Atea Helsingborg Half Marathon

Atea Helsingborg Half Marathon

En härlig dag med Atea Helsingborg Half Marathon. Ett halvmaraton man bör uppleva som avslutades med gratis öl! kan det bli bättre.

Allt började på fredagen. Tog halva dagen ledig från jobbet och körde till Helsingborg för att bara ha det gött tillsammans med bästa frun. Lunch och sen glass i små båts hamnen bakom stadsteatern. Och då kunde jag ju lika bra hämta min nummerlapp också tänkte jag 😜 Sen var det till att åka hem, käka taco, packa inför dagen D och chilla med mina töser.

Så var då dagen kommen. Dagen när jag skulle springa mitt andra halvmara lopp för i år. I Helsingborg. Hur göt kunde det bli egentligen, det ligger ju bara ett stenkast från Lund.

05:45 ringde klockan och hunden och jag skulle göra våra behov för att sen äta frukost. Hur gott är det inte med frukost. Bästa stunden på dagen. Första stadsbussen kom inte så fick vänta på nästa 20 minuter senare och ta ett annat tåg än vad jag hade tänkte. Men men! Jag kom ju fram till Helsingborg.

Fram kommen till Helsingborg så var det bara att gå den lila biten till gröningen för att lämna in min väska. Göra behoven en sista gång, och gå förbi Espresso house för att köpa en vatten (glömde min flaska).
Väl framme på sundstorget där starten skulle gå, stod Filborna Arena och skulle just börja med uppvärmningen. Vilket röj det blev. Känslan i kroppen att detta skulle bli en bra dag bara höjdes.

09:30! Starten gick! Allt kändes bra och vi passerade helt plötsligt 1 km. Kändes som det gick fort, men allt gick som planerat. 2 km passerade vi när vi sprang igenom söder. Visste att det skulle komma men kända att det var ett tag tills det var dags. Men fel hade jag. Vi skulle upp till slottshagen. Och jag menar upp! Upp längs Bergaliden skulle vi för att passera sjukhuset och komma i slottshagen.

Första vatten kontrollen. Det var efterlängtad efter att ha blivit i sönder mosad av den backen. Tog en sportdryck i farten och fortsatte springa.

Nu tickade kilometrarna på kändes det som. 4, 5 och 6 bara fusade förbi när vi sprang i stadsdelen Tågaborg. Skyltmannen dök upp! Här stod han och hejade på mig och en High Five blev det också! Bra energi kick in på kontot. Det var välbehövligt.

Skyltmannen

Längs med Pålsjö skogen och in i Mariastaden. Här var det livat. Människor som hade sina dörrar öppna med massa musik och peppade som bara den.

10 kilometer passerades på 1 timme blankt, och nu kändes det som att min plan skulle gå i hamn. Men usch vad jobbigt det skulle bli. In i Pålsjö skogen med en massa stigning och detta skulle på gå 3 km. Det sköna med det var att det var grus och inte asfalt.

Nu var det dags att springa mot Laröd. Laröd ligger norr om Helsingborg och har Sofiero slott som granne. Men vilka långa sega stigningar det var för att komma in i Laröd. Såååå jobbigt var det just nu och det blev inte lättare heller när vi kom in på slottsområdet. Det var värsta snitslade banan (kändes det som i det sinnestillståndet) och flakt var det inte heller. In med lite vatten som fanns här och sen fortsatte resan.

Väl ute på asfalt igen så stod det 3200m, och jag visste vad det betydde. Det var ett ca avståndet till mål. och grädde på moset så var det en grym nedförsbacke också i säkert 1,5 km så benen bara kutade på.

Väl nere på den flacka delen som var kvar längs havet var det bara att få till det med viljan. Ville ju få den där tiden som jag hade i mitt huvud. När det stod 1 km kvar så laddande jag. T.o.m. skrek jag när jag sprang för bi löpare ”Kom igen nu”, ”Bara en kilometer kvar”.

När det var 200 meter kvar kände jag hur energin bara försvann. Försökte allt vad jag kunde för att kämpa in i mål.

Bip-Bip sa tidtagningsutrustningen! Jag var i mål! 2.07:01 En riktigt bra tid! Men inte riktigt vad jag hade drömt om, men är långt i från missnöjd.

Första Grattiset fick jag av medaljutdelaren. Kändes så skönt! Men vänta! Vad tung medaljen var! Hur kunde det ens vara det första jag reagerade över. Hur tung en medalj var. Haha! Ja hjärnan är inte riktigt med en efter 21.097 m säger jag bara! En Bannan, Kexcholklad, Ramlösa, mer choklad (från Chocolatte) och en öl från Erdinger! Det var vad man blev bjuden på för att jag hade gjort denna personliga bragd! Så härligt!

Så Nu har man en ny medalj och fina minnen! Nu ska jag bara vila en vecka för att sen köra Midnattsloppet i Malmö den 7/9.

Ha det gött!

Så har ett år gått

Med den 21 september i kalendern så har ett år gått sedan jag gav mig den på att jag skulle klara ett halv maraton

Ja. För ett och ett halvt år sedan skulle jag aldrig tänka mig att springa. Har Power walkat lite, men där var gränsen. Så kom en dag när jag sträckte ryggen och var tvungen att gå till fysioterapeuten på capio kliniken här i Lund. Svaret var att va rörlig och gå ut och gå. Det gjorde jag och även på löpbandet på Friskis och Svettis. När ryggen började bli bättre så höjde jag tempot på löpbandet. Detta kom och visa sig att det var roligt. Man kunde trigga sig själv också en hel del. Det var då tanken kom!

– Va tusen. Kan min kompis cykla halvvättern. Då kan jag väll springa ett halvt maraton.

Så målet var satt. Att springa Göteborgsvarvet 2016. I min okunskap var detta det ända halv maraton som fanns i Sverige.

Intresset blev så stort att jag började googla saker att tänka på.

  • Hur bör man äta.
  • Vad fanns det för kläder för utomhus bruk.
  • Behövde man en massa gadgets.

Ja! Tankarna var många och intresset blev bara större. Började också se om man kunde hitta andra personer och bloggar med tips och peppning. Personer som hamnade i min kikare var bl.a. Runzpire, Snabba Fötter, Marathon Peter & Petra Månström. Hittade också med detta sport/löpar podden Maratonpodden som Petra roddar. Den är ett måste om ni är snorsportare.

Anmälan till Göteborgsvarvet blev gjort och sen även till mitt första lopp som blev Sylvesterloppet i Helsingborg på nyårsafton.

Och 2016 kom och suget för att springa fler lopp kom. Och vad märkte jag då? Jo, att Göteborgsvarvet inte alls var det ända som fanns i Sverige 😉

Med lätta träningsformer efter att ha haft lite problem med både benhinneinflammation och i pes anserinus (gåsfoten) så kom årets första tävling som blev Lundaloppet. Riktigt roligt 10k lopp på hemma plan och bara en vecka till att utföra mitt stora mål.

Göteborgsvarvet kom och nerverna var stora. Att det skulle vara så helt fantastiskt att springa 21 097,5 meter skulle jag aldrig tro. Hade någon sagt till mig ett år tidigare att jag skulle springa, hade jag stretat i mot med allt jag hade haft.

På Göteborgsvarvet Expo fanns Copenhagen Half Marathon och gjorde reklam för deras lopp. Känslan redan då var att jag skulle vilja ta mig an det, men jag kan ju inte anmäla mig till det om jag inte hade genomfört varvet ännu. Så efter varvet anmälde jag mig och min kompis till Midnattsloppet i Malmö. Efter det loppet innebar att mina hälsporre kändes som de var borta, och då anmälde jag mig till Copenhagen Half Marathon. Den gick av stapeln nu söndagen som passerade och det var också riktigt häftigt, men jobbigt.

Så summan av allt detta är under ett år har jag genomfört 3st 10km lopp och 2st halv maraton lopp. Helt galet.

Nu kör vi vidare och kanske kommer på vad jag vill göra efter detta. Det ända som man bör tänka på är att ”Inget är omöjligt” det sitter i pannbenet.

Ha en skön dag på er!

%d bloggare gillar detta: