Jag kan jogga men jag är rädd

Jag kan jogga men jag är rädd

Denna vecka har varit efterlängtad. Har tänkt att prova jogga lite. Jag vet jag kan jogga men jag är rädd. varför ska det vara så.

I går var det dags att röra på fläsket lite. Det var bara till att ta sig till Friskis och Svettis och göra det som känns bäst och roligast. Att röra på sig.
Uppvärmningen var som vanligt (nästan). Ställde in löpbandet på 30 minuter och började power walka. Kändes tungt i dag. Vet inte varför, men det gick ändå. Inför i dag hade jag bestämt mig för att prova lite kort jogging på bandet också, så när jag gått i 20 minuter så var det dags. Ökade tempot och körde 30 sekunder i jogg tempo. Nja! Det kändes ganska bra. Efter det så power walkade jag i 1 minut och sen på det igen. Blev 7 stycken repetitioner.

Så här efteråt känns det bra, men knäet kändes stelt nu på morgonen, så det blir via i dag 🙂 Men jag ska förhoppningsvis på det igen nu i veckan. Nu vet jag att jag kan jogga men jag är rädd. Men vad är jag rädd för då? Rädd för bakslag, rädd för att det ska göra ont. Varje steg man tar tänkter man på det. ”Gör det ont?”, ”Kanske nu gör det ont”, ”var det gårdagens prov jogg som gjorde det”, ”tänk om”. Ja frågorna är många. Ja har man varit skadad sedan oktober 2016 så har man mycket tankar och funderingar, så det är lätt att vara rädd för att knäet ska paja igen. MEN! just nu får det inte sänka mig. nu kär vi!

Ha en fin kväll!

%d bloggare gillar detta: