Mitt 2016 i löparspåren

Mitt 2016 i löparspåren

Ja mitt 2016 i löparspåren har varit helt fantastiskt. Trodde aldrig att JAG skulle göra allt detta för 3 år sedan.

Året började med målen satta. Det skulle bli Lundaloppet och veckan efter skulle det bli mitt stora mål. Göteborgsvarvet! Men året började också med skada. Hade problem med ena knäet och började så smått att komma i gång med Cross trainer och Power walkes. Men i Februari började jag åter springa men då kontrollerat inomhus. Dock inte så kul kanske. Älskar utomhus löpningen.Friskis och svettis 2016

I Mars kom jag äntligen ut igen efter en skadeperiod.  Med ytterliga lite alternativ träning Mars ut så var det dags att göra något riktigt bra för Barncanser fonden. Det var dags för Spin of Hope. Man hyr en plats på en spinning som ska vara aktiv i tolv timmar. Från 07:00 till 19:00. Cyklade två pass och sprang 10km. Kändes som en bra gärning.

15km gränsen skulle passeras, och det gjorde den. I April så passerade jag den. Så god känsla. Men nervositeten började komma inför mitt stora mål jag hade satt. Halv maraton i Göteborg. Men Det ska gå. Så är det!

Med första loppet 2016 bara en vecka fram så var jag super nervös. Det var ”bara” 10km i Lund på Lundaloppet 2016, men ändå. Hur skulle jag lägga upp loppet? Hur fort skulle jag springa? Ja tankarna var många. Det fick bli ett test lopp inför Görteborgs Varvet veckan efter. Allt gick bra och jag var nöjd.  Och min första race rapport blev också skriven

Jag och Lotta fixade Lundaloppet 2016
Jag och Lotta fixade Lundaloppet 2016

NU!
Dagen hade kommit, och jag min vän åkte till Göteborg för att äntligen ta mig an mitt slutmål. Wow! Detta var riktigt stort. Väl framme på start linjen var jag riktigt fokuserad. Detta skulle fungera riktigt bra. Och det gjorde det. Jag kom i mål och med enligt mig en bra tid för att vara första gången. Upplevelsen var grym. Vilken folkfest det var runt banan. Wow! Detta skulle jag göra fler gånger så var det bara! Race rapporten för Göteborsvarvet blev skriven och jag fick skriva av mig av min upplevelse.

Målet var uppfyllt och nu kunde man vara stolt och lägga skorna på hyllan.

Haha!! Nej tror inte det. är det något som jag fastnat för så är det löpning. Blev kanske en lite soft sommar men lite löpning blev det. Blev och Midnattsloppet Malmö 2016 och som 41års present så blev det halv maraton i Köpenhamn också. Så mitt 2016 har varit riktigt bra.

Just nu är det kanske inte det för jag är skadad i vänster knä. Har löparknä och det är inget jag rekommenderar, men Vänta ni!

I’ll be back!

Nu ska vi fira in 2017 och se fram i mot all möjligheter den har att ge!

Gott nytt löpar år på er alla!

Så har ett år gått

Med den 21 september i kalendern så har ett år gått sedan jag gav mig den på att jag skulle klara ett halv maraton

Ja. För ett och ett halvt år sedan skulle jag aldrig tänka mig att springa. Har Power walkat lite, men där var gränsen. Så kom en dag när jag sträckte ryggen och var tvungen att gå till fysioterapeuten på capio kliniken här i Lund. Svaret var att va rörlig och gå ut och gå. Det gjorde jag och även på löpbandet på Friskis och Svettis. När ryggen började bli bättre så höjde jag tempot på löpbandet. Detta kom och visa sig att det var roligt. Man kunde trigga sig själv också en hel del. Det var då tanken kom!

– Va tusen. Kan min kompis cykla halvvättern. Då kan jag väll springa ett halvt maraton.

Så målet var satt. Att springa Göteborgsvarvet 2016. I min okunskap var detta det ända halv maraton som fanns i Sverige.

Intresset blev så stort att jag började googla saker att tänka på.

  • Hur bör man äta.
  • Vad fanns det för kläder för utomhus bruk.
  • Behövde man en massa gadgets.

Ja! Tankarna var många och intresset blev bara större. Började också se om man kunde hitta andra personer och bloggar med tips och peppning. Personer som hamnade i min kikare var bl.a. Runzpire, Snabba Fötter, Marathon Peter & Petra Månström. Hittade också med detta sport/löpar podden Maratonpodden som Petra roddar. Den är ett måste om ni är snorsportare.

Anmälan till Göteborgsvarvet blev gjort och sen även till mitt första lopp som blev Sylvesterloppet i Helsingborg på nyårsafton.

Och 2016 kom och suget för att springa fler lopp kom. Och vad märkte jag då? Jo, att Göteborgsvarvet inte alls var det ända som fanns i Sverige 😉

Med lätta träningsformer efter att ha haft lite problem med både benhinneinflammation och i pes anserinus (gåsfoten) så kom årets första tävling som blev Lundaloppet. Riktigt roligt 10k lopp på hemma plan och bara en vecka till att utföra mitt stora mål.

Göteborgsvarvet kom och nerverna var stora. Att det skulle vara så helt fantastiskt att springa 21 097,5 meter skulle jag aldrig tro. Hade någon sagt till mig ett år tidigare att jag skulle springa, hade jag stretat i mot med allt jag hade haft.

På Göteborgsvarvet Expo fanns Copenhagen Half Marathon och gjorde reklam för deras lopp. Känslan redan då var att jag skulle vilja ta mig an det, men jag kan ju inte anmäla mig till det om jag inte hade genomfört varvet ännu. Så efter varvet anmälde jag mig och min kompis till Midnattsloppet i Malmö. Efter det loppet innebar att mina hälsporre kändes som de var borta, och då anmälde jag mig till Copenhagen Half Marathon. Den gick av stapeln nu söndagen som passerade och det var också riktigt häftigt, men jobbigt.

Så summan av allt detta är under ett år har jag genomfört 3st 10km lopp och 2st halv maraton lopp. Helt galet.

Nu kör vi vidare och kanske kommer på vad jag vill göra efter detta. Det ända som man bör tänka på är att ”Inget är omöjligt” det sitter i pannbenet.

Ha en skön dag på er!

Lundaloppet 2016

Gympa är inget för mig, det förstod jag när jag stod bland alla på den gemensamma uppvärmningen på Lundaloppet 2016. Jag håller mig till löpningen

Lördag morgon och dagen då årets rösta lopp infaller har kommit. Frågorna i huvudet skulle besvaras i dag. Håller mina ben efter alla problem? Kommer jag orka? Ja, många frågor finns.

Med utan stress, blev det god och bra frukost som fick inleda dagen. Sen fick dammsugaren se om den var lika pigg som jag. Klockan blev 10:30 och det var dags för en tidig lunch. Var detta rätt drag? Jaja, lite taco sallad, för att sen klä mig med mina tränings kläder.


Det fick bli buss ner till idrottsplatsen. När bussen körde igenom stan, såg jag 8 km markeringen och undrade vad jag get mig in på, men direkt efter så förstod jag inte var i från det tvivlet kom i från. Jag har ju sprungit denna sträckan så många gånger innan. Närmre vi kom till IP ju mer människornas ute på gatorna, och de hade träningskläder på sig precis som jag och Lotta. Jag blev mer och mer taggad. Känslan var riktigt härlig. Väl framme på IP var lilla Lundaloppet i full gång. Mycket folk i rörelse så härligt att se. Snart stod det ”Uppvärmning” på agendan, så varför inte vara med på den. Så sagt och gjort. Samtidigt som jag stod mitt i folk havet för att värma upp och musiken startade så förstod jag att ”Jag inte skulle vara här”. Detta var ju som gympa, och jag klara inte av sådant. För det är något steg hit, och en arm dit. Och sen är man bara pinsam för man inte Inter med eller inte förstår. Skrattade inombords åt mig själv, men gjorde det fullt ut ändå. Försökte hitta min vän Micke men utan lycka, så jag begav mig till start området.

Där skulle man ställa sig i en viss kategori för hur snabb man var. Ställde mig först på 60min/10km, sen ändrade jag mig till 55min linjen. Det var nu som spänningen ökade. Min vän hittade också ner till start området och lyckades så en del ord och även smyga fram till 50min linjen. 30 sekunder till start! Tankarna började komma och allt fler löpande anslöt. Detta kändes enormt. Pang! Start skottet gick och en och en halv minut senare joggade jag förbi start linjen och min klocka rullade. Dags att springa.

Direkt in i Stadsparken blev det och en härlig grus löpning. När jag såg 1 km markeringen så förstod jag inte att jag ”redan” hade kommit så långt. Att springa i en sådan stor grupp gjorde att jag hade annat hade tänka på. När vi väl sprang ut ur parken kom 2 km markeringen. Detta gick fort kändes det som. Men det kunde jag inte heller göra. Folk sprang om mig. Dags att ta fram mitt fart trick. Sjunga på en låt som jag visste gick i 160 bpm. Vilket visade att jag höll min fart. När vi närmade oss vätskekontroll nummer ett så hade jag en strategi. Hade aldrig innan sprungit och druckit innan. Detta skulle bli ett test inför Göteborgsvarvet. Hade läst om att man skulle trycka till muggen så det går lättare att hälla i sig vätskan. Kom jag i håg det för stunden. NEJ! Var helt uppe i min löpning så det blev en liten fjuttig klunk och sen kastade jag muggen i farten, för jag stannade inte. Det kom jag ihåg. Mot fjärde kilometern var det av upp på gamla järnvägsvallen (hardabyspåret) som i dag är en cykelbana. Liten, lång stigning som kändes riktigt skön, och vek av i Sankt Jörgens park. Den femte kilometern passerades med en mellantid på 28:04. Jag är nöjd varjefall 🙂  Tillbaka till Dalbyvägen och in på Östervångskolan. Shit! Uppförsbacke i singel. Wow. Men jädrar i namma så sprang jag förbi en del för jag ville inte ”fastna” bland alla som blev trötta av det. In i Botaniska trädgården och mot vätske kontrollen på 7,5 km. Ett nytt försök med vätska! Alltså detta är ju hur svårt som bara den, knappt något vatten fick jag i mig. En del på mig blev det dock. Hihi. Fröbi åtta kilometer och in i lundagård, och in i City via Mårtenstorget. Vilken känsla! Här står folk överallt och hejar och skriker. Hela vägen Bantorget stod det folk, och någonstans i vimlet missade jag och se nio kilometers markeringen. Men det gör inget. Med bra fart så begav jag mig upp baksidan på IP där vi skulle springa in.

Allt bara flyter på. När vi entrar IP så skrek någon från sidan ”Kom igen nu bara 300 meter kvar” det var dock inte på mig det var riktat med jag tände till. ”300 meter är ju inget” tänkte jag. Med bokstavligt tagit benen på ryggen landat mig i ytter filen och sprang om alla som var framför mig alla de 300 metrarna. Och de aldra sista metrarna ökade jag ännu mer. ”Pommes” var det ordet jag fick fram när jag lyckats stanna. Var några som tittade konstigt på mig. Och jag förstår! Sen var där någon som gav mig min första medalj. Med andan i halsen och allmänt förvirrad, så var det till att grabba tag i en dricka och en banan .

Lundaloppet 2016 med PB
Riktigt nöjd med nytt person bästa och allt

Med ett nytt personbästa på 55:47 så klagar jag inte. Riktigt nöjd.

Vill också hylla Lotta. Grymt att ha börjat från noll för sex veckor sedan och sluta med att springa 5 km på 37 minuter

Lundaloppet 2016 och två nöjda löpare
Två nöjda löpare

Nu är det ta det lugnare till på Lördag då det är Göteborgsvarvet. Vi syns väll där?

Ha en bra Måndag

Nu så

Nu så

Nu så börjar distansen att ticka på. Det blir längre och längre. Men inte så mycket jobbigare.

Ja! En vecka sedan sist det hände något här. Trots att jag skrivit ”blogg” sedan 1995 så har jag aldrig varit en inbiten bloggare som skriver flera inlägg om dagen. Men beundrar de som gör det.

Den gångna veckan blev det totalt fyra löppass. Riktigt nice, vilket avslutades med en underbar lördag i Helsingör med vänner och ett löppass med Lotta på Söndagen. Härligt när man bara tar det för vad det är. Är det något tvingande så tröttnar man lätt på det.

Denna vecka började som förra veckan. Med en härlig löpning. I.o.m att Lotta jobbar frivilligt på Friskis & Svettis här i Lund på måndagarna så var för inte packa en väska. Låta Lotta ta väskan med sig och sen spring till Friskis. Sagt och gjort. Stakade ut en runda på jogg.se för att sedan när jag slutat för dagen stretcha och knyta skorna och ge mig ut.

Upplägget är denna dagen att inte bli trött i knoppen. Så med ett lite lägre tempo så startade jag springa. De sista veckorna har jag kört en upplöpning på 1 km vilket fanns denna dagen också. När jag sprungit första kilometern var tanken att öka lite, men inte alls mycket. Märktes att jag höll ett lägre tempo, för att det kändes helt rätt. När jag passerat två kilometers märket kom jag ut på utsidan av industriområdet där det var öppna fält. Vinden hälsade gladeligen på, och den var enorm. Med en vind på 8-9 m/s med byar på 13 m/s så kändes det som man stod still stundtals. Detta höll på till  det att jag sprungit 6km, men då blev jag helt förvirrad i min inprogrammerade karta som jag memorerat. Se själv nedan 😉
forvirrad-6km

Ja vad ska man säga en lite ”fnurra” på tråden blev det. Sprang lite fel. Skyller på att jag var inne i musiken. Hihi. Det bjuder jag på.

Trötta fötter
Trötta fötter
Kändes riktigt gott efteråt
Kändes riktigt gott efteråt

När jag kom till 11.8 km märket så var det bara att fortsätta. Tanken var från början spring 12.2 men det fanns mer att ge 🙂 Kändes helt magiskt faktiskt.

I dag är det dags app springa lite med ”inför lundaloppet” gruppen på Friskis med Lotta.

Ha en fortsatt bra dag på er ”out there”

Framåt

Framåt

Nu känns allt bra och det går åt fett håll. Framåt alltså 🙂

I Måndags var det åter dags att hänga på Måndags gruppen på Friskis & Svettis. Jag har inte sprungit me de sedan i höstas, när jag började få problem med foten. Men efter Lördagens löpning med Friskis, så kände jag att jag saknat något. Nu var det dags, och enligt ledaren så var det då dags för en c:a 7km med back träning. Sprang först c:a 3km, och där var backen. När vi var frame så bad han om en siffra. Någon sa 3 och någon 4. Men det var fler som sa 3. ”Tur ni har” sa han. ”Det är antalet gånger ni ska rusha upp för backen”. Shit! Sagt och gjort. Väl uppe så var det att små lunka/jogga ner och köra detta tre gånger. Tredje gången var jobbig. Och som tur var hade ledaren efter mig som skrek på mig. Det sitt en latmask i allas huvud som tittar fram i bland, och det hade den gjort annars. Det slutade med en runda på 7,5km i snackefart, runt 6 min/km.

Tisdagen kom och då var det dags för ytterligare ett löppass på Friskis & Svettis. Detta passet var tänkt att inrikta sig på att lära sig att springa 5km på 6 veckor. För om sex veckor är det Lundaloppet här i Lund. Hade pratat om det för familjen och vännerna så det var en del som jag fick till att gå dit. Hade lovat Lotta att följa med, och hon blev riktigt taggad på löpningen. Passet innebar att denna första gång skulle man gå i rask takt och springa.

Framåt
Ser framåt mot en löprunda på kvällen

Så i går Torsdag var det då dags för min egna 7 km runda som jag kallar för Linero 7:an. När jag satt på jobbet kände jag hur förhoppningarna bara ökade ju längre in på dagen vi kom. Väl hemma var det bara att komma i kläderna och börja stretchningen. Sen ut. Med en upplöpning på c:a 6 m/km i en kilometer brukar det bli, så var det då dags att öka tempot Från 6:27 på första kilometern så passerade jag 7 km skylten på 5:12, vilket slutade på ett genomsnitt på 5:38 min/km när jag stannade klockan på 41:00 minuter och jag sprungit 7,27 km. Grymt nöjd.

Trött som ett ålderdomshem
Trött som ett ålderdomshem
Pustar ur!
Pustar ur!

Ha en skön Fredag!

%d bloggare gillar detta: