Dags att springa i Lissabon

Dags att springa i Lissabon

Från dröm till spikat mål. Nu är det bara att träna, ta sig dit och göra sitt bästa! Det är dags att springa i Lissabon. Ett halvt maraton den 17 mars 2019

Drömmer har jag haft sedan i våras, och siktet har varit inställt på Lissabon sedan i September.

Lissabon är en av mina favorit städer. I våras när jag fick tanken att åka tillbaka så slog det mig att ”Varför inte göra ett lopp nästa gång jag åker dig”. Halv maraton är den just nu roligaste sträckan jag vet. Just då var inte kroppen i form för ett halv maraton, men efter sommaren när löpningen började ta fart igen och sträckningarna blev längre och längre för varje vecka, visste jag att det skulle vara möjligt. Jag började fundera på det mer, och mitt mål var satt. I mitten på November bestämde jag mig, men ville inte säga något till frun. Tänkte ge henne en weekend i Lissabon i julklapp som skulle avslutas med mitt lopp.

Så nu är allt kirrat och klart. Den 17 mars 2019 kl 10:29 står jag på start linjen och väntar på starten och det där pirret kommer och alla tankar hur jag ska lägga upp loppet. Längtar så.

Nu gäller det bara att träna rätt till dess. Det blir roligt! Nu kör vi! Here we come 2019!!

Ha det gött där ute!

Uthållighet som står på agendan

Uthållighet som står på agendan

Uthållighet är det som är nyckeln till framgång tror jag, så nu är det uthållighet som står på agendan

I går var det vilodag. I dag är det träning som gäller. Härligt! Eller hur.

För någon dag sedan var tanken att jag skulle vara med i löpar gruppen på Friskis och fartlekarna som skulle vara på det passet i dag, men började tänka om. Känner att jag måste plåga mig själv lite mer. Inte i distans utan i uthållighet. Så i går planerade jag träningen för de nästkommande två veckor med start i dag. Träningen ska ske inomhus dessa veckor. Uthållighet med styrka står det på schemat nu. I dag var uthållighet som gällde. Med målet på att springa en timme så var det bara att köra. Att springa i samma tempo i en timme var helt enormt. Allt gick som på räls fram till den 55:e minuten. Ett litet håll började nara på vänster sida precis som ett litet skav på ena bröstet. ”Tejpa tutsen Nilsson” tänkte skavet började kännas. Skaver vet jag vad jag ska göra åt, men inte hållet som började kännas. Mer vatten? Bättre mat innan? Banan under tiden jag springer? Ja, tankarna börja florera i huvudet. Trots att de fem sista minuterna började generera i tankar för att jag började känna något så kändes det inte som en timme när jag stannade klockan. Riktigt nöjd.

Uthållighet som står på agendan. Kanske inte riktigt samma uthållighet som jag tänker på. Foto: Wikimedia common
Uthållighet som står på agendan. Kanske inte riktigt samma uthållighet som jag tänker på som är på bilden. Foto: Wikimedia common

I morgon fortsätter denna veckas träning.

Ha en trevlig kväll

%d bloggare gillar detta: