Sjutton vad det var jobbigt

Sjutton vad det var jobbigt

Sjutton vad det var jobbigt i dag. Från inslag av totalt mörker till härliga stråk av höst färgen som var upplysta av gatlyktor som landade i riktigt styva ben. Det var min löprunda i dag.

Det började i torsdags. Var sjukt inställd på att det inte blev någon löpning under helgen, då finaste fyllde år i fredags och sen hade vi bestämt oss för att fräscha upp köket med nytt golv och färg på väggarna under helgen. Så det skulle bli en lång runda under måndagen i stället. Alltså i dag då.

Det är bara det. Är man inte golv läggare i vanliga fall så vet man inte att vissa muskelgrupper existerar. I dag hade jag så sjukt mycket träningsvärk i benen där jag aldrig i vanliga fall har träningsvärk när jag springer. Men jag hade gett mig den på att jag skulle springa i dag. På väg till jobbet hade jag rekat en runda på c:a 19 kilometer i lund som jag skulle ta. Har försökt stretcha lite i smyg på jobbet i dag, men hade fortfarande ont när jag kom hem, men JAG SKULLE UT! Vilket jag gjorde.

På med kläder och reflexvästen, och ut. Visste att om jag skulle springa under järnvägen så var där inga lampor, så jag funderade lite snabbt, och bestämde mig för en annan rutt. Efter 6 killometer så kom jag dit jag tänkte springa. SHIT! Inga lampor här heller, och jag tog inte med mig pannlampan. Bara att fortsätta! Sprang c:a 800 meter i mörker där jag fick ha stads ljuset som lös upp himlen som en siluett så jag såg var jag skulle. Inga roliga 800 meter men det gick.

Passerade dotterns lägenhet efter 9 kilometer och in i centrum bar det sedan. Ett mörkt och lugnt Lundagård passerades och även några nationer, innan jag kom till botaniska trädgården. Vid 12 kilometer så gick jag på Hardebergaspåret österut så jag kunde ta mig hemåt igen. Vid 13 kilometer så började jag känna hur låren började påpeka att jag kanske inte var riktigt frisk i huvudet att springa så här långt när jag hade sådan grym träningsvärk. Det blev bara värre och värre. När jag stannade när klockan sa 17 kilometer var jag hemma och då hade jag ont.

Jaja!Var brukar man säga!

När huvudet är dumt får kroppen lida

Så var det i dag. Ingen Pannlampa och inget bra omdöme.

Men nu är det gjort och dags att ”Chilla” som barnen säger!

Ha en skön kväll!

Värkand höft och domnande fötter

Värkand höft och domnande fötter

Att inleda Augusti med värkand höft och domnande fötter var kanske inte vad jag hade på schemat i dag.

Ja! Månaderna rullar på och nu är det den första Augusti. Inte klokt vad tiden går. Med två träningspass förra veckan kom jag upp i 2 löppass vilket blev sammanlagt 7 i Juli med en distans på 45 km. Alldeles för lite men med en ny månad är det bara att köra.

Med den 1 Augusti i kalendern och att det var måndag var det bara att försöka komma in i gamla rutiner. Måndag betyder långpass. Lotta jobbar på Fiskis så det var bara att ta sig i kragen och springa dit, för att få åka med hem. Med 9 km motvind av de 11 kändes det super kast i benen i dag. Höfterna började värka redan efter 3 km och fötterna började domna bort mellan kilometer 5-8. Riktigt jobbigt.

Men nu lägger vi detta passet bakom oss för att köra lite annan löpträning på Onsdag är det tänkt.

Ha en skön Måndag på er och gör Augusti till en bra hälsosam månad

%d bloggare gillar detta: