Sveriges nationaldag

Sveriges nationaldag

Känns som att Sveriges nationaldag firas på så många olika vis. Inte sedan dagen blev en helgdag i kalendern har det börjat blomstra vad som bör göras en dag som i dag, men tycker vi ligger långt efter våra grannar ändå. Jag börjar dagen med löpning medan frun jobbar varje fall

Uch! Har inte skrivit på länge kom jag på. Har inte varit så aktiv att springa heller. Varit ute med husvagnen med bästa frun och lite långhelg där i mellan. Vi var i Mölle(Insta ”vårt husvagnsliv”) förra helgen, vilket var behövligt med lite cutoff.

Så kom värmen på riktigt också! I går den 5/6. Så varför inte ta en runda på 5km. var tanken. Men när jag insåg att min 5km runda var lite backig så sprang jag ett annat håll som också skulle va ca 5km.

Men NEJ! Det var ju 7km rundan. 5km sprang jag på 28 minuter och efter 6,3 slutade jag springa och gick resten av vägen hem. Ingen vätska och bara helt sjukt varmt. Men men! Bättre 6,3 ärm noll 😜

En svettig 6.3km runda

I dag på Sveriges nationaldag så blev jag lite sugen på att springa igen. Hade lovat frun att hämta henne när hon slutade 14:00 i dag och klockan vad 13:00. Men! Varför inte springa runt i Sankt Lars parken så länge jag hinner? Så fick det bli. Blev en lite runda och gött var det.

Sveriges nationaldag i Sankt Lars parken
Runt Sankt Lars parken i ett par skor

Vet inte riktigt vad kartbilden ska likna, men runt på olika vis blev det.

Nu är det chill till i kväll som gäller! Ha en fin nationaldag 🇸🇪 alla

Spring of Hope

Spring of Hope

Spring av Hope är till för att samla in pengar till barncancerfonden under Spin of Hope timmarna. Så ligger löpning närmre hjärtat så är det givet för att ställa upp för barnen.

Då var årets Spin of Hope dag avklarad för min del. Spinning kör jag om jag är tvingad men annars gör jag hellre andra aktiviteter.

Friskis och Svettis här i Lund brukar inte bara ha Spinning utan även Yoga, Gympa, Löpning och i år också Bugg.

Löpning som jag brinner för var ett givet val för mig. Från och med förra året så springs det en specifik runda åtta gånger. Runda är 5274,3 meter (uppmätt med ett sådant hjul mätinstrument) så springer man 4 varv så blir det en halvmaraton och 8 ett maraton.

Önskan innan dagen började var att genomföra alla åtta. Hade varit så häftigt. Dagen kom och jag var övertaggad. Där var fler löpargrupper som hade anslutit som bl.a Runacademy. Riktigt kul att så många var med.

Spring of Hope 2019

Första rundan gick inte riktigt i mitt tempo precis men det var bara att hänga på så jag fick reda på vilken runda det var. Var länge nere på 5:30 redan efter 1km och det är inte likt mig. Brukar värma upp lite i minst 6:30 i först 5km.

Sen var det villa i 40 minuter (var frivilligt. Gick att köra nästa varv direkt inpå) till nästa heltimmes start. Gick lite lugnare och häll min egen hastighet.

Runda tre och fyra hade jag bara 7 minuters stopp för jag behövde köra ett till så jag inte missade något. Skulle hämta frun på jobbet för hon hon skulle köra spinning i fyra timmar.

Väl tillbaka på Friskis och Svettis så kastade jag mig i något att äta sen var det dags igen. Men hur skulle det gå. Mina vader var redan som betong efter denna längre vila. Kände redan när jag började springa att detta varvet kom att gå riktigt dåligt.

Placerade mig sist och allt fler bara försvann. Brydde mig inte för jag hade ont. Det började dock släppa lite när jag fått i gång maskinen. Trappor och uppförsbackar gick jag. Men kroppen sa helt stopp vad 3,5 km in på femte varvet.

Kan säga att jag kände mig inte besviken för jag har aldrig sprungit så här mycket på en dag förr. Så jag gick fram till 5km markeringen och joggade de sista 274 metrarna. Fick applåder av gänget som stod och väntade vid mål. Så fint gjort.

Det blev 26,3km i dag men inget maraton. Strunt samma. Så i kväll är det hämtmat och mysbyxor med någon öl som gäller.

Ha en fin kväll alla. Var rädda om er 😊

Mot Lundaloppet

Mot Lundaloppet

Från trött till pigg vilket gjorde att jag anmälde mig till Lundaloppet. Så mot Lundaloppet 2019 då! 😉

En härlig arbetsdag till ända och på bussen hem så nickade jag till av trötthet. Det som bar bra att det redan bar bokat ett IW pass på Friskis här i Lund och tiden för avbokning hade passerat så det var ingen återvändo trots tröttheten.

Efter passet var jag trött och svettig som om en snigel hade fått 10 cm på 1 minut. Så himla skönt att det är gjort.

Nu är jag hemma och duschad och pigg igen. Med det så landade jag i soffan och om jag nu satt där kunde jag ju lika bra anmäla mig till Lundaloppet. Hehe. Så då bar det gjort. Dags att börja lägga upp träningen inför det då.

Ha en trevlig kväll

Blev längre än tänkt

Blev längre än tänkt

Blev längre än tänkt på rundan i dag, men vad gör det. Nu vet jag att kroppen håller för ett halvt maraton i Lissabon den 17 mars.

Träningsplanen inför halv maraton i Lissabon är bestämd, och i dag var det dags att långpass och när jag tänkte på långpass så ligger det på max 18 kilometer.

Dagen börjar helt underbart med en gemensam frukost med frun vid 05:30 för att sen köra henna till jobbet. Väl hemma igen så väntade jag på uppskjutningen av SpaceX Crew Dragon (är lite rymd intresserad så var bara tvungen 🙂 ) medans jag kläde på mig mina löparkläder.

09:05 slog klockan och dags att sticka ut i det lite kyla Lund vädret. Målet var att springa samma 18 kilometers runda som sist. Kroppen kändes super bra och planen på att börja med 6:30/km kändes bra. när jag passerade E22 vid 5 kilometer var livet riktigt bra. Dessa vyer som utkanten av Lund levererar är helt underbara.

Lund runt den första mars

Att springa längs Höjeå och in i Höjedalen är helt underbart. Men det är här mitt ”misstag” börjar. När jag kom till järnvägen så var tanken att springa längs spåret som innan och längre fram springa under den, men då kom tanken…

Att mycket längre kan det ju inte vara om jag springer längs renhållnings dammarna i Värpinge.

När jag passerade kilometer 11 så började tankarna komma. ”Detta blir nog lite längre än 18km” Opps! Men jag harvade på. Det tråkiga var att när jag sprungit 13 kilometer så slutade mina hörlurar att fungera. Glömt att ladda de. Typiskt!

Men med gott mod var det bara att springa på. Vid 15 kilometer kändes allt förvånansvärt värt bra. Kropp och knopp var på topp 😉 när jag passerade sjukhuset och insåg att detta blir långt. Och när när när klockan tickade upp på 17km insåg jag att detta skulle bli 20-21 kilometrar i dag. Fötter, knän och ben var i bra form i dag, och mina Asics skor som jag köpte i mellandagsrean blir jag bara mer och mer nöjd med.

När jag sprungit 20 kilometer så stannade jag. Hade bara 200 meter hem, och behövde gå den biten som en nedvarvning.

Så om två veckor är det dags att springa halv maraton, och det känns som det borde fungera. Men nu blir det bara som max 14 kilometer fram tills dess. Vill inte skada mig i onödan.

Ha en fin helg på er!

Ett januari som levererar

Ett januari som levererar

Ett januari som levererar med både alternativ träning som långpass. Men hjärnspökena finns där. Klarar jag min utmaning.

2018 avslutades med Sylvester loppet som vanligt. Men det vår då. Nu är det ett nytt år. Januari är både lätt att ge mycket för att sen i slutet på månaden varva ner. Eller hoppa över hela januari för att små starta sina aktiviteter i februari.

Mitt januari har varit bra. har dock inte lagt all tid på bara löpning. Har börjat köra gruppträning på Friskis & Svettis här i Lund. Det blir Indoor Walking intervall en gång i veckan. Försöker också att gymma med yngsta dottern en gång i veckan. När det gäller löpningen har det blivit minst två löppass. Och jag försöker också få in mina ”långlördags pass”, alltså långa distanser på 15km och längre.

I dag blev det till att sticka ut på ett långlördags pass som slutade med 18km. Kändes riktigt skönt att få det gjort och känslan i kroppen var bara underbar (förutom de stumma låren efter 15km 😜) Detta för att det ”Bara” är två månader kvar till halvmaratonet i Lissabon. Är lite stressad av det och nervös. Tror nog att det är lite troll i huvudet bara, för det var så länge sedan sist som jag sprang en halva. Jag vet att jag kommer att fixa det men lätt att fastna i tankarna. Ser ut att vara relativt flackt lopp förutom när vi springer av bron Ponte 24 de Abril.

Ha en skön kväll!

En brittsommar runda till Kyrkheddinge

En brittsommar runda till Kyrkheddinge

Det blev en brittsommar runda till Kyrkheddinge och tillbaka till Lund. Bättre än så får man inte en förmiddag i oktober när det är 18grader ute

Då var det lördag igen. Men inte vilken lördag som helst. Bästa frun har en tuff jobb helg och svärmor fyller år. Men det händer mer än så. DET ÄR JU LÅÅÅÅNG LÖRDAG.

Så efter en otroligt god frukost och TV4s nyhetsmorgon så var det dags att sticka ut på min runda. Ända sedan min 13km runda förra lördagen så viste jag var jag skulle springa, men jag viste också att det skulle vara en utmaning. Skulle min kropp fixa 17-18km istället för 14km som är det längsta sedan 2016.

Med en temperatur på 18 grader var det lätt att knyta skorna och ta sig i väg. 5km passerades men en skön känsla och ett genomsnitt på 6:40min/km.

Sen var det dags att svänga av mot Kvärlöv och byta underlag. En grusväg som knappt fanns med på kartan. Och så kom jag till min vändpunkt. Kyrkheddinge! 9km var löpta och dags att vända skutan norrut. Att ha den friheten att få vistas i ett sådant vackert landskap som Sverige levererar varje dag är helt fantastiskt. Kyrka nummer tre passerades efter 11 kilometer. Och nu var det den super långa sträckan ut till väg 102. Börjar jag bli trött är det tungt att se en ”endless road” framför sig.

Men när jag hade korsat väg 102 så var det ”bara” tre kilometrar kvar. Men den sista var så jobbig. Började känna i benen att det var max vad de klarar av just nu.

Men nu har jag gjort det! Sprungit längre än 14km. Snart är jag på 21095,5 meter och snusar. Hade varit så gött. Då ska jag boka mig till en halv mara så är det bara.

Ha en super skön helg

Lite Afrika hetta i september

Lite Afrika hetta i september

Vädergudarna hade lovat lite Afrika hetta i september och så blev det, och vad måste man göra då? Jo ut och springa 😉

September och andra hälften av månaden och med temperatur nära 25 grader. Med detta underbara väder i Lund måste jag bara ut en runda.

Bestämde på väg hem att det fick bli 10 kilometer i dag. Ska bli en avslappnad helg med bl.a en go lördag där vi ska till vänner så långpass i dag alltså.

Men fy vad jobbigt det var. Rundan jag hade bestämt mig för är jobbig. Det visste jag. Första 3-3,5 km är relativt flack, men sen stiger det i 3 km och 16m/km. Så jobbigt. Hade varit bättre att ta 49m stigning på en och samma kilometer så jag haft det gjort. Är hemma nu varje fall och de 10 är gjorda.

Pricken på i:et var nog ändå att komma hem till ett framdukat bord med quorn sallad med ägg. Så sjukt gott.

Ha en skön kväll!

Midnattsloppet Malmö 2018

Midnattsloppet Malmö 2018

En resa och en revansch som slutade på Midnattsloppet Malmö 2018. Nu är det nya funderingar på vad som komma skall

Ja! Då var dagen kommen, när jag skulle äntligen springa Midnattsloppet Malmö 2018.

Kvällen började med mat hos dottern och hennes sambo. Hennes kyckling risotto kunde man inte säga nej till.

Väl i Malmö fans det en del tankar i huvudet. Fixar jag under 60 minuter? Fixar jag utan musik i öronen? Håller knäet? Ja man blir ju bara dum i huvudet av att tänka så jag struntade i det. Tog in atmosfären av löparfesten. Men jag hade en plan hur jag skulle göra.

Startskottet ljöd, och i väg kom vi efter vi svurit löpareden. 1km passerades på 6:25 och det kändes riktigt bra. Sen förbi Malmö Live, Malmöhus slott och in i kungsparken och kilometer 3 passerades. Precis innan biblioteket fick jag syn på dotterns sambo och fick en High five och energi nivån höjdes ett snäpp.

4km passerades och sen kom vi till Malmö IP och 5km. Fick syn på en klocka på en vägg och försökte räkna ut hur fort jag sprang. Fick det till att jag sprungit 5km på 32 minuter (30:55 klockades jag till) och fick lite ”panik” jag sprang för sakta. Men min planen var att hålla igen lite men inte så mycket. Nu gällde det att få till den där högre växeln.

Såg 6km skylten på avstånd och en löpare swischade förbi. Där var ju inte bara en löpare men det var något som sa att ”häng på den löparen om du ska lyckas”. Och den högre växeln var nu i kopplad. Precis innan 8km kändes det super bra och passerade mitt drag plåster. Höjde växeln lite till och min röst hördes några gånger innan 9km. ”Håll höger” är ganska viktigt men svårt också när man är trött som löpare att tänka på det.

När 9km passerades vad vi nästan hemma, och nästa växel skulle sättas i. Från Triangeln längs Södra Förstadsgatan ner till Gustavs Adolfs torg. Korsade torget och in i upplopps fållan. Hörde min grekiska kollega heja på mig såg då målet och målklockan på håll! ”Shit måste öka som tusan för att klara under timmen” tänkte jag och bara kutade på. Hörde min familjs heja på mig och det hjälpte.

Sluttiden blev 58:14 och jag är grymt nöjd. Förra veckan sprang jag på 60minuter och denna vecka 2 minuter bättre.

En del tankar går också på vad jag vill med min löpning framöver och det är roligt. Nu blir det en söndag i viloläge och att gå och rösta i valet i dag.

Att ha rutiner

Att ha rutiner

Det här med att ha rutiner. Hur är det egentligen. Springer vi utan att tänka på det om det finns en dedikerad dag? Det kanske skulle vara så att måndags löpningen har blivit ett måste och en bra start på veckan.

Måndag! Ny vecka och dags för att ta tag i rutiner igen efter helgen. Visst är det skönt med rutiner. Jag vet vad som ska hända och när. Visst är det härligt. Älskar rutiner, men det är ganska lätt att anses vara lite tråkig och stel för att jag inte tittar utanför boxen.

Men måndagar! Visst är de härliga. Ny vecka med bara orörda dagar och o skriven historia. Dagar som man tänkt i förväg där man ska springa, men kanske inte blir av. Saker som är tänkt att hända som händer och bara blir så bra. Ja! Måndagar alltså.

Mina måndagar har blivit löpnings måndag. Det blev bara så. Träffade en väldigt god vän på Ica en lördag kväll i början på Augusti där han tyckte att han var tvungen att komma i gång lite. Vi kom på då att lite löpning på den kommande måndagen hade ju varit en start, och på den vägen är det.

Det har blivit som en rutin nu. Varje måndag springer vi i ”snacke fart” (en gemensam hastighet där båda kan prata och springa samtidigt utan att tycka det är jobbigt) och har inga prestations mål och måsten. Inget ”måste ta mig till gymet” eller inget ”måste köra till löpargeuppen”. Bara knyta skorna och sticka ut. Visst är det härligt!

Sådan är jag när det gäller att ha rutiner 😉

Ha en skön dag på er!

Det var riktigt jobbigt

Det var riktigt jobbigt

.Det var riktigt jobbigt. Trodde aldrig denna dagen skulle hända. Och på en ”Långlördag” med en del vind också. Så himla härligt.

Det blev lördag och tanken sedan i måndags var att dra av min första 10 kilometre sedan maj. Klockan ringde inte i dag vilket var super skönt, men vaknade vid 8 och dags att gå ut med hunden och sen äta frukost. Dagen började alltså i väldigt lugnt tempo. Det är så sina lediga dagar ska vara 😉

Men varför inte dra ut på den där rundan då. Tittade lite på Google Maps innan jag stack ut för att jag var sugen på någon ny runda. Med det bestämt så var det dags att dra ut. När jag passerade 2.5 kilometer, så var det dags att svänga in på den nya rutten. Mot Bjällerup begav jag mig. När 4 kilometer passerades så var det dags att byta asvalt till grus i 3.5 kilometer. Kroppen och knoppen känns bara så himla bra och temport ligger väldigt jämt mellan 6:00-6:20. Förstod när jag passerade vid 5 kilometer att detta skulle bli längre än 10 kilometer. Hoppas detta skulle gå.

När grusvägen slutade sprang jag över E22 söder om Tetra Pack, och sedan in i Sankt Lars Park, där jag passerade dottern Cherie:s skola och Lottas arbete. 8 kilometer hade passerats, och kroppen känders pigg. Nu var det dags att ändra rodret och springa hem. Passerade 10 kilometer på 1:03:40 och allt känns bra. Wow, vilken känsla.

Oh No! Vad var det som kändes i knäet. Vet inte, men det kändes inte bra. 11 och 12 kilometer passerades, och känslan i knäet kändes hela tiden. Började fundera på hur min hålling och fot i sättning var och då börja den obehagliga känsla försvinna mer och mer. När hade sprungit 13 kilometrar ville jag stanna. Så sjukt jobbigt. Den sista kilometern var bara pannben. Det värkt i allt under midjan. Men när jag kom hem och stoppade min Runkeeper så visade den 14 kilometrar. Men det var riktigt jobbigt men var så skönt. Har inte sprungit längre än 10 kilometer sedan oktober 2016 när jag blev skadad i knäet.Det var riktigt jobbigt

Nu är det vila som gäller för att köra några små pass nästa vecka.

Ha en skön Lördag på er!

%d bloggare gillar detta: