Atea Helsingborg Half Marathon

Atea Helsingborg Half Marathon

En härlig dag med Atea Helsingborg Half Marathon. Ett halvmaraton man bör uppleva som avslutades med gratis öl! kan det bli bättre.

Allt började på fredagen. Tog halva dagen ledig från jobbet och körde till Helsingborg för att bara ha det gött tillsammans med bästa frun. Lunch och sen glass i små båts hamnen bakom stadsteatern. Och då kunde jag ju lika bra hämta min nummerlapp också tänkte jag 😜 Sen var det till att åka hem, käka taco, packa inför dagen D och chilla med mina töser.

Så var då dagen kommen. Dagen när jag skulle springa mitt andra halvmara lopp för i år. I Helsingborg. Hur göt kunde det bli egentligen, det ligger ju bara ett stenkast från Lund.

05:45 ringde klockan och hunden och jag skulle göra våra behov för att sen äta frukost. Hur gott är det inte med frukost. Bästa stunden på dagen. Första stadsbussen kom inte så fick vänta på nästa 20 minuter senare och ta ett annat tåg än vad jag hade tänkte. Men men! Jag kom ju fram till Helsingborg.

Fram kommen till Helsingborg så var det bara att gå den lila biten till gröningen för att lämna in min väska. Göra behoven en sista gång, och gå förbi Espresso house för att köpa en vatten (glömde min flaska).
Väl framme på sundstorget där starten skulle gå, stod Filborna Arena och skulle just börja med uppvärmningen. Vilket röj det blev. Känslan i kroppen att detta skulle bli en bra dag bara höjdes.

09:30! Starten gick! Allt kändes bra och vi passerade helt plötsligt 1 km. Kändes som det gick fort, men allt gick som planerat. 2 km passerade vi när vi sprang igenom söder. Visste att det skulle komma men kända att det var ett tag tills det var dags. Men fel hade jag. Vi skulle upp till slottshagen. Och jag menar upp! Upp längs Bergaliden skulle vi för att passera sjukhuset och komma i slottshagen.

Första vatten kontrollen. Det var efterlängtad efter att ha blivit i sönder mosad av den backen. Tog en sportdryck i farten och fortsatte springa.

Nu tickade kilometrarna på kändes det som. 4, 5 och 6 bara fusade förbi när vi sprang i stadsdelen Tågaborg. Skyltmannen dök upp! Här stod han och hejade på mig och en High Five blev det också! Bra energi kick in på kontot. Det var välbehövligt.

Skyltmannen

Längs med Pålsjö skogen och in i Mariastaden. Här var det livat. Människor som hade sina dörrar öppna med massa musik och peppade som bara den.

10 kilometer passerades på 1 timme blankt, och nu kändes det som att min plan skulle gå i hamn. Men usch vad jobbigt det skulle bli. In i Pålsjö skogen med en massa stigning och detta skulle på gå 3 km. Det sköna med det var att det var grus och inte asfalt.

Nu var det dags att springa mot Laröd. Laröd ligger norr om Helsingborg och har Sofiero slott som granne. Men vilka långa sega stigningar det var för att komma in i Laröd. Såååå jobbigt var det just nu och det blev inte lättare heller när vi kom in på slottsområdet. Det var värsta snitslade banan (kändes det som i det sinnestillståndet) och flakt var det inte heller. In med lite vatten som fanns här och sen fortsatte resan.

Väl ute på asfalt igen så stod det 3200m, och jag visste vad det betydde. Det var ett ca avståndet till mål. och grädde på moset så var det en grym nedförsbacke också i säkert 1,5 km så benen bara kutade på.

Väl nere på den flacka delen som var kvar längs havet var det bara att få till det med viljan. Ville ju få den där tiden som jag hade i mitt huvud. När det stod 1 km kvar så laddande jag. T.o.m. skrek jag när jag sprang för bi löpare ”Kom igen nu”, ”Bara en kilometer kvar”.

När det var 200 meter kvar kände jag hur energin bara försvann. Försökte allt vad jag kunde för att kämpa in i mål.

Bip-Bip sa tidtagningsutrustningen! Jag var i mål! 2.07:01 En riktigt bra tid! Men inte riktigt vad jag hade drömt om, men är långt i från missnöjd.

Första Grattiset fick jag av medaljutdelaren. Kändes så skönt! Men vänta! Vad tung medaljen var! Hur kunde det ens vara det första jag reagerade över. Hur tung en medalj var. Haha! Ja hjärnan är inte riktigt med en efter 21.097 m säger jag bara! En Bannan, Kexcholklad, Ramlösa, mer choklad (från Chocolatte) och en öl från Erdinger! Det var vad man blev bjuden på för att jag hade gjort denna personliga bragd! Så härligt!

Så Nu har man en ny medalj och fina minnen! Nu ska jag bara vila en vecka för att sen köra Midnattsloppet i Malmö den 7/9.

Ha det gött!

Lund halvmaraton

Lund halvmaraton

En gång i månaden kör jag ett halvt maraton. Denna veckan blev det också i Lund precis som förra månaden. Så jag kallar det för Lund halvmaraton 🙂

Förra månaden skrev jag om månadens halvmaraton. Jag kom på iden då för att jag hade under mars sprungit Lissabon halvmaraton och fortsatte jag med ett halvt maraton varje månad så kan jag ju hålla kroppen vid liv. Det var tanken och så får det bli. Är ingen coach eller något så jag vet inte om min teori fungerar, men vi kör 😉

Det är fruns arbetshelg så då kan jag med gott samvete smyga i väg på min låååånga runda. Med bara sol på himlen och grymt taggad så vardet till att snöra på skorna, en puss på frun (då hon inte är hemma när jag kommer tillbaka), trycka på play på Spotify och sen starta Runkeeper, och vi är i gång

Vid 3 kilometer så kom jag till ett av det härliga rapsfälten som finns här runt Lund.

En sak som jag kom på, som jag inte tänkt på innan, var att jag faktiskt springer in i Staffanstorps kommun och springer där i nästan en kilometer. Jaja! bara lite rolig fakta.

När jag sprang in i höjeådalen så hade det gått 7 kilometer. Det som var härligt här var att det fanns fyra lösa hästar som var väldigt nära stigen som jag sprang på. Riktigt mysigt.

Kilometerna tickade på. Från asfalt till grus och asfalt igen. Långa backar upp och branta nedförsbackar. Lund i ett nötskal.

När jag sprungit igenom Sankt Hans backar så hade jag en plan på att inte springa förbi ideon utan springa förbi Willys för att sedan ta tunneln under E22:an och komma ut vid Logen här i utkanten av Lund.

Det som också finns på den sidan är Brunnshög. En stads del som håller på att växa fram och med det nya transport sättet, Spårvagn, som håller på att byggas här i Lund. Ska bli spännande när den kommer att börja att rulla under 2020.

När jag kom till stadsdelen Östra Torn och mäturet sa 19,8 kilometer var det jobbigt. Shit! var jag inte framme snart.

Äntligen

21.1 kilometer! Stop! Jag är hemma! Tack och lov. Det var riktigt jobbigt men det var värt det. Men frågan kommer ändå. Varför var det så jobbigt i dag och inte förra gången. Kanske för att jag körde som tusan på Lundaloppet förra lördagen. Kanske inte kroppen är riktigt återhämtad. Bara en massa spekulationer, men underbart var det.

Bara att ladda om för den 8:de Juni är det dags igen 😉

Ha en fin helg på er

Lissabon Halvmaraton 2019

Lissabon Halvmaraton 2019

Då var målet nått. Lissabon Halvmaraton 2019 är nu genomfört. Kanske inte som jag planerade när jag bokade mig i december men nöjd ändå

Sista veckan fram till i dag har varit en resa i känslornas värld. Senaste tränings tillfället vad den 6 mars och senast jag sprang lång pass var den 2 mars.

Men hur kan detta vara då? Förkylning med feber är svaret. Lotta och jag åkte ner till Lissabon redan i torsdags för att köra en minisemester innan loppet, men med konstiga känningar i kroppen och en extrem förkylning så torsdagen kändes allt hopplöst på löpnings fronten.

Dagarna gick och jag kunde inte bestämma mig om det skulle bli något lopp på söndagen eller inte. På lördagen hämtade jag varje fall min nummerlapp på expon vilket kändes bra.

Dagen kom och klockan ringde 06:30. Gick upp och gick runt i hotellrummet i en timme och bara våndades. Skulle jag eller inte. Hur kändes förkylningen egentligen? Kl 07:30 väckte jag Lotta och sa ”Det blir av”.

Allt blev genast väldigt stressigt. Löparkläder skulle fram och på. Frukost skulle ätas och taxi skulle bokas. Kanske inte den bästa starten men, här skulle det springas 21.097,5 meter om bara tre timmar.

Vi fick ta tåget över bron Ponte 25 de Abril. Antalet löpare var så många så det kändes som de japanska tunnelbanan (som jag sett på bild) att folk står som packade siller.

Väntan på den 29de Halvmaraton i Lissabon

Väl över på andra sidan floden så var det bara att vänta en timme i gassande sol. Varmt men skönt. Planerna hur jag skulle springa började formas. Skulle hålla koll på min puls och ta det lugnt och även lyssna på kroppen. Tog lite nässpray och väntade 15 minuter till.

Så var vi i väg!

Löpningen över bron var nog 2,5 kilometer innan det började gå ner. Bara nerfärden på bron var 1,5 kilometer. Ganska jobbig ned för. Fick tänka på hur jag satte fötterna. Så kom den första efterlängtade vatten stationen. Så skönt! Så här gott har inte vatten varit förr. Med en sådan torr mun var det otroligt gott. Farten låg på ca 6:36 fram till hit. Kände att jag kanske skulle sakta ner ytterligare för att klara av detta med denna förkylningen.

Så jag lade mig på sparlåga på 6:55 fram till jag passerade kilometer 14.

Nu är det dags att dra. Med lätta ben steppade jag upp. Men det kändes. Vid sista vändningen var det sex kilometer kvar. Shit skulle jag fixa detta. Passerade en vatten dusch och en station med energidryck. Tog ett glas i farten och sprang vidare.

När det var två kilometer kvar så var det jobbigt. Betong ben att dra runt på var inget roligt, men jag krigade och bara passerade löpare efter löpare.

Den härligaste vänstersvängen gjordes och det var upplopp. Bara att lägga in allt!

Halvmaraton i Lissabon 2019

BAM! 2.19.19 det var fan bra för vad jag har varit utsatt för senaste 1-1,5 veckan.

Nu är det till att chilla för i morgon är det jobb möte här i Lissabon i två dagar. Bra planerat va 😜

Ha det göt!

Dags att springa i Lissabon

Dags att springa i Lissabon

Från dröm till spikat mål. Nu är det bara att träna, ta sig dit och göra sitt bästa! Det är dags att springa i Lissabon. Ett halvt maraton den 17 mars 2019

Drömmer har jag haft sedan i våras, och siktet har varit inställt på Lissabon sedan i September.

Lissabon är en av mina favorit städer. I våras när jag fick tanken att åka tillbaka så slog det mig att ”Varför inte göra ett lopp nästa gång jag åker dig”. Halv maraton är den just nu roligaste sträckan jag vet. Just då var inte kroppen i form för ett halv maraton, men efter sommaren när löpningen började ta fart igen och sträckningarna blev längre och längre för varje vecka, visste jag att det skulle vara möjligt. Jag började fundera på det mer, och mitt mål var satt. I mitten på November bestämde jag mig, men ville inte säga något till frun. Tänkte ge henne en weekend i Lissabon i julklapp som skulle avslutas med mitt lopp.

Så nu är allt kirrat och klart. Den 17 mars 2019 kl 10:29 står jag på start linjen och väntar på starten och det där pirret kommer och alla tankar hur jag ska lägga upp loppet. Längtar så.

Nu gäller det bara att träna rätt till dess. Det blir roligt! Nu kör vi! Here we come 2019!!

Ha det gött där ute!

Uthållighet som står på agendan

Uthållighet som står på agendan

Uthållighet är det som är nyckeln till framgång tror jag, så nu är det uthållighet som står på agendan

I går var det vilodag. I dag är det träning som gäller. Härligt! Eller hur.

För någon dag sedan var tanken att jag skulle vara med i löpar gruppen på Friskis och fartlekarna som skulle vara på det passet i dag, men började tänka om. Känner att jag måste plåga mig själv lite mer. Inte i distans utan i uthållighet. Så i går planerade jag träningen för de nästkommande två veckor med start i dag. Träningen ska ske inomhus dessa veckor. Uthållighet med styrka står det på schemat nu. I dag var uthållighet som gällde. Med målet på att springa en timme så var det bara att köra. Att springa i samma tempo i en timme var helt enormt. Allt gick som på räls fram till den 55:e minuten. Ett litet håll började nara på vänster sida precis som ett litet skav på ena bröstet. ”Tejpa tutsen Nilsson” tänkte skavet började kännas. Skaver vet jag vad jag ska göra åt, men inte hållet som började kännas. Mer vatten? Bättre mat innan? Banan under tiden jag springer? Ja, tankarna börja florera i huvudet. Trots att de fem sista minuterna började generera i tankar för att jag började känna något så kändes det inte som en timme när jag stannade klockan. Riktigt nöjd.

Uthållighet som står på agendan. Kanske inte riktigt samma uthållighet som jag tänker på. Foto: Wikimedia common
Uthållighet som står på agendan. Kanske inte riktigt samma uthållighet som jag tänker på som är på bilden. Foto: Wikimedia common

I morgon fortsätter denna veckas träning.

Ha en trevlig kväll

%d bloggare gillar detta: