Sex månader har gått

Sex månader har gått

Sex månader har gått och fler ska det bli. Detta är mitt sätt att göra en reboot på kroppen en gång i månaden. Skönt av lycka och energin är påfylld.

Det började med ett halvmaraton i Lissabon. Efter det så blev det bara en galen idé.

Idén var att ”varför inte springa ett halvmaraton i månaden?”. Precis! Varför inte. Sedan dess har det blivit av. Och målet är att genomföra det så länge som möjligt.

I sex månader har jag gjort detta och snart är denna månaden också slut så det var dags att köra en runda runt Lund.

På sista tiden har jag inte tränat mycket alls så det skulle bli en utmaning. Tre kilometer in så var det riktigt jobbigt, men efter sju kilometer så kändes det mycket bättre, samtidigt som min klocka bråkade så jag fick starta om den. Mög! Finns annat i livet som är mer värt att bli frustrerad för så det var bara att köra på.

När jag skulle springa ut ur Nöbbelöv och igenom Sankt Hans Backar viste jag att jag inte skulle vara kaxig. Hade redan sprungit 13 km och hade bara en gigantisk stigning framför mig. Så klart är det gött när man har det gjort, men där och då tänker man inte på något annat är det jobbiga.

Var bara så slut när jag äntligen var hemma. Men 30 minuter senare var det bara så underbart.

Kroppen är bara så underbar. Är man snäll mot den är den snäll tillbaka. Nu är det bara att planera in nästa halvmara.

Junis halvmaraton till historien

Junis halvmaraton till historien

Klockan ringde. Körde frun till jobbet. Började springa och vips var junis halvmaraton till historien. Nja! Kanske inte riktigt så lätt var det

Planerna för helgen var redan satta sedan förra helgen. Det skulle bli en halvmaraton denna helgen så att junis halvmaraton blev gjord. Nämnde det också i förra månades inlägg som jag skrev att det skulle bli denna helgen. Skrev kanske att jag skulle springa på lördagen, men strunt i det.

Körde frun till jobbet och hem och softa en halv timme sen bar det ut. 07:52 sa Runkeeper. Vem ger sig ut en söndag på långpass en söndag kl 07:52. Jo jag 😊 Fick köra på innan det blev för varmt.

Blev ett behagligt snacke tempo (den ända jag snackade med var ju mig själv 😂) på 6:30 och det höll jag till vid 10km sen fick det bli 6:00. Riktigt härligt.

När jag kom till Nova här i Lund såg jag en tjej som hade cykeln upp och ner för att försöka få på kedjan. Så jag ryckte in och fixa det. ”Ha en bra dag” sa hon och tackade för hjälpen. Precis efter det blev jag staterad av en fiskmås som skulle skydda sina barn för att bli över sprugna av mig. Riktigt aggressiv så jag fick snabbt vända och springa ett annat håll. Var dock inte en super stor omväg. Nog bättre det än att ha en fiskmås efter mig.

Sprang in på Sankt Hans backar och benen var bara så trötta att springa denna låååånga uppförsbacke. Men det gick.

Sprang förbi Norra fäladen och sen mot ideontorget och sprang längs med spårvägs bygget. Här ska anordnas en stafett den 17 September 2019. En sträcka med 4 byten. Ganska sugen på att rafsa i hop ett lag faktiskt. En gång detta händer kanske.

Vid 18 kilometer var viden elak så jag fick springa i mot den och kroppen kändes sliten. Uch!

Men känslan när kilometer antalet tickar över 21 kilometer är så magisk. Jag känner mig så nöjd efteråt! Att kroppen fortfarande vill och att jag faktiskt lyckades.

Nu är det söndag 😊 Ha en fin sådan alla där ute

Lund halvmaraton

Lund halvmaraton

En gång i månaden kör jag ett halvt maraton. Denna veckan blev det också i Lund precis som förra månaden. Så jag kallar det för Lund halvmaraton 🙂

Förra månaden skrev jag om månadens halvmaraton. Jag kom på iden då för att jag hade under mars sprungit Lissabon halvmaraton och fortsatte jag med ett halvt maraton varje månad så kan jag ju hålla kroppen vid liv. Det var tanken och så får det bli. Är ingen coach eller något så jag vet inte om min teori fungerar, men vi kör 😉

Det är fruns arbetshelg så då kan jag med gott samvete smyga i väg på min låååånga runda. Med bara sol på himlen och grymt taggad så vardet till att snöra på skorna, en puss på frun (då hon inte är hemma när jag kommer tillbaka), trycka på play på Spotify och sen starta Runkeeper, och vi är i gång

Vid 3 kilometer så kom jag till ett av det härliga rapsfälten som finns här runt Lund.

En sak som jag kom på, som jag inte tänkt på innan, var att jag faktiskt springer in i Staffanstorps kommun och springer där i nästan en kilometer. Jaja! bara lite rolig fakta.

När jag sprang in i höjeådalen så hade det gått 7 kilometer. Det som var härligt här var att det fanns fyra lösa hästar som var väldigt nära stigen som jag sprang på. Riktigt mysigt.

Kilometerna tickade på. Från asfalt till grus och asfalt igen. Långa backar upp och branta nedförsbackar. Lund i ett nötskal.

När jag sprungit igenom Sankt Hans backar så hade jag en plan på att inte springa förbi ideon utan springa förbi Willys för att sedan ta tunneln under E22:an och komma ut vid Logen här i utkanten av Lund.

Det som också finns på den sidan är Brunnshög. En stads del som håller på att växa fram och med det nya transport sättet, Spårvagn, som håller på att byggas här i Lund. Ska bli spännande när den kommer att börja att rulla under 2020.

När jag kom till stadsdelen Östra Torn och mäturet sa 19,8 kilometer var det jobbigt. Shit! var jag inte framme snart.

Äntligen

21.1 kilometer! Stop! Jag är hemma! Tack och lov. Det var riktigt jobbigt men det var värt det. Men frågan kommer ändå. Varför var det så jobbigt i dag och inte förra gången. Kanske för att jag körde som tusan på Lundaloppet förra lördagen. Kanske inte kroppen är riktigt återhämtad. Bara en massa spekulationer, men underbart var det.

Bara att ladda om för den 8:de Juni är det dags igen 😉

Ha en fin helg på er

%d bloggare gillar detta: