jag var sugen på någon ny runda. Med det bestämt så var det dags att dra ut. När jag passerade 2.5 kilometer, så var det dags att svänga in på den nya rutten. Mot Bjällerup begav jag mig. När 4 kilometer passerades så var det dags att byta asvalt till grus i 3.5 kilometer. Kroppen och knoppen känns bara så himla bra och temport ligger väldigt jämt mellan 6:00-6:20. Förstod när jag passerade vid 5 kilometer att detta skulle bli längre än 10 kilometer. Hoppas detta skulle gå.

När grusvägen slutade sprang jag över E22 söder om Tetra Pack, och sedan in i Sankt Lars Park, där jag passerade dottern Cherie:s skola och Lottas arbete. 8 kilometer hade passerats, och kroppen känders pigg. Nu var det dags att ändra rodret och springa hem. Passerade 10 kilometer på 1:03:40 och allt känns bra. Wow, vilken känsla.

Oh No! Vad var det som kändes i knäet. Vet inte, men det kändes inte bra. 11 och 12 kilometer passerades, och känslan i knäet kändes hela tiden. Började fundera på hur min hålling och fot i sättning var och då börja den obehagliga känsla försvinna mer och mer. När hade sprungit 13 kilometrar ville jag stanna. Så sjukt jobbigt. Den sista kilometern var bara pannben. Det värkt i allt under midjan. Men när jag kom hem och stoppade min Runkeeper så visade den 14 kilometrar. Men det var riktigt jobbigt men var så skönt. Har inte sprungit längre än 10 kilometer sedan oktober 2016 när jag blev skadad i knäet.Det var riktigt jobbigt

Nu är det vila som gäller för att köra några små pass nästa vecka.

Ha en skön Lördag på er!

Snart dags att ta an Midnattsloppet

Semester, Camping, Sol och en mängder andra saker som jag kan skylla på för att jag inte sprungit i mängder under Juni och Juli. Snart dags att ta an Midnattsloppet så nu är det till att kavla upp ärmarna, snöra skorna och välja min bästa spellista på Spotify och bara köra

Men herre gud (om man nu får säga så ;)) uppdaterade bloggen i slutet på maj. Lite skamligt men i bland räcker inte tiden till.

Men vad har då hänt i min lilla löparvärld på denna tiden?

I maj slutade jag med tolv löprunder var jag sprang som längst 10 kilometer.
Lite löpning har det blivit i Juni och Juli, men inga mängder. Halva Juni och Juli var det ju semester, sen var det svårt att komma igång igen. Här kommer lite bilder från sommarens rundor.


Men det är slut med ha ursäkter nu. Om en månad är det Midnatsloppet i Malmö och det ska jag spring. Förra veckan kändes det som att jag började komma i gång, men det blev bara två löppass, och när jag skulle ut i dag så kändes allt bara super jobbigt efter 5 minuter. Men med pannben och vilja så blev det 8 kilometer in på augusti kontot. Så skönt nu efter åt. En gång denna vecka ska det springas de två extra kilometerna så det blir blankt 10. Så är det bara 😉

Vad jag tror (är ingen löpcoach eller PT eller vad man måste vara) så ska jag lyckas ligga under timmen den 8:de september. Dit ska jag! Så är det! Nu kör vi!

Ha en skön kväll alla!

Stigningen upp för Götaälvbron

Stigningen upp för Götaälvbron

När träningen är jobbig och man tänker tillbaka på stigningen upp för Götaälvbron får en att veta att man kan, och pannbenet bara växer.

Måndag och vad händer då? Jo löpning så klart 😉 I dags var det dags att bita i backarna en del som finns på min sida dalbyvägen. När ca två kilometer är sprungna på min runda är det dags för stigningen. En stigning på 25 meter på 1500 meter. Med detsamma kom jag till att tänka på Götaälvbron i Göteborg när jag sprang varvet 2016. När man nästan sprungit 15 kilometer och ska upp för Götaälvbron. En höjdmeter på 17-18 meter och ca 450 meters stigning till toppen. Det var riktigt jobbigt, och något som sitt kvar i minnet.

Det var bra att tankarna kom. Fick mitt pannben att växa och fick mig att pusha mig som bara den. För kunde jag springa upp för den bron 2016, så kunde jag fixa detta också! Varvet var något av det roligaste jag gjort men det var så enormt jobbigt. Då hade jag ställt mig in på det men det var jobbigare.

Träningen slutade med att summera kilometrarna till 7 stycken. Så jädra gött

Ha en skön kväll alla

En promenix med också löpning

En promenix med också löpning

23 grader med lite vind. Vill man vara inne då? Njee, så det fick bli en promenix men också löpning som gjordes efter promenixen med bästa frun

Efter jobbet hade sagt sitt så blev det en timmes Power Walk med bästa frun. Ca 5,50km som tog en timme. Riktigt härligt i denna värmen. Det måste vi göra oftare.

Bästa frun och jag

Sen skulle hon gå ännu mer, för hon skulle gå in till centrum.
– Jag möter dig där
Bra! Då var det bestämt. Att det skulle bli en löp runda också. På men skorna igen och ut i det super härliga vädret. När jag kom ner till centrum hade det gått 5,50km med en super skön känsla. In på Coop och köpa bubbelvatten och lite annat att återhämta sig med. Denna kanske 😉

Marabou Kick Käck

Ett Kick (eller Käck som den hette när en annan var ung). Duscha nu och sen är det hockey VM i kväll.

Simma lunch
//Jens

Löpning i borstahusen

Löpning i borstahusen

Ledig helg med frun är lika med Camping. Det medförde också att det blev löpning i Borstahusen också. Känslan efteråt var riktigt härlig

Då var denna helgen gången och det blev en helg med camping på schemat. Att vara nära naturen är bra så underbart. Denna helgen bar det av till den lila fiske orten precis norr om Landskrona som heter Borstahusen. En ny camping som bara är 5 år gammal då de flyttade den p.g.a hus bygge.

Runt campingen hade de också ett elupplyst motionsspår, så det fick man prova. Rundan jag sprang var ca 1,7km/varv. Två varv lätt som en plätt, men vilja sa ”ett varv till” och det blev det, men fy vad jobbigt det var. Efter halva sista varvet ville jag bara stanna, men huvet sa något annat. När jag sprungit det tredje varvet klart så var jag helt färdig. Herre gud vad jobbig det var. Vad har hänt? Jag som sprang 10 kilometer i mitten på mars. Hur kunde kroppen sänka sig så bara av en förkylning.

Jag får nöja mig med att jag kan springa varje fall. För ett år sedan gick det inte alls. Men beslutet är definitivt nu att det blir inget Lundalopp nästa vecka varje fall. Det är lite vemodigt att säga det men det får bli så.

Löpning i Borstahusen

Jaja! Men det finns fler lopp att testa. Midnattsloppet ska springas i år. Ska bara anmäla mig också 😉

//Jens

Springa fortare

Springa fortare

Det svåra i att springa långsammare när man vill springa fortare är något bra att träna på kände jag i dag. Sjukt svårt men bra att hålla igen så man orkar

Då var det dags att ta an en ny fräck vecka. Det är nästa det bästa med veckan tycker jag, måndag för man får lov att längta till helgen.

I helgen som gick fick jag till en 7km runda vilket var längre än jag räknat med, men roligt var det. I dag var planen att köra samma runda för nu viste jag var varje kilometer märke var. Allt kändes bra där jag höll igen fram till kilometer 4 där jag ökade farten lite. BTW! Shit vad det är svårt att hålla igen på farten när man känner att man vill springa fortare.

När jag närmade mig 5 km så sprang jag ur en tunnel och kände att jag hade bra fart och flöjt i benen. När Kat i Runkeepern sa att jag sprang en minut snabbare än genomsnittet var det tur att jag hade öron. Annars hade leendet slutat i nacken. Hihi!! Försökte hålla mig kvar vid den hastigheten och körde in mot 7 km. Lyckades nästan hålla samma fart ända in, men strunt i det. Nu känns det bar så gött!

Ha en super bra kväll alla!

Det blev 10 kilometer

Det blev 10 kilometer

Med längtan, fjärilar i magen och lite konsultation med Lotta så lyckades jag. Det blev 10 kilometer och en milstolpe som jag lyckats nå innan årets slut

 

Att röra på denna otränade kropp alla dagar sedan i Lördags. Det känns. Men det är en skön känsla. Sprang inomhus i lördags som jag skrev måndags inlägget. Då blev det åtta kilometer och även i måndags sprang jag åtta kilometer men utomhus. Sedan dess har jag promenerat eller kört Power Walk, och bara längtar till i dag. Men känslan var jobbig när jag kom hem från jobbet. Men med lite pytt i panna i kistan och två stekta ägg så kändes allt lättare. Med lite rädsla, luftade jag mina tankar till Lotta och då bestämde jag mig för 10 kilometer. Med tankar som ”var ska jag springa”, ” tänk om…” och även andra tankar så var det dags att byta om och bege sig ut. Väl ute så kändes det lite tyngre än vanligt. Men detta skulle gå! Så först vek jag av ner i industriområdet Gastelyckan, får att få några fler kilometer tänkte jag. När jag kom tillbaka från Gastelyckan insåg jag att det bara blev en kilometer längre. Hmm! Efter 5 kilometer så kändes det som att kroppen svarade lite mer. Märkligt att man måste värma upp i 5 kilometer *ASG* Men frågan var hur skulle jag kunna hitta en kilometer till i banan sedan i måndags 😉

Som ni ser på kartan så var det lite fram och tillbaka (kändes så varje fall 😉 ) MEN!! Det blev 10 kilometer! Yay! Äntligen, fick jag springa 10 kilometer utan problem.

Mitt mål är då uppfyllt och jag är värd en belöning. Eller hur! 😉

Det blir Sylvester loppet i Helsingborg den 31/12. Längtar så!

Nej nu väntar sängen. Jobb i morgon.

Ha en skön kväll!

%d bloggare gillar detta: