En tolva endorfin tack

En tolva endorfin tack

Då var det måndag och den andra i ordningen i augusti. Långpass stod på schemat som alltid. Det blev en tolva endorfin av denna dag

Måndag. Vad händer då! Jo det blåser säger Pohlman. Och så blev det i dag också. Men skulle det stoppa mig eller. Ha! Not! Laddat vätskebältet med CR7 Drive, musik i öronen och Runkeeper startad var det bara att köra igång. Min plan var att köra mer än 10km i dag. Så med ett bra tempo så passerade jag 1km och regnen började falla. Strunt samma. Här blir det inga bröd bakade om jag stannar, tänkte jag. Vinden höll i sig och blev alt kraftigare när jag kom ner till industriområdet.

Blåsigt med 14m/s
Enligt SMHI skulle det vara 14m/s och det var det minst ska jag säga. Med fortsatt bra tempo och mycket vilja kom jag till 10km märket. Jag vet inte men kroppen bara sa ”En tolva endorfin tack” och jag började springa fortare. Tröttheten fanns inte. Benen bara rörde sig fortare. Känslan var så skön. 12.3km stannade mätaren på när jag kom till Friskis. De sista 100m var riktigt jobbiga och det var bara viljan som styrde.

En tolva endorfin tack
Om! Jag lyckas springa 15km innan den 15 augusti så ska jag anmäla mig till Köpenhamn Halvmaraton. Och det är mitt mål, och det datumet är det nästa vecka. Hmmmm. Vi får se

Ha en skön kväll!

Viktiga vilan

Viktiga vilan

Veckan har bestått av tre löppass, men känslan har gått upp och ber, så den viktiga vilan går igenom hela helgen.

I fredags var det bestämt att jag skulle ut och springa. Först blev det jobb i några timmar och sedan kl 08:00 begav jag mig ut. Motivationen var på topp. Efter bara några hundra meter kände jag att benen var väldigt tunga i dag. Tanken var att ta det lugnt med en lite långsammare takt och så köra en 8 km. Men med den känslan i benen kändes det som detta skulle bli jobbig. Teknik passet som jag haft på tisdagen kanske fortfarande satt kvar i kroppen. Kändes orimligt egentligen. Det var bara att programmera om huvudet och köra på.

Tänkte höra min tänkta runda ändå. Denna runda hade längre stigningar och med dessa tunga ben så skulle detta bli riktigt jobbigt hade jag ställt mig in på. Stigningen var totalt på 50 meter och var lite mer än 2 km lång. När jag kommit halvvägs så fick jag en extra tändning. Nu skulle vi öka tempot med bly benen. Sista kilometern sänkte jag tiden med 0:60 min/km. Det var bara att ”kötta” på. När 8 km var passerade och jag var nästan vid ytterdörren vice jag ännu en extra kick. Vek av och var inställd på att rusha en sista kilometer. Sagt och gjort. När jag kommit 700m och kroppen kändes helt ut pumpad, började jag jogga istället. Meter antalet slutade på 8,95 km. Riktigt nöjd för att ha haft betong ben och haft den kämpar glöden jag hade.

I morgon är det långpass på schemat, så vi får se hur långt det blir.

Löpning i en härlig vär dag
Löpning i en härlig vär dag

Ha en fortsatt skön söndag!

%d bloggare gillar detta: