Ett januari som levererar

Ett januari som levererar

Ett januari som levererar med både alternativ träning som långpass. Men hjärnspökena finns där. Klarar jag min utmaning.

2018 avslutades med Sylvester loppet som vanligt. Men det vår då. Nu är det ett nytt år. Januari är både lätt att ge mycket för att sen i slutet på månaden varva ner. Eller hoppa över hela januari för att små starta sina aktiviteter i februari.

Mitt januari har varit bra. har dock inte lagt all tid på bara löpning. Har börjat köra gruppträning på Friskis & Svettis här i Lund. Det blir Indoor Walking intervall en gång i veckan. Försöker också att gymma med yngsta dottern en gång i veckan. När det gäller löpningen har det blivit minst två löppass. Och jag försöker också få in mina ”långlördags pass”, alltså långa distanser på 15km och längre.

I dag blev det till att sticka ut på ett långlördags pass som slutade med 18km. Kändes riktigt skönt att få det gjort och känslan i kroppen var bara underbar (förutom de stumma låren efter 15km 😜) Detta för att det ”Bara” är två månader kvar till halvmaratonet i Lissabon. Är lite stressad av det och nervös. Tror nog att det är lite troll i huvudet bara, för det var så länge sedan sist som jag sprang en halva. Jag vet att jag kommer att fixa det men lätt att fastna i tankarna. Ser ut att vara relativt flackt lopp förutom när vi springer av bron Ponte 24 de Abril.

Ha en skön kväll!

Dags att springa i Lissabon

Dags att springa i Lissabon

Från dröm till spikat mål. Nu är det bara att träna, ta sig dit och göra sitt bästa! Det är dags att springa i Lissabon. Ett halvt maraton den 17 mars 2019

Drömmer har jag haft sedan i våras, och siktet har varit inställt på Lissabon sedan i September.

Lissabon är en av mina favorit städer. I våras när jag fick tanken att åka tillbaka så slog det mig att ”Varför inte göra ett lopp nästa gång jag åker dig”. Halv maraton är den just nu roligaste sträckan jag vet. Just då var inte kroppen i form för ett halv maraton, men efter sommaren när löpningen började ta fart igen och sträckningarna blev längre och längre för varje vecka, visste jag att det skulle vara möjligt. Jag började fundera på det mer, och mitt mål var satt. I mitten på November bestämde jag mig, men ville inte säga något till frun. Tänkte ge henne en weekend i Lissabon i julklapp som skulle avslutas med mitt lopp.

Så nu är allt kirrat och klart. Den 17 mars 2019 kl 10:29 står jag på start linjen och väntar på starten och det där pirret kommer och alla tankar hur jag ska lägga upp loppet. Längtar så.

Nu gäller det bara att träna rätt till dess. Det blir roligt! Nu kör vi! Here we come 2019!!

Ha det gött där ute!

Sjutton vad det var jobbigt

Sjutton vad det var jobbigt

Sjutton vad det var jobbigt i dag. Från inslag av totalt mörker till härliga stråk av höst färgen som var upplysta av gatlyktor som landade i riktigt styva ben. Det var min löprunda i dag.

Det började i torsdags. Var sjukt inställd på att det inte blev någon löpning under helgen, då finaste fyllde år i fredags och sen hade vi bestämt oss för att fräscha upp köket med nytt golv och färg på väggarna under helgen. Så det skulle bli en lång runda under måndagen i stället. Alltså i dag då.

Det är bara det. Är man inte golv läggare i vanliga fall så vet man inte att vissa muskelgrupper existerar. I dag hade jag så sjukt mycket träningsvärk i benen där jag aldrig i vanliga fall har träningsvärk när jag springer. Men jag hade gett mig den på att jag skulle springa i dag. På väg till jobbet hade jag rekat en runda på c:a 19 kilometer i lund som jag skulle ta. Har försökt stretcha lite i smyg på jobbet i dag, men hade fortfarande ont när jag kom hem, men JAG SKULLE UT! Vilket jag gjorde.

På med kläder och reflexvästen, och ut. Visste att om jag skulle springa under järnvägen så var där inga lampor, så jag funderade lite snabbt, och bestämde mig för en annan rutt. Efter 6 kilometer så kom jag dit jag tänkte springa. SHIT! Inga lampor här heller, och jag tog inte med mig pannlampan. Bara att fortsätta! Sprang c:a 800 meter i mörker där jag fick ha stads ljuset som lös upp himlen som en siluett så jag såg var jag skulle. Inga roliga 800 meter men det gick.

Passerade dotterns lägenhet efter 9 kilometer och in i centrum bar det sedan. Ett mörkt och lugnt Lundagård passerades och även några nationer, innan jag kom till botaniska trädgården. Vid 12 kilometer så gick jag på Hardebergaspåret österut så jag kunde ta mig hemåt igen. Vid 13 kilometer så började jag känna hur låren började påpeka att jag kanske inte var riktigt frisk i huvudet att springa så här långt när jag hade sådan grym träningsvärk. Det blev bara värre och värre. När jag stannade när klockan sa 17 kilometer var jag hemma och då hade jag ont.

Jaja!Var brukar man säga!

När huvudet är dumt får kroppen lida

Så var det i dag. Ingen Pannlampa och inget bra omdöme.

Men nu är det gjort och dags att ”Chilla” som barnen säger!

Ha en skön kväll!

En brittsommar runda till Kyrkheddinge

En brittsommar runda till Kyrkheddinge

Det blev en brittsommar runda till Kyrkheddinge och tillbaka till Lund. Bättre än så får man inte en förmiddag i oktober när det är 18grader ute

Då var det lördag igen. Men inte vilken lördag som helst. Bästa frun har en tuff jobb helg och svärmor fyller år. Men det händer mer än så. DET ÄR JU LÅÅÅÅNG LÖRDAG.

Så efter en otroligt god frukost och TV4s nyhetsmorgon så var det dags att sticka ut på min runda. Ända sedan min 13km runda förra lördagen så viste jag var jag skulle springa, men jag viste också att det skulle vara en utmaning. Skulle min kropp fixa 17-18km istället för 14km som är det längsta sedan 2016.

Med en temperatur på 18 grader var det lätt att knyta skorna och ta sig i väg. 5km passerades men en skön känsla och ett genomsnitt på 6:40min/km.

Sen var det dags att svänga av mot Kvärlöv och byta underlag. En grusväg som knappt fanns med på kartan. Och så kom jag till min vändpunkt. Kyrkheddinge! 9km var löpta och dags att vända skutan norrut. Att ha den friheten att få vistas i ett sådant vackert landskap som Sverige levererar varje dag är helt fantastiskt. Kyrka nummer tre passerades efter 11 kilometer. Och nu var det den super långa sträckan ut till väg 102. Börjar jag bli trött är det tungt att se en ”endless road” framför sig.

Men när jag hade korsat väg 102 så var det ”bara” tre kilometrar kvar. Men den sista var så jobbig. Började känna i benen att det var max vad de klarar av just nu.

Men nu har jag gjort det! Sprungit längre än 14km. Snart är jag på 21095,5 meter och snusar. Hade varit så gött. Då ska jag boka mig till en halv mara så är det bara.

Ha en super skön helg

Vet vad jag vill och jag ska dit

Vet vad jag vill och jag ska dit

Med huvudet på skaft, beredd på 2019 och med mottot Vet vad jag vill och jag ska dit i huvudet så ska jag dit! Nu kör vi

Ja! Det var några veckor sedan ni fick ett nytt blogg från mig 😉 Men då kommer här ett.

Träningen och kroppen stämmer överens just nu och jag mår som aldrig förr när de förstår varandra 🙂 Det har blivit några lördagar i rad nu där jag kört mitt koncept #långlördag där mitt mål är att springa mer än 12km. Detta för att komma in i en rytm där jag är bestämd för vad jag vill och när. Vad jag vill är att springa 21km igen och att genomföra ett mål jag har till nästa år. Inget är bokat eller anmält, men jag vet var jag vill. I dag blev det en runda på 13,3km som var riktigt skön. Sprang mellan åkrarna mot Staffanstorp och tillbaka igen.

Har också börjat med en go söndags träning med frun, där vi kör Indoor Walking Spurt på Friskis här i Lund. Ett grymt pass med distans och intervaller kombinerat i 60 minuter.

Det är riktigt härlig med alternativ träning också. Sen vet jag att jag hade behövt komma till gymmet också för lite löpstyrke träning. Men det kommer nog

Ha en skön lördag alla

Lite Afrika hetta i september

Lite Afrika hetta i september

Vädergudarna hade lovat lite Afrika hetta i september och så blev det, och vad måste man göra då? Jo ut och springa 😉

September och andra hälften av månaden och med temperatur nära 25 grader. Med detta underbara väder i Lund måste jag bara ut en runda.

Bestämde på väg hem att det fick bli 10 kilometer i dag. Ska bli en avslappnad helg med bl.a en go lördag där vi ska till vänner så långpass i dag alltså.

Men fy vad jobbigt det var. Rundan jag hade bestämt mig för är jobbig. Det visste jag. Första 3-3,5 km är relativt flack, men sen stiger det i 3 km och 16m/km. Så jobbigt. Hade varit bättre att ta 49m stigning på en och samma kilometer så jag haft det gjort. Är hemma nu varje fall och de 10 är gjorda.

Pricken på i:et var nog ändå att komma hem till ett framdukat bord med quorn sallad med ägg. Så sjukt gott.

Ha en skön kväll!

Det var riktigt jobbigt

Det var riktigt jobbigt

.Det var riktigt jobbigt. Trodde aldrig denna dagen skulle hända. Och på en ”Långlördag” med en del vind också. Så himla härligt.

Det blev lördag och tanken sedan i måndags var att dra av min första 10 kilometre sedan maj. Klockan ringde inte i dag vilket var super skönt, men vaknade vid 8 och dags att gå ut med hunden och sen äta frukost. Dagen började alltså i väldigt lugnt tempo. Det är så sina lediga dagar ska vara 😉

Men varför inte dra ut på den där rundan då. Tittade lite på Google Maps innan jag stack ut för att jag var sugen på någon ny runda. Med det bestämt så var det dags att dra ut. När jag passerade 2.5 kilometer, så var det dags att svänga in på den nya rutten. Mot Bjällerup begav jag mig. När 4 kilometer passerades så var det dags att byta asvalt till grus i 3.5 kilometer. Kroppen och knoppen känns bara så himla bra och temport ligger väldigt jämt mellan 6:00-6:20. Förstod när jag passerade vid 5 kilometer att detta skulle bli längre än 10 kilometer. Hoppas detta skulle gå.

När grusvägen slutade sprang jag över E22 söder om Tetra Pack, och sedan in i Sankt Lars Park, där jag passerade dottern Cherie:s skola och Lottas arbete. 8 kilometer hade passerats, och kroppen känders pigg. Nu var det dags att ändra rodret och springa hem. Passerade 10 kilometer på 1:03:40 och allt känns bra. Wow, vilken känsla.

Oh No! Vad var det som kändes i knäet. Vet inte, men det kändes inte bra. 11 och 12 kilometer passerades, och känslan i knäet kändes hela tiden. Började fundera på hur min hålling och fot i sättning var och då börja den obehagliga känsla försvinna mer och mer. När hade sprungit 13 kilometrar ville jag stanna. Så sjukt jobbigt. Den sista kilometern var bara pannben. Det värkt i allt under midjan. Men när jag kom hem och stoppade min Runkeeper så visade den 14 kilometrar. Men det var riktigt jobbigt men var så skönt. Har inte sprungit längre än 10 kilometer sedan oktober 2016 när jag blev skadad i knäet.Det var riktigt jobbigt

Nu är det vila som gäller för att köra några små pass nästa vecka.

Ha en skön Lördag på er!

En promenix med också löpning

En promenix med också löpning

23 grader med lite vind. Vill man vara inne då? Njee, så det fick bli en promenix men också löpning som gjordes efter promenixen med bästa frun

Efter jobbet hade sagt sitt så blev det en timmes Power Walk med bästa frun. Ca 5,50km som tog en timme. Riktigt härligt i denna värmen. Det måste vi göra oftare.

Bästa frun och jag

Sen skulle hon gå ännu mer, för hon skulle gå in till centrum.
– Jag möter dig där
Bra! Då var det bestämt. Att det skulle bli en löp runda också. På men skorna igen och ut i det super härliga vädret. När jag kom ner till centrum hade det gått 5,50km med en super skön känsla. In på Coop och köpa bubbelvatten och lite annat att återhämta sig med. Denna kanske 😉

Marabou Kick Käck

Ett Kick (eller Käck som den hette när en annan var ung). Duscha nu och sen är det hockey VM i kväll.

Simma lunch
//Jens

Några svettiga droppar inlägg som inte blev av

Några svettiga droppar inlägg som inte blev av

I dag blev det några svettiga droppar och så insåg jag att jag hade ett inlägg som inte blivit av när jag började på detta. Man kan ju inte hinna med allt i välden ju. En sak i taget 😉

I fredags hade jag en del motgångar i jobbet och behövde ett break. Snörade på dojorna till lunch och begav mig ut på en riktigt härlig runda. Förstår fortfarande inte hur jag kunde ha så mycket spring i benen som jag hade då. Det bara flöt på och slutade med 5 härliga kilometrar in på kontot i en genomsnitts fart på 5:48/km. Helt magisk var känslan kommer jag i håg.

En svettig lunch runda

Och den härliga känslan hade jag tänkt skriva om i fredags, men märkte i dag, Måndag, att så blev inte fallet. Hade bara skrivit huvud texten och laddat upp en mild 🙂 Jaja!

Men så kan dagen i dag då. Dagen började med att gå upp 04:30 och börja jobba 04:45. Så är det i bland. Man får jobba när det är så lite användare i systemen om de ska underhållas.

Dagen har varit fantastisk i dag. Som många andra dagar. Jobb dagen fick sluta kl 15:45 i dag. Lagom arbetsdag känns det som. Hunnit med mycket. Men avslutar vi jobbet får vi göra något annat ju! Vi kan ju inte bara ligga i soffan och svettas. Då kan man ju springa och svettas i stället. Haha! Sagt och gjort.

Skulle bli en 6km runda var tanken så det var bara att pinna på. Började första kilometern i nästan exakt 6:00/km och sen ökade jag lite tänkte jag. Det gick ju bra i fredags. Riktigt härlig känsla. Fram till 4,5km var det riktigt skönt att springa. Sen började jag tycka det var tungt och jobbigt och så ökade jag lite till. Jag ska fixa 6km! Jag ska!! Var nästan hemma och började springa fram och tillbaka för att få in sträckan. Men sen högg det bara till i sidan så jag fick stanna. 5,90km. MEN snälla!! Det var ju så nära! Jaja. Strunt i det nu. Jag är super nöjd med vad jag har åstadkommit. Slutade med en bättre genomsnittstid än i fredags också 5:46/km. ”Det tar sig” som mordbrännaren sa 😉

Några svettiga droppar inlägg som inte blev av

Nu blir det att göra lite quorn wok till familjen och sen en lite promenad med bästa frun.

Livet är vad man gör det till! Gör något bra i dag vet jag

Spring lugnt!!

//Jens

Springa fortare

Springa fortare

Det svåra i att springa långsammare när man vill springa fortare är något bra att träna på kände jag i dag. Sjukt svårt men bra att hålla igen så man orkar

Då var det dags att ta an en ny fräck vecka. Det är nästa det bästa med veckan tycker jag, måndag för man får lov att längta till helgen.

I helgen som gick fick jag till en 7km runda vilket var längre än jag räknat med, men roligt var det. I dag var planen att köra samma runda för nu viste jag var varje kilometer märke var. Allt kändes bra där jag höll igen fram till kilometer 4 där jag ökade farten lite. BTW! Shit vad det är svårt att hålla igen på farten när man känner att man vill springa fortare.

När jag närmade mig 5 km så sprang jag ur en tunnel och kände att jag hade bra fart och flöjt i benen. När Kat i Runkeepern sa att jag sprang en minut snabbare än genomsnittet var det tur att jag hade öron. Annars hade leendet slutat i nacken. Hihi!! Försökte hålla mig kvar vid den hastigheten och körde in mot 7 km. Lyckades nästan hålla samma fart ända in, men strunt i det. Nu känns det bar så gött!

Ha en super bra kväll alla!

%d bloggare gillar detta: