Göteborgsvarvet 2016

Göteborgsvarvet 2016

Ja! Då sitter man här med ett leende på läpparna och tycker livet är underbart. Jag har nått mitt mål som jag satte den 22 september 2015. Att springa ett halvt maraton och göra det på Göteborgsvarvet 2016

Med min närmsta vän bar det av mot Göteborg på fredagen. Tre timmar senare satt vi ett trafik kaos utanför svenska mässan. Tankarna var många, och upplevelsen var stor. När vi väl hade parkerat på hotellet och checkat in så bar det av till mässan. Göteborgsvarvet Expo var målet inne på mässan där vi bl.a. skulle hämta min nummer lapp. Riktigt roligt också att gå omkring där och kola på träningskläder, kost och gagets. Där inne knäckte vi minst två timmar bland alla utställare. Med mycket snack om vad vi hade upplevt och tankar inför framtiden avslutades kvällen med god mat för att sen släcktes lampan vid halv 12. Han dock slå några ord med min fina familj också under kvällen. Måste ha lite energi från de. Något som betydde mycket var att min lästa dotter ringde och önskade mig lycka till. Vi peppar alltid varandra i familjen, men jag vet inte. Det bara kändes lite extra mot hjärtat när ens barn ringer.

Dagen D hade kommit. Datumet var den 21 Maj 2016. Göteborgsvarvet skulle springas i dag. Natten hade varit si sådär. Klockan slog åtta på morgonen och frukosten öppnade. Vi var där redan då så vi skulle  hinna med en lunch också innan jag skulle springa. Snacken gick fortfarande i mål och fokus område där vi slutade dagen innan. Mina tankar rusade förbi på att göra ytterligare ett halvmaraton detta året, men snabbt som bara den borstade jag bort det igen. ”Hur kunde jag tänka på nästa när jag inte hade sprungit ett?” Frukosten avslutades och lite senare var det dags för utcheckning. Kände att jag behövde lite energi från Lotta (hon var tvungen att jobba så hon kunde inte föna med denna gången) så det fick bli ett sms till henne.

IMG_0851
Med en inhandlad sallad var det av till korsvägen för att ta spårvagnen till startområdet. Med lite strul i trafiken så var vi äntligen framme. Framme i Slottsskogen blev det till att sjunka ner i på en parkbänk för att förtära salladen. Det var helt otroligt. Folk bara välde in i parken. Klockan närmade sig 13:00 så det var dags att dra till start för att se eliten

Där gick starten för årets varv Photo: Jens Nilsson
Där gick starten för årets varv Photo: Jens Nilsson

Dagen var som sagt inne men snart också tiden. Med en 1,5 timme till start så gick jag till min start grupp för att samla tankarna och stretcha lite.

15:53! Pang! Där gick startskottet. Dags att göra det jag kan, och i mitt tempo. Med det mottot så var det dags. Med tanken på att det fanns två backar inom de 5 första kilometerna så var det läge att ta det lugnt. Först kom Säldammsbacken på väg ut ur Slottsskogen. Den var dryg men inte omöjlig. Med taken på att jag skulle upp för den där häng bron som jag skymtade mer och mer mellan husen började jag nynna på min melodi som jag hade som riktmärke för veta hur snabbt jag sprang. När stigningen började upp för Älvsborgsbron så var det bara att nynna, bita ihop och ta mindre steg längd. Bara känslan att passera 5 km märket och se upp på bron var helt mäktigt. Wow! Väl uppe på bron var inte stigningen så farlig. De brantaste var upp till bro fästet. Allt som kommer upp ska ner också brukar man säga. Nerförsbacken kändes riktigt mycket i benen, och även i mitt knä började jag känna lite så tanterna florerade lite angående det.

Sportdryck stod på schemat för nu kom jag till första kontrollen där man kund få sportdryck. Snart kom vi till 10 km och klockren visade att jag varit ute en timme. Riktigt bra känsla. Rädslan hade varit att inte hinna fram till 13,3km innan 17:30. Men det var 1,5 timme tills dess, och bara 3,3 km dit. Bra själv känsla va? Hihi. Hela ”andra sidan” som jag sprang igenom kändes riktigt skön. Först Eriksberg sen Lindholmen och Frihamnen. Hmm, sen ska vi över götaälv igen, och då kom vindram till Götaälvsbron. Seg som bara den. Och ännu en gång i nedförs backen kände jag i knäet vilket började oroa mig mer. ”Fan” tänkte jag. Men när jag väl passerade 15 km vid Nordstan så krom djävelen i mig. Och det var bra. Nu skulle vi ända upp till Götaplatsen och bara det var någon kilometer i uppförsbacke.

Photo: MatathonFoto
Photo: MatathonFoto
Photo: MatathonFoto

Med en mugg vatten i handen lämnade jag Götaplatsen och kände kicken att det inte kunde vara så långt kvar. Väl inne på Vasagatan funderade jag på var kilometers skyltarna hade tagit vägen. ”Måste vara 17km snart” tänkte jag. Då kom 18km markeringen! WoHo! Snacka om att man får en kick av det.

Vid 19km började smärtan komma. I höften. Shit! Bit i hop. Nästan vid 20 km skulle vi springa över dag hammarsköldsleden på en gångbro. Folk var trötta och jag hade farten uppe. Då skrek jag ”Håll höger” det struntade jag i. Bip-Bip sa det och 20km var passerade. Nu var det bara 1098m kvar nu jädrans. Känslan och den extra kicken jag fick av den tanken gjorde att jag ökade takten lite. Nu var det nära.

Såg första bron av tre in till mål. Pulsen ökade och även hastigheten. Det var många som skulle springa i mål så det gick inte att öka som jag ville de sista metrarna in till stadium. Väl inne på stadium så bar det bara att ge allt. När jag hörde blippen så stannade klockan på 2.11:15 shit! Riktigt nöjd! Mitt första halvmaraton och under 2.30 timme. Wow! Riktigt nöjd med min prestation. Ännu nöjdare är jag när jag ser split tiderna. Min plan höll att hålla en lite lägre profil för att hålla hela vägen. Mellan 6-6:13 min/km låg hastigheten på.

Väl i mål träffade jag på de tre vännerna som jag aldrig såg i start fållan som jag lockat med mig. Alla hade gjort en helt grym prestation!


Vill tacka alla som trott på mig och peppat mig för att nå mitt mål som sattes den 22 september 2015.

Anmälningen för Göteborgsvarvet 2017 öppnar den 1 Juni. Vem ska med?

Lundaloppet 2016

Gympa är inget för mig, det förstod jag när jag stod bland alla på den gemensamma uppvärmningen på Lundaloppet 2016. Jag håller mig till löpningen

Lördag morgon och dagen då årets rösta lopp infaller har kommit. Frågorna i huvudet skulle besvaras i dag. Håller mina ben efter alla problem? Kommer jag orka? Ja, många frågor finns.

Med utan stress, blev det god och bra frukost som fick inleda dagen. Sen fick dammsugaren se om den var lika pigg som jag. Klockan blev 10:30 och det var dags för en tidig lunch. Var detta rätt drag? Jaja, lite taco sallad, för att sen klä mig med mina tränings kläder.


Det fick bli buss ner till idrottsplatsen. När bussen körde igenom stan, såg jag 8 km markeringen och undrade vad jag get mig in på, men direkt efter så förstod jag inte var i från det tvivlet kom i från. Jag har ju sprungit denna sträckan så många gånger innan. Närmre vi kom till IP ju mer människornas ute på gatorna, och de hade träningskläder på sig precis som jag och Lotta. Jag blev mer och mer taggad. Känslan var riktigt härlig. Väl framme på IP var lilla Lundaloppet i full gång. Mycket folk i rörelse så härligt att se. Snart stod det ”Uppvärmning” på agendan, så varför inte vara med på den. Så sagt och gjort. Samtidigt som jag stod mitt i folk havet för att värma upp och musiken startade så förstod jag att ”Jag inte skulle vara här”. Detta var ju som gympa, och jag klara inte av sådant. För det är något steg hit, och en arm dit. Och sen är man bara pinsam för man inte Inter med eller inte förstår. Skrattade inombords åt mig själv, men gjorde det fullt ut ändå. Försökte hitta min vän Micke men utan lycka, så jag begav mig till start området.

Där skulle man ställa sig i en viss kategori för hur snabb man var. Ställde mig först på 60min/10km, sen ändrade jag mig till 55min linjen. Det var nu som spänningen ökade. Min vän hittade också ner till start området och lyckades så en del ord och även smyga fram till 50min linjen. 30 sekunder till start! Tankarna började komma och allt fler löpande anslöt. Detta kändes enormt. Pang! Start skottet gick och en och en halv minut senare joggade jag förbi start linjen och min klocka rullade. Dags att springa.

Direkt in i Stadsparken blev det och en härlig grus löpning. När jag såg 1 km markeringen så förstod jag inte att jag ”redan” hade kommit så långt. Att springa i en sådan stor grupp gjorde att jag hade annat hade tänka på. När vi väl sprang ut ur parken kom 2 km markeringen. Detta gick fort kändes det som. Men det kunde jag inte heller göra. Folk sprang om mig. Dags att ta fram mitt fart trick. Sjunga på en låt som jag visste gick i 160 bpm. Vilket visade att jag höll min fart. När vi närmade oss vätskekontroll nummer ett så hade jag en strategi. Hade aldrig innan sprungit och druckit innan. Detta skulle bli ett test inför Göteborgsvarvet. Hade läst om att man skulle trycka till muggen så det går lättare att hälla i sig vätskan. Kom jag i håg det för stunden. NEJ! Var helt uppe i min löpning så det blev en liten fjuttig klunk och sen kastade jag muggen i farten, för jag stannade inte. Det kom jag ihåg. Mot fjärde kilometern var det av upp på gamla järnvägsvallen (hardabyspåret) som i dag är en cykelbana. Liten, lång stigning som kändes riktigt skön, och vek av i Sankt Jörgens park. Den femte kilometern passerades med en mellantid på 28:04. Jag är nöjd varjefall 🙂  Tillbaka till Dalbyvägen och in på Östervångskolan. Shit! Uppförsbacke i singel. Wow. Men jädrar i namma så sprang jag förbi en del för jag ville inte ”fastna” bland alla som blev trötta av det. In i Botaniska trädgården och mot vätske kontrollen på 7,5 km. Ett nytt försök med vätska! Alltså detta är ju hur svårt som bara den, knappt något vatten fick jag i mig. En del på mig blev det dock. Hihi. Fröbi åtta kilometer och in i lundagård, och in i City via Mårtenstorget. Vilken känsla! Här står folk överallt och hejar och skriker. Hela vägen Bantorget stod det folk, och någonstans i vimlet missade jag och se nio kilometers markeringen. Men det gör inget. Med bra fart så begav jag mig upp baksidan på IP där vi skulle springa in.

Allt bara flyter på. När vi entrar IP så skrek någon från sidan ”Kom igen nu bara 300 meter kvar” det var dock inte på mig det var riktat med jag tände till. ”300 meter är ju inget” tänkte jag. Med bokstavligt tagit benen på ryggen landat mig i ytter filen och sprang om alla som var framför mig alla de 300 metrarna. Och de aldra sista metrarna ökade jag ännu mer. ”Pommes” var det ordet jag fick fram när jag lyckats stanna. Var några som tittade konstigt på mig. Och jag förstår! Sen var där någon som gav mig min första medalj. Med andan i halsen och allmänt förvirrad, så var det till att grabba tag i en dricka och en banan .

Lundaloppet 2016 med PB
Riktigt nöjd med nytt person bästa och allt

Med ett nytt personbästa på 55:47 så klagar jag inte. Riktigt nöjd.

Vill också hylla Lotta. Grymt att ha börjat från noll för sex veckor sedan och sluta med att springa 5 km på 37 minuter

Lundaloppet 2016 och två nöjda löpare
Två nöjda löpare

Nu är det ta det lugnare till på Lördag då det är Göteborgsvarvet. Vi syns väll där?

Ha en bra Måndag

%d bloggare gillar detta: