Springa fortare

Springa fortare

Det svåra i att springa långsammare när man vill springa fortare är något bra att träna på kände jag i dag. Sjukt svårt men bra att hålla igen så man orkar

Då var det dags att ta an en ny fräck vecka. Det är nästa det bästa med veckan tycker jag, måndag för man får lov att längta till helgen.

I helgen som gick fick jag till en 7km runda vilket var längre än jag räknat med, men roligt var det. I dag var planen att köra samma runda för nu viste jag var varje kilometer märke var. Allt kändes bra där jag höll igen fram till kilometer 4 där jag ökade farten lite. BTW! Shit vad det är svårt att hålla igen på farten när man känner att man vill springa fortare.

När jag närmade mig 5 km så sprang jag ur en tunnel och kände att jag hade bra fart och flöjt i benen. När Kat i Runkeepern sa att jag sprang en minut snabbare än genomsnittet var det tur att jag hade öron. Annars hade leendet slutat i nacken. Hihi!! Försökte hålla mig kvar vid den hastigheten och körde in mot 7 km. Lyckades nästan hålla samma fart ända in, men strunt i det. Nu känns det bar så gött!

Ha en super bra kväll alla!

Vem var det som fegade

Vem var det som fegade

Vem var det som fegade? Hörde jag Mr. Nilsson. Nej just det, det hörde vi inte, för han låg inte och fes på 8:00/km denna gången. 😉

I går var det då dags för årets först träning. Blev inomhus trots att det var torrt och fint ute.

Det kändes i benen fortfarande efter min bragd i söndags på Sylvesterloppet. Men upp på löpbandet var det som skulle ske. Började sakta och hoppade av efter 5 minuter för att stretcha trots att jag inte kände av något. Men efter det så var det bara att bränna på. De första 5 minutrarna höll jag 7:00/km och det kändes bra. När jag kom till 5km ökade jag successivt och hamnade så småningom på 06:00/km.

Till sist kände man sig som på bilden. Darrig och skakig med en känsla att man verkligen börjar från noll. Finns ingen kondition längre, men det ska vi fixa. Träningen slutade på 7 härliga kilometrar i dag och det var inte jag som fegade alls. I dag är det vila för min del.

Ha det skönt!

Det blev 10 kilometer

Det blev 10 kilometer

Med längtan, fjärilar i magen och lite konsultation med Lotta så lyckades jag. Det blev 10 kilometer och en milstolpe som jag lyckats nå innan årets slut

 

Att röra på denna otränade kropp alla dagar sedan i Lördags. Det känns. Men det är en skön känsla. Sprang inomhus i lördags som jag skrev måndags inlägget. Då blev det åtta kilometer och även i måndags sprang jag åtta kilometer men utomhus. Sedan dess har jag promenerat eller kört Power Walk, och bara längtar till i dag. Men känslan var jobbig när jag kom hem från jobbet. Men med lite pytt i panna i kistan och två stekta ägg så kändes allt lättare. Med lite rädsla, luftade jag mina tankar till Lotta och då bestämde jag mig för 10 kilometer. Med tankar som ”var ska jag springa”, ” tänk om…” och även andra tankar så var det dags att byta om och bege sig ut. Väl ute så kändes det lite tyngre än vanligt. Men detta skulle gå! Så först vek jag av ner i industriområdet Gastelyckan, får att få några fler kilometer tänkte jag. När jag kom tillbaka från Gastelyckan insåg jag att det bara blev en kilometer längre. Hmm! Efter 5 kilometer så kändes det som att kroppen svarade lite mer. Märkligt att man måste värma upp i 5 kilometer *ASG* Men frågan var hur skulle jag kunna hitta en kilometer till i banan sedan i måndags 😉

Som ni ser på kartan så var det lite fram och tillbaka (kändes så varje fall 😉 ) MEN!! Det blev 10 kilometer! Yay! Äntligen, fick jag springa 10 kilometer utan problem.

Mitt mål är då uppfyllt och jag är värd en belöning. Eller hur! 😉

Det blir Sylvester loppet i Helsingborg den 31/12. Längtar så!

Nej nu väntar sängen. Jobb i morgon.

Ha en skön kväll!

Glad som en speleman

Glad som en speleman

Det går om man vill med rätt vilja, tempo i sin träning och rehab kommer man dit man önskar. Man blir glad som en speleman av det

Jaha! Då sitter man här och tänker och känner efter vad som hände i dag, men dagen började först med att äta en riktigt god frukost med stora tjejen (som snart ska flytta hemifrån, snyft), hennes pojkvän och bästa frun. Sen begav de sig i väg till IKEA inför flytten (lite mer snyft).

Själv vad det dags att plocka undan och göra snyggt till de kommer hem. Sen kom tanken. Varför inte köra ett litet löppass ute i det härliga vädret. Sagt och gjort. Fram med skor, kläder, mössa och vantar.

Målet var att ta det lugn. Med Spotifys running tempo 150 så begav jag mig ut i ett lugnt tempo. Det gick en kilometer, två kilometer och även trean passerades. Ingen känning i knäet alls. Glad som en speleman var man och det var bara att springa vidare. Men herregud vad dålig kondis man har. Sjukt jobbig var det. Men att hålla en sådant ”lågt” tempo är jätte svårt. När jag kom till 4,5 km så ökade jag. Måste prova att hålla ett mer komfortabel hastighet. Allt rullade på utan känningar. Dagen slutade med 6,5 kilometer rakt in på konto. Så himla skönt.

Mina tankar går nu i tankar som ”om nu detta håller, ska jag…ska jag anmäla mig till loppet som hade varit roligt att genomföra” eller ”detta kan ju inte hålla, varför fungerade det i dag”. Ja! Man blir tokig av att tänka för mycket. Får nog sluta med det.

Men nu känner jag mig nöjd. Sitter här på tåget hem till min pappa och känner hur det kryper i benen efter löpningen i dag. En riktigt god känsla. Den är den känslan som jag längtat efter så länge.

Ha nu en super skön helg på er där ute och ha en skön första advent på er. Kramas lugnt. Finns en till alla 😉

/Jens

Fem kilometer in på augusti kontot

Fem kilometer in på augusti kontot

Efter lite omplanering efter att vädret ville annat än vad jag skulle vilja ha, så slutade dagens träning med fem kilometer in på augusti kontot. När hände det sist att jag kört så långt? Ja säg det

Soligt och fint blev det i dag under hela dagen. Härligt när man har ett inomhus jobb. Hehe!

Så var det dags att åka hem, och när jag steg av bussen hemma i Lund vad hände då? Jo det började regna. Aaaa!! Jag som skulle köra utomhus träning i dag. Då blir det plan B. Att följa med frun till Friskis & Svettis. Hon brukar för det mesta köra spinning (viker hon gjorde i dag) så jag gick upp till gymmet. Upp på löpbandet och började värma upp med en PowerWalk på 15 minuter.

Sen skulle jag köra mina intervaller. 1 min jogg/1 min PW, och repetera detta i 6 gånger. När jag kört intervallerna så hade jag precis passerat 3 kilometer. ”Men vänta! Varför inte köra 5 kilometer?” Fick jag i en taken i huvudet! Så fick det bli. Och fram till slutmålet fick jag in 5 repetition av intervall. Kändes gott. Men nu får vi vila benen någon dag vet jag 😉

Så fem kilometer n på augusti kontot. Känns härligt just nu. Se om jag kommer ut sängen i morgon.

Ha en fortsatt skön kväll!

Cphhalf here we come

Cphhalf here we come

Målet är uppfyllt och känslan är enorm. Denna gamla kropp som legat i dvala i sex veckor klarade det 15km. Cphhalf here we come

I dag är det dagen efter. Dagen efter som jag fixade mitt mål för att ta mig till Köpenhamns halvmaraton. Fixade jag 15km och kroppen kändes som den höll, så skulle jag anmäla mig. Men i dag är kroppen seg. Ömmande ben och trötta fötter.

Men i går var en helt fantastisk löpning. Allt kändes bra. Kroppen ville vad jag ville. Kände dock domningar i högerfoten mellan 5 och 7 kilometern men det gick över. När jag kom till djävulsbacken vid 8km var jag pigg och frisk. Efter spurten i backen kunde man känt sig lite mindre vassare 😉 sen blev det lättare och lättare. När jag kom till 12km viste jag att jag hade en stigning på 22m i två kilometer. Det var bara att komma igen. När 14km kom så var målet så pass inriktat att jag viste att jag fixade det. Men den var tuff. Riktigt tuff.

Cphhalf here we come efter avklarad 15 kilometers runda
Sliten efter 15 kilometer

Snitt tiden på passet blev 6:08 min/km vilket jag är nöjd med. Pricken på i:et var att jag hade vädret med mig. De andra måndags passen har det blåst och vissa gånger även regnat. I går bar det sol, 25 grader och nästan vindstilla. Så härlig löpning. Hade inget att klaga på i går. Bara ta in omgivningen och njuta.

Nu blir det att ha vilodag i dag och gå på malmöfestivalen med familjen.

Ha en bra dag

Göteborgsvarvet 2016

Göteborgsvarvet 2016

Ja! Då sitter man här med ett leende på läpparna och tycker livet är underbart. Jag har nått mitt mål som jag satte den 22 september 2015. Att springa ett halvt maraton och göra det på Göteborgsvarvet 2016

Med min närmsta vän bar det av mot Göteborg på fredagen. Tre timmar senare satt vi ett trafik kaos utanför svenska mässan. Tankarna var många, och upplevelsen var stor. När vi väl hade parkerat på hotellet och checkat in så bar det av till mässan. Göteborgsvarvet Expo var målet inne på mässan där vi bl.a. skulle hämta min nummer lapp. Riktigt roligt också att gå omkring där och kola på träningskläder, kost och gagets. Där inne knäckte vi minst två timmar bland alla utställare. Med mycket snack om vad vi hade upplevt och tankar inför framtiden avslutades kvällen med god mat för att sen släcktes lampan vid halv 12. Han dock slå några ord med min fina familj också under kvällen. Måste ha lite energi från de. Något som betydde mycket var att min lästa dotter ringde och önskade mig lycka till. Vi peppar alltid varandra i familjen, men jag vet inte. Det bara kändes lite extra mot hjärtat när ens barn ringer.

Dagen D hade kommit. Datumet var den 21 Maj 2016. Göteborgsvarvet skulle springas i dag. Natten hade varit si sådär. Klockan slog åtta på morgonen och frukosten öppnade. Vi var där redan då så vi skulle  hinna med en lunch också innan jag skulle springa. Snacken gick fortfarande i mål och fokus område där vi slutade dagen innan. Mina tankar rusade förbi på att göra ytterligare ett halvmaraton detta året, men snabbt som bara den borstade jag bort det igen. ”Hur kunde jag tänka på nästa när jag inte hade sprungit ett?” Frukosten avslutades och lite senare var det dags för utcheckning. Kände att jag behövde lite energi från Lotta (hon var tvungen att jobba så hon kunde inte föna med denna gången) så det fick bli ett sms till henne.

IMG_0851
Med en inhandlad sallad var det av till korsvägen för att ta spårvagnen till startområdet. Med lite strul i trafiken så var vi äntligen framme. Framme i Slottsskogen blev det till att sjunka ner i på en parkbänk för att förtära salladen. Det var helt otroligt. Folk bara välde in i parken. Klockan närmade sig 13:00 så det var dags att dra till start för att se eliten

Där gick starten för årets varv Photo: Jens Nilsson
Där gick starten för årets varv Photo: Jens Nilsson

Dagen var som sagt inne men snart också tiden. Med en 1,5 timme till start så gick jag till min start grupp för att samla tankarna och stretcha lite.

15:53! Pang! Där gick startskottet. Dags att göra det jag kan, och i mitt tempo. Med det mottot så var det dags. Med tanken på att det fanns två backar inom de 5 första kilometerna så var det läge att ta det lugnt. Först kom Säldammsbacken på väg ut ur Slottsskogen. Den var dryg men inte omöjlig. Med taken på att jag skulle upp för den där häng bron som jag skymtade mer och mer mellan husen började jag nynna på min melodi som jag hade som riktmärke för veta hur snabbt jag sprang. När stigningen började upp för Älvsborgsbron så var det bara att nynna, bita ihop och ta mindre steg längd. Bara känslan att passera 5 km märket och se upp på bron var helt mäktigt. Wow! Väl uppe på bron var inte stigningen så farlig. De brantaste var upp till bro fästet. Allt som kommer upp ska ner också brukar man säga. Nerförsbacken kändes riktigt mycket i benen, och även i mitt knä började jag känna lite så tanterna florerade lite angående det.

Sportdryck stod på schemat för nu kom jag till första kontrollen där man kund få sportdryck. Snart kom vi till 10 km och klockren visade att jag varit ute en timme. Riktigt bra känsla. Rädslan hade varit att inte hinna fram till 13,3km innan 17:30. Men det var 1,5 timme tills dess, och bara 3,3 km dit. Bra själv känsla va? Hihi. Hela ”andra sidan” som jag sprang igenom kändes riktigt skön. Först Eriksberg sen Lindholmen och Frihamnen. Hmm, sen ska vi över götaälv igen, och då kom vindram till Götaälvsbron. Seg som bara den. Och ännu en gång i nedförs backen kände jag i knäet vilket började oroa mig mer. ”Fan” tänkte jag. Men när jag väl passerade 15 km vid Nordstan så krom djävelen i mig. Och det var bra. Nu skulle vi ända upp till Götaplatsen och bara det var någon kilometer i uppförsbacke.

Photo: MatathonFoto
Photo: MatathonFoto
Photo: MatathonFoto

Med en mugg vatten i handen lämnade jag Götaplatsen och kände kicken att det inte kunde vara så långt kvar. Väl inne på Vasagatan funderade jag på var kilometers skyltarna hade tagit vägen. ”Måste vara 17km snart” tänkte jag. Då kom 18km markeringen! WoHo! Snacka om att man får en kick av det.

Vid 19km började smärtan komma. I höften. Shit! Bit i hop. Nästan vid 20 km skulle vi springa över dag hammarsköldsleden på en gångbro. Folk var trötta och jag hade farten uppe. Då skrek jag ”Håll höger” det struntade jag i. Bip-Bip sa det och 20km var passerade. Nu var det bara 1098m kvar nu jädrans. Känslan och den extra kicken jag fick av den tanken gjorde att jag ökade takten lite. Nu var det nära.

Såg första bron av tre in till mål. Pulsen ökade och även hastigheten. Det var många som skulle springa i mål så det gick inte att öka som jag ville de sista metrarna in till stadium. Väl inne på stadium så bar det bara att ge allt. När jag hörde blippen så stannade klockan på 2.11:15 shit! Riktigt nöjd! Mitt första halvmaraton och under 2.30 timme. Wow! Riktigt nöjd med min prestation. Ännu nöjdare är jag när jag ser split tiderna. Min plan höll att hålla en lite lägre profil för att hålla hela vägen. Mellan 6-6:13 min/km låg hastigheten på.

Väl i mål träffade jag på de tre vännerna som jag aldrig såg i start fållan som jag lockat med mig. Alla hade gjort en helt grym prestation!


Vill tacka alla som trott på mig och peppat mig för att nå mitt mål som sattes den 22 september 2015.

Anmälningen för Göteborgsvarvet 2017 öppnar den 1 Juni. Vem ska med?

Nervös.se

Då sitter man här. Frukost intagen och tvättmaskinerna jobbar för fullt. Väskan är inte packad ännu. Nu är man nervös så in i bomben. Första Göteborgsvarvet

Ja! Då sitter man här. Frukost intagen och tvättmaskinerna jobbar för fullt. Väskan är inte packad ännu, och nervositeten inför morgondagens målgång av mitt mål att klara ett halvt maraton snart är gjord och ytterligare en sak kan skrivas av från min ”bucketlist”.

Snabb googlar på vad man ska tänka på inför en halvmaraton i mat och dryck de sista 24 timmarna, och ännu fler tankarna och mer nervositet kommer. Känslan är grym, att jag ska göra detta. Förväntningen är stor och inställningen är satt på att detta ska bli grym och även jobbigt. Riktigt jobbigt!

Nu kör vi!

Lundaloppet 2016

Gympa är inget för mig, det förstod jag när jag stod bland alla på den gemensamma uppvärmningen på Lundaloppet 2016. Jag håller mig till löpningen

Lördag morgon och dagen då årets rösta lopp infaller har kommit. Frågorna i huvudet skulle besvaras i dag. Håller mina ben efter alla problem? Kommer jag orka? Ja, många frågor finns.

Med utan stress, blev det god och bra frukost som fick inleda dagen. Sen fick dammsugaren se om den var lika pigg som jag. Klockan blev 10:30 och det var dags för en tidig lunch. Var detta rätt drag? Jaja, lite taco sallad, för att sen klä mig med mina tränings kläder.


Det fick bli buss ner till idrottsplatsen. När bussen körde igenom stan, såg jag 8 km markeringen och undrade vad jag get mig in på, men direkt efter så förstod jag inte var i från det tvivlet kom i från. Jag har ju sprungit denna sträckan så många gånger innan. Närmre vi kom till IP ju mer människornas ute på gatorna, och de hade träningskläder på sig precis som jag och Lotta. Jag blev mer och mer taggad. Känslan var riktigt härlig. Väl framme på IP var lilla Lundaloppet i full gång. Mycket folk i rörelse så härligt att se. Snart stod det ”Uppvärmning” på agendan, så varför inte vara med på den. Så sagt och gjort. Samtidigt som jag stod mitt i folk havet för att värma upp och musiken startade så förstod jag att ”Jag inte skulle vara här”. Detta var ju som gympa, och jag klara inte av sådant. För det är något steg hit, och en arm dit. Och sen är man bara pinsam för man inte Inter med eller inte förstår. Skrattade inombords åt mig själv, men gjorde det fullt ut ändå. Försökte hitta min vän Micke men utan lycka, så jag begav mig till start området.

Där skulle man ställa sig i en viss kategori för hur snabb man var. Ställde mig först på 60min/10km, sen ändrade jag mig till 55min linjen. Det var nu som spänningen ökade. Min vän hittade också ner till start området och lyckades så en del ord och även smyga fram till 50min linjen. 30 sekunder till start! Tankarna började komma och allt fler löpande anslöt. Detta kändes enormt. Pang! Start skottet gick och en och en halv minut senare joggade jag förbi start linjen och min klocka rullade. Dags att springa.

Direkt in i Stadsparken blev det och en härlig grus löpning. När jag såg 1 km markeringen så förstod jag inte att jag ”redan” hade kommit så långt. Att springa i en sådan stor grupp gjorde att jag hade annat hade tänka på. När vi väl sprang ut ur parken kom 2 km markeringen. Detta gick fort kändes det som. Men det kunde jag inte heller göra. Folk sprang om mig. Dags att ta fram mitt fart trick. Sjunga på en låt som jag visste gick i 160 bpm. Vilket visade att jag höll min fart. När vi närmade oss vätskekontroll nummer ett så hade jag en strategi. Hade aldrig innan sprungit och druckit innan. Detta skulle bli ett test inför Göteborgsvarvet. Hade läst om att man skulle trycka till muggen så det går lättare att hälla i sig vätskan. Kom jag i håg det för stunden. NEJ! Var helt uppe i min löpning så det blev en liten fjuttig klunk och sen kastade jag muggen i farten, för jag stannade inte. Det kom jag ihåg. Mot fjärde kilometern var det av upp på gamla järnvägsvallen (hardabyspåret) som i dag är en cykelbana. Liten, lång stigning som kändes riktigt skön, och vek av i Sankt Jörgens park. Den femte kilometern passerades med en mellantid på 28:04. Jag är nöjd varjefall 🙂  Tillbaka till Dalbyvägen och in på Östervångskolan. Shit! Uppförsbacke i singel. Wow. Men jädrar i namma så sprang jag förbi en del för jag ville inte ”fastna” bland alla som blev trötta av det. In i Botaniska trädgården och mot vätske kontrollen på 7,5 km. Ett nytt försök med vätska! Alltså detta är ju hur svårt som bara den, knappt något vatten fick jag i mig. En del på mig blev det dock. Hihi. Fröbi åtta kilometer och in i lundagård, och in i City via Mårtenstorget. Vilken känsla! Här står folk överallt och hejar och skriker. Hela vägen Bantorget stod det folk, och någonstans i vimlet missade jag och se nio kilometers markeringen. Men det gör inget. Med bra fart så begav jag mig upp baksidan på IP där vi skulle springa in.

Allt bara flyter på. När vi entrar IP så skrek någon från sidan ”Kom igen nu bara 300 meter kvar” det var dock inte på mig det var riktat med jag tände till. ”300 meter är ju inget” tänkte jag. Med bokstavligt tagit benen på ryggen landat mig i ytter filen och sprang om alla som var framför mig alla de 300 metrarna. Och de aldra sista metrarna ökade jag ännu mer. ”Pommes” var det ordet jag fick fram när jag lyckats stanna. Var några som tittade konstigt på mig. Och jag förstår! Sen var där någon som gav mig min första medalj. Med andan i halsen och allmänt förvirrad, så var det till att grabba tag i en dricka och en banan .

Lundaloppet 2016 med PB
Riktigt nöjd med nytt person bästa och allt

Med ett nytt personbästa på 55:47 så klagar jag inte. Riktigt nöjd.

Vill också hylla Lotta. Grymt att ha börjat från noll för sex veckor sedan och sluta med att springa 5 km på 37 minuter

Lundaloppet 2016 och två nöjda löpare
Två nöjda löpare

Nu är det ta det lugnare till på Lördag då det är Göteborgsvarvet. Vi syns väll där?

Ha en bra Måndag

Löpning i Lissabon

Löpning i Lissabon

Med bara några dagar kvar till Lundaloppet 2016 och ett planerings möte i sikte med jobbet var det bara att ta med skorna för att köra lite löpning i Lissabon.

Då är det onsdag i dag, och tre dagar kvar till årets första lopp. Lundaloppet. Ska bli riktigt roligt. Två av mina vänner (vad jag vet, fler kanske ska springa) och Lotta ska springa. Någon 5 km och någon 10 km:s banan. Men känslan var att jag ville springa en dag denna veckan innan loppet. Med träningskläder och löparskor ner packade bar det av till Portugal och Lissabon i måndags. Satte klockan på 06:40 på tisdags morgonen men vaknade 06:20. Härligt när man kan vakna av sig själv. Det hade regnat på måndagen men med första anblicken när jag tittade ut från hotellrummet regnade det inte, men det var mulet. Hotellet låg längs avenyn så det låg mitt i backen. Med en början att springs nerför mot vattnet var en härlig känsla. Väl nere bar det av mot höger och mot ”Golden gate” bron. Känslan var bra och även farten. Med en kilometertid på runt 5:20 så var livet fantastiskt. Nästan framme vid bron vände jag skutan och sprang nästan samma väg tillbaka. Lite förändringar blev det. Sex km passerades och även sjuan. Snart var jag uppe i åtta km och på väg uppför i backen som jag sprang nerför i början. Så började jag känna några droppar. Shit! Jaja skulle det bara fortsätta så här så hade jag bara två km kvar. När jag sprungit ~8,6 började himlen öppna sig. Men ”positiva Hasse” var i farten så ”Det löser sig” var tanken. När jag passerade nio km hade jag både sprungit förbi hotellet (för att tanken var 10 km denna dagen) och var mitt i uppförsbacken, bestämde jag mig för att vända tillbaka till hotellet. Detta fungerade inte. Jag var sååå blöt. Det kvittade om jag sprang i en allé med en massa träd, för det regnade precis lika mycket där.


Väl framme på hotellet så stannade kilometer mätaren på 9,44 km
Riktigt skön känslan fast jag inte körde riktigt 10 km.

Men jaja! Strunt samma. Jag fick röra på mig innan vi skulle sitta inne en hel dag och planera.

Ha en bra kväll!

%d bloggare gillar detta: