Dags att springa i Lissabon

Dags att springa i Lissabon

Från dröm till spikat mål. Nu är det bara att träna, ta sig dit och göra sitt bästa! Det är dags att springa i Lissabon. Ett halvt maraton den 17 mars 2019

Drömmer har jag haft sedan i våras, och siktet har varit inställt på Lissabon sedan i September.

Lissabon är en av mina favorit städer. I våras när jag fick tanken att åka tillbaka så slog det mig att ”Varför inte göra ett lopp nästa gång jag åker dig”. Halv maraton är den just nu roligaste sträckan jag vet. Just då var inte kroppen i form för ett halv maraton, men efter sommaren när löpningen började ta fart igen och sträckningarna blev längre och längre för varje vecka, visste jag att det skulle vara möjligt. Jag började fundera på det mer, och mitt mål var satt. I mitten på November bestämde jag mig, men ville inte säga något till frun. Tänkte ge henne en weekend i Lissabon i julklapp som skulle avslutas med mitt lopp.

Så nu är allt kirrat och klart. Den 17 mars 2019 kl 10:29 står jag på start linjen och väntar på starten och det där pirret kommer och alla tankar hur jag ska lägga upp loppet. Längtar så.

Nu gäller det bara att träna rätt till dess. Det blir roligt! Nu kör vi! Here we come 2019!!

Ha det gött där ute!

Löpning i Lissabon

Löpning i Lissabon

Med bara några dagar kvar till Lundaloppet 2016 och ett planerings möte i sikte med jobbet var det bara att ta med skorna för att köra lite löpning i Lissabon.

Då är det onsdag i dag, och tre dagar kvar till årets första lopp. Lundaloppet. Ska bli riktigt roligt. Två av mina vänner (vad jag vet, fler kanske ska springa) och Lotta ska springa. Någon 5 km och någon 10 km:s banan. Men känslan var att jag ville springa en dag denna veckan innan loppet. Med träningskläder och löparskor ner packade bar det av till Portugal och Lissabon i måndags. Satte klockan på 06:40 på tisdags morgonen men vaknade 06:20. Härligt när man kan vakna av sig själv. Det hade regnat på måndagen men med första anblicken när jag tittade ut från hotellrummet regnade det inte, men det var mulet. Hotellet låg längs avenyn så det låg mitt i backen. Med en början att springs nerför mot vattnet var en härlig känsla. Väl nere bar det av mot höger och mot ”Golden gate” bron. Känslan var bra och även farten. Med en kilometertid på runt 5:20 så var livet fantastiskt. Nästan framme vid bron vände jag skutan och sprang nästan samma väg tillbaka. Lite förändringar blev det. Sex km passerades och även sjuan. Snart var jag uppe i åtta km och på väg uppför i backen som jag sprang nerför i början. Så började jag känna några droppar. Shit! Jaja skulle det bara fortsätta så här så hade jag bara två km kvar. När jag sprungit ~8,6 började himlen öppna sig. Men ”positiva Hasse” var i farten så ”Det löser sig” var tanken. När jag passerade nio km hade jag både sprungit förbi hotellet (för att tanken var 10 km denna dagen) och var mitt i uppförsbacken, bestämde jag mig för att vända tillbaka till hotellet. Detta fungerade inte. Jag var sååå blöt. Det kvittade om jag sprang i en allé med en massa träd, för det regnade precis lika mycket där.


Väl framme på hotellet så stannade kilometer mätaren på 9,44 km
Riktigt skön känslan fast jag inte körde riktigt 10 km.

Men jaja! Strunt samma. Jag fick röra på mig innan vi skulle sitta inne en hel dag och planera.

Ha en bra kväll!

%d bloggare gillar detta: